Fru talman! Det som Gudrun Lindvall säger är att
slå in öppna dörrar. Vi vet mycket väl att det i stort
sett odlas lika mycket i dag trots att man lägger ned.
Det är i stort sett samma mjölkmängd som vägs in
och lika mycket kött - om än med bara 80-procentig
självförsörjningsgrad. Det kan ju ibland vara ett pro-
blem om vi nu vill exportera högkvalitetskött ut i
Europa med goda konkurrensvillkor.
Men det finns någonting som jag tycker att Gud-
run Lindvall glömmer bort: När man lägger ned går-
dar så minskar befolkningen på landsbygden även om
produktionen kan upprätthållas. Det gäller framför
allt om man kommer ut i den verkliga glesbygden.
När man kommer dit så handlar det inte om att lyckas
med att skaffa sig 33 hektar - det är många gånger
omöjligt. Det kanske inte ens finns, och det kanske
inte skulle vara så dyrt som Gudrun Lindvall anger
när man kommer till de här trakterna.
Det är flykten från landsbygden som är problemet
om vi nu vill att hela Sverige ska leva. Då krävs det
att man satsar på kombinationsmöjligheter. Regering-
en missade, kanske med stöd av Vänsterpartiet och
Miljöpartiet, 500-600 miljoner kronor per år i det
landsbygdstöd som skulle kunna användas för att
stödja och hjälpa yngre bönder inte minst när de
kommer ut i glesbygden. Det är detta som är bekym-
ret. Vad har Miljöpartiet för lösning på problemen för
den verkliga glesbygden? Det gäller småbönderna där
som inte kan skaffa de arealer som Miljöpartiet tydli-
gen tycker är bra.