Fru talman! Jordbruket ger oss mat, bevarar bio-
logisk mångfald och ger oss skönhetsupplevelser. Det
torde vi vara överens om.
När det gäller problemen inom svenskt jord- och
skogsbruk har vi en del vanliga formuleringar som
t.ex.: Djur transporteras under fruktansvärda förhål-
landen inom EU. Enligt färska rapporter finns stora
brister också i Sverige. En del skrämmande uppgifter
finns om vad svenska djur får i sig. Förbud mot viss
utfodring innebär ekonomisk smäll för Sveriges bön-
der. Svenska bönder är näst fattigast i Europa. Jord-
bruket orsakar miljöproblem i hav och sjöar. Dagens
jordbruk minskar den biologiska mångfalden. Svenskt
skogsbruk är inte uthålligt. Det är några vanliga pro-
blemuttalanden.
Den avskyvärda hanteringen av djur som sker un-
der djurtransporter är allvarliga brott mot regler och
överenskommelser. Har ett svenskt agerande inom
EU lett till att vi har fått ett slut på grymheterna?
Kommer exportbidrag för levande djur att avskaffas?
Jag hade hoppats att få ställa frågorna till jordbruks-
ministern i dag. Det är dessa bidrag som gör trans-
porterna lönsamma. Tyvärr finns tecken på att också i
Sverige sker transporter under tveksamma förhållan-
den.
Den senaste tiden har vi kunnat läsa om hur nya
fall av galna ko-sjukan har upptäckts på flera håll i
Europa. Först var det Storbritannien och Danmark.
Sedan har upptäckter gjorts i bl.a. Frankrike, Tysk-
land och Spanien. Europas konsumenter oroas nu för
utvecklingen. En undersökning visar att hela 35 % av
de svenska konsumenterna drar sig för att köpa nöt-
kött trots att inga upptäckter av BSE har gjorts i Sve-
rige. Oron är berättigad. Vi vet att det finns en risk,
om än mycket liten, för att BSE kan överföras från
det smittade köttet till människan som äter det.
Det största problemet är att köttdjur fortfarande
utfodras med kött- och benmjöl från andra djur av
samma art. Här uppstår de främsta smittoriskerna.
Utfodring med kött- och benmjöl har nu pågått i
många år. Ett exempel på hur kvalificerad galenska-
pen varit är dioxinskandalen i Belgien år 1999 där
man malde ner de förgiftade djuren och använde
mjölet till att utfodra friska djur, som då givetvis
också blev dioxinförgiftade. Därför måste det nu till
ett fullständigt stopp för kött- och benmjöl överallt i
EU. Förbudet måste gälla såväl utfodring till nötkre-
atur som till fjäderfän och grisar. Man kan inte ute-
sluta att också gris och kyckling kan smittas.
Det är bra att EU-kommissionen nu vill att alla
äldre köttdjur testas. Självklart måste de kontrollerna
vara omfattande. Inga undantag ska göras, Sverige
inkluderat.
Jordbruksministern har uttryckt uppfattningen att
vi skulle motsätta oss de här kontrollerna därför att
Sverige hittills har varit förskonat från BSE. Vi tyck-
er att det är en tveksam inställning. Det går nämligen
inte att vara hundraprocentigt säker på att smittan inte
finns. Vi vill vara säkra, och därför är kontroller helt
nödvändiga. Möjligen borde de gälla även för andra
djur än kor.
Sverige importerar sedan länge en stor del av sitt
kött, framför allt till sjukhus, skolor och andra stor-
kök, och är således beroende av säkra livsmedel i hela
vår omvärld. Europas konsumenter har en rätt att få
känna sig fullständidgt trygga med den mat som de
äter. Därför måste omfattande test utföras inom hela
EU.
Vissa jämförelser visar att den svenske bondens
lönsamhet är bland de sämsta i Europa. Det är vår
uppfattning att den svenske bonden på lång sikt
kommer att klara konkurrensen från omvärlden. Detta
tack vare goda kunskaper, miljömedvetenhet och en
ambition att finna nya och mer rationella metoder.
Men då får vi självklart inte på kort sikt slå ut det
svenska jordbruket. Ryggsäcken har lättats, men den
är fortfarande tung.
Vi kan dock inte ansluta oss till det resonemang
som högerpartierna och även Centern för om att av-
skaffa miljöskatterna. Däremot anser vi att innehållet
i ryktet att regeringen och LRF kommit överens om
att jordbrukets miljöskatter ska återbetalas till jord-
bruket är intressant. Det är dock viktigt att återbetal-
ningen blir miljöstyrande. Vi har för en stund sedan
hört att det pågår resonemang om en sådan konstruk-
tion. Det är också glädjande att de resonemangen förs
med jordbrukarna och deras organisationer.
Den gemensamma jordbrukspolitiken i Europa har
inte tagit tillräcklig hänsyn till miljön. Åtgärderna för
att minimera jordbrukets miljöbelastning är inte till-
räckliga. Separata miljömål för jordbruket måste
skapas på Europanivå. Men med vilken framgång
agerar Sveriges representanter i EU i den här frågan?
Jordbruket och skogsindustrin har till stor del ska-
pat Sveriges välstånd och genererar årligen stora
netto- och exportintäkter. Utvecklingen på börsen har
under de senaste veckorna klart visat att tillväxten i
skogen är säkrare och starkare än inom IT-branschen
och den s.k. nya ekonomin. Skogsindustrins stora
ekonomiska betydelse har inneburit att den till stora
delar har styrt utformningen av skogspolitiken. I dag
vet vi, genom ökad kunskap om skogsekosystemet,
att skogsbruket i sig självt kan utgöra ett hot mot
miljön och i förlängningen mot det framtida skogs-
bruket. Vi ser också att det finns andra värden i sko-
gen än det rena produktionsvärdet.
Överordnat allt annat ligger kravet på ett uthålligt
brukande av naturresurser, bevarande av biologisk
mångfald och ett kretsloppstänkande. Sverige har
genom ratificering av Riokonventionen förbundit sig
att iaktta detta. Det finns forskarrapporter som enty-
digt avslöjar att vi inte lever upp till de här åtagande-
na. Vid en presentation av en miljökonsekvensbe-
skrivning från Institutionen för skoglig marklära vid
Sveriges Lantbruksuniversitet sades bl.a. att "dagens
skogsbruk inte är långsiktigt hållbart och att dagens
skogsbruk inte kan sägas vara ansvarsfullt förvaltande
av skogsmarken".
Detta är alarmerande och en allvarlig kritik mot
svenskt skogsbruk. Man säger att nuvarande skogs-
bruk innebär ett hot mot skogsekosystemet och de
övriga värden som skogen har. Det är alltså ett hot
även mot skogsindustrin.
Jag vill fråga socialdemokraternas representant:
Är månntro detta skäl till att se över skogsvårdslag-
stiftningen?