Fru talman! Det är en angelägen fråga som Elisa
Abascal Reyes har ställt. Det visar också antalet med-
debattörer i denna fråga. Det känns bra.
SJ har länge levt i en miljö som har varit skyddad
från konkurrens. Inte förrän 1988 års trafikpolitiska
beslut fattades konstaterade man att konkurrens kan-
ske skulle kunna vara ett gynnsamt instrument att
använda sig av. Det kan knytas ihop med resenärernas
strävan att hitta godtagbara resealternativ till konkur-
renskraftiga priser.
Statsmakternas ökade krav på strikt kostnads-
ansvar har betonats i kommunikationsministerns svar.
Det tycker jag känns tillfredsställande. Vi kan också
konstatera att det inte bara har lett till en i många
stycken bättre trafik, utan också till bättre restider och
ett klart förbättrat tågmaterial som appellerar till ett
stort antal resenärer.
Men det förefaller, vilket ministern också poängte-
rade i sitt svar, som om kostnaderna för den här trafi-
ken, framför allt för trafiken med de nya X 2000-
tågen, trots de effektiviseringar och kraftfulla rationa-
liseringar som SJ de facto har gjort, innebär att rese-
närerna tvekar. De tvekar oftast just på grund av att
kostnaden är avskräckande.
Det nu aktuella halvårsbokslutet som åberopas i
interpellationen indikerar att SJ går mot en kraftig
förlust. I svaret som jag har läst hittar jag inga direkta,
konkreta anvisningar i fråga om regeringens och mi-
nisterns infallsvinklar för att komma till rätta med
dessa problem. Jag skulle gärna vilja att ministern i
denna interpellationsdebatt gav några exempel på hur
man progressivt angriper denna problematik. Vi vet ju
att kostnadsmassan, genom de leasingavtal som SJ nu
har, innebär att man måste öka sina intäkter samtidigt
som man måste hålla kostnaderna nere. Den stora
passagerarökning som man hänvisar till att man för-
väntar sig är naturligtvis något som vi alla vill stilla
bedja om, men den kommer inte automatiskt utan
progressiva insatser.
Den moderata utgångspunkten när det gäller tåg-
trafiken, och i kommunikationssammanhang över
huvud taget, har alltid varit att vi självklart skall an-
vända oss av tåg där de lösningarna både ur miljösyn-
punkt och ur transportsynpunkt är de mest effektiva.
Men vi kan inte i alla sammanhang binda oss för att
för evigt bedriva järnvägstrafik där man en gång
byggde järnväg. Därför har vi sagt att vi tror på en
ökad konkurrens inte bara på spåren utan även genom
att låta olika trafikslag konkurrera med varandra. I
dag lever SJ, trots den kritik som riktas mot bussbran-
schen, i en näst intill skyddad värld där man ensam
kan vara prisdominant och säga: Vi vill inte bli störda
av busstrafiken, och därför tycker vi att man på kon-
cessionsstadiet skall säga nej till ökad busstrafik. Det
är något som vi inte känner oss nöjda med.
Vi menar att vi skall kraftsamla på de linjer som
verkligen har ett frekvent resandeunderlag och där det
går att utveckla resandet ytterligare. Där skall vi vara
med och satsa genom att erbjuda goda lösningar åt de
stora grupper som verkligen är betjänta av tågtrafik.
Avslutningsvis är min fråga till kommunika-
tionsministern: Är kommunikationsministern beredd
att inte bara pröva en upphandling i konkurrens mel-
lan olika trafikoperatörer, något som vi hoppas ligger
i framtiden, utan också att främja ett trafikutbud där
man, framför allt på de svaga linjerna, kan få konkur-
rera de olika trafikslagen emellan? Det skulle ge mer
spänst i branschen och vara till gagn för resenärerna.