Fru talman! Finns det egentligen något finare och
mer ärorikt än att vara brukare av den svenska mo-
derjorden - en riktig, vanlig bonde med en god por-
tion vanligt sunt bondförnuft? Landets jordbrukare
står i vissa avseenden för den trygga, stadiga, lång-
siktiga och konsekventa miljövården. Dagens och
framtidens jordbrukspolitik måste också fortsätt-
ningsvis handla om att ta till vara den miljö som
långvarig jordbruksproduktion skapat.
Sedan avregleringen av det svenska jordbruket
inleddes har pressen mot en mer storskalig produk-
tion ökat mer och mer. Det ena mindre familjejord-
bruket efter det andra läggs ned. Minst tre mjölkbön-
der lägger ned sin verksamhet dagligen, samtidigt
som flykten från landsbygden fortsätter. Vissa dystra
siare menar att av dagens ca 80 000 jordbrukare åter-
står bara ca 10 000 om fem till tio år.
Jag kan inte låta bli att tänka på dalaskalden och
vår nationalskald Erik Axel Karlfeldts dikt Fäderna
när jag ser hur den yngre jordbruksgenerationen, ofta
med vånda, väljer en annan väg än vad föräldragene-
rationen gjorde. Karlfeldt själv bröt med sår i själen
den fäderneärvda bondetraditionen. I dikten säger
han:
Mina fäder, jag ser er i drömmarnas stund,
och min själ blir beklämd och vek.
Jag är ryckt som en ört ur sin groningsgrund,
halvt nödd, halvt villig er sak jag svek.
Precis så upplevs situationen i många jordbrukar-
familjer i dag. Det är ett stort steg att ta, men nöden
har ingen lag. Vägvalet om nedläggning blir ofta
tvingande.
Men trenden måste vändas. Den pessimism och
depression som under senare år spritt sig bland jord-
bruks- och landsbygdsbefolkningen måste brytas. En
ny optimism och hög attraktionskraft måste skapas
för jordbrukaryrket. Som lantbrukare ska man kunna
vara stolt över sitt yrke och känna optimism inför
framtiden. Ungdomar måste med inspiration lockas
till de areella näringarna och få möjlighet till bra
utbildning, kompetensutveckling och framtidstro.
Ibland blixtrar det till i form av ett positivt un-
dantag med människor som verkligen vågar. Det
finns trots allt glimtar av ljus i mörkret. Att våga kan
kännas som att förlora fotfästet en liten stund, men att
inte våga är ofta detsamma som att förlora sig själv -
så säger ett visdomsord. Det gäller naturligtvis även
oss politiker. Vi måste våga satsa på jordbruket som
en fäderneärvd framtidsnäring. Jordbruket måste även
fortsättningsvis bedrivas i hela landet.
Är det så underligt att pessimismen bland dagens
jordbrukare frodas, med den inkonsekventa behand-
ling man utsätts för - inte minst när det gäller de
orättvisa konkurrensvillkor som drabbar den svenske
bonden jämfört med kollegerna ute i övriga Europa? I
samband med saneringen av statsbudgeten i mitten av
90-talet beslutade regeringen att en extra energiskatt
skulle tas ut av bönderna. Under senare år har detta
fyllts på med olika typer av skatter och avgifter som
belastar jordbruket. Har regeringen verkligen viljan
att ta till krafttag för att lyfta av den extra skatterygg-
säcken och skapa konkurrensneutralitet?
Det räcker inte med några panikpräntade mening-
ar om att återkomma i vårbudgeten. Vi vill gärna ha
besked nu. Kommer löftena till Sveriges bönder om
avlyft av dieselskatt, energiskatt och gödselskatt att
fyllas med konkret innehåll? Frågan skulle kunna
ställas till jordbruksministern, som dock inte längre är
på plats. Men jag antar att någon från regeringsföre-
trädarna kan redogöra för hur arbetet fortskrider när
det gäller just detta som måste förberedas innan vår-
budgeten är på plats.
Jag går så över till den sorgliga historien om are-
alersättningarna. Vad var det som jordbruksministern
och regeringens företrädare tyckte var så viktigt att
det var värt att offra böndernas likviditetsmöjligheter
genom att förflytta utbetalningarna från november till
januari månad? Så blev det också en knäpp på näsan
för regeringen genom det tillkännagivande som ett
enigt utskott beslutat om: att räntekompensation ska
betalas ut i så nära anslutning till arealstödets utbetal-
ning som möjligt. Är det verkligen värt att tricksa
med böndernas rena EU-pengar på det här sättet?
Varför kan inte november gälla som utbetalningsmå-
nad även i fortsättningen? En förklaring vore på sin
plats.
En annan observation som hör till det anmärk-
ningsvärda gäller landsbygds- och miljöstödet. Den
attityd mot svensk landsbygd som avspeglas i det
faktum att regeringen underlåtit att ta hem detta stöd
fullt ut under flera år är oacceptabel. Det leder nu till
att svensk landsbygd förlorar 500-600 miljoner kro-
nor årligen i EU-stöd. Även här vore en förklaring på
sin plats.
Här gör vi kristdemokrater en extra satsning med
nationella medel för att kompensera där regeringen
har brustit. I vårt alternativ till budget ligger därmed
537 miljoner utöver vad regeringen föreslår, inklusive
en extra satsning på Norrlandsjordbruket på 7 miljo-
ner kronor.
Fru talman! Vi behöver satsa på jordbruket för
landsbygdens skull. Trots allt är jord- och skogsbru-
ket fortfarande huvudsakliga basnäringar på lands-
bygden. En väl balanserad avreglering av den gemen-
samma jordbrukspolitiken CAP inom EU är dessutom
av nöden. En för snabb avreglering skulle kunna leda
till att stora delar av åkermarken blir olönsam och
måste avvecklas. Detta i sin tur kan leda till en dra-
matisk avfolkning av landsbygden, inte minst i Norr-
land och i skogs- och mellanbygderna. Resultatet blir
då också vikande marknad för en rad binäringar som
är beroende av jordbruket som primärproduktion.
Som vi vet genererar en mjölkbonde hela sju ytterli-
gare arbetstillfällen i genomsnitt. Och vi vill att hela
Sverige ska leva, även längst inne i fjälldalarna. Det
är inte möjligt utan ett levande jordbruk, ibland na-
turligtvis i kombination med andra sysselsättnings-
möjligheter.
Vi behöver också satsa på jordbruket som garant
för hög kvalitet på våra livsmedel i framtiden. Sveri-
ge har sannolikt Europas, kanske världens, renaste
och bästa livsmedel. De är av hög kvalitet. Det har
bl.a. sin grund i god djurhållning, stor medvetenhet
och ett mer och mer etiskt förhållningssätt till hante-
ringen av djur. Vår livsmedelsindustri har således
goda förutsättningar att klara konkurrensen med övri-
ga länder i Europa. Dock måste ytterligare några
förutsättningar finnas. Den nämnda skatteryggsäcken
måste bort, mer medveten marknadsföring måste
bedrivas genom ytterligare möjligheter till exportbi-
drag i nivå med omkringliggande länder och möjlig-
heter för Livsmedelsverket att klara en utvecklad
livsmedelskontroll, liksom nödvändig forskning.
Fru talman! Den svenska bonden är nästan på
jumboplats i Europa. Visst är det väl anmärkningsvärt
ändå att svenska bönder tillhör bottenskiktet när det
gäller nettoinkomst, jämfört med bönder i övriga EU.
Den slutsats man kan dra är att låga inkomster i första
hand inte beror på att intäkterna är relativt sett låga,
utan på att kostnaderna är betydligt högre än intäkter-
na jämfört med övriga länder i Europa. Där de bästa
livsmedlen produceras är således bonden nästan
sämst betald. Endast Portugal tycks ligga sämre till.
För att få en helhetsbild av den svenska bondens
situation och jordbrukets betydelse bör betydande
konsekvensanalyser genomföras. Det handlar om att
belysa jordbrukets betydelse för sysselsättning, för-
sörjningsberedskap, bevarande av det öppna landska-
pet, boende och service på landsbygden m.m. En
sådan konsekvensanalys kan även belysa den svenska
lantbrukarens konkurrenskraft och ekonomiska situa-
tion i förhållande till dennes kolleger i Europa i öv-
rigt.
Enligt vår mening har även avbytarverksamheten
stor betydelse. Det ger lantbrukaren möjlighet att
välbehövligt komma ifrån sitt arbete vid några till-
fällen under året. Eftersom olika system för avbytar-
tjänst nu växer fram i landet är det rimligt att ett så-
dant statligt stöd går direkt till den som använder sig
av avbytare och att man får ersättning för uttagen tid
med ett maximum som kan höjas i takt med att avby-
tarstödet byggs ut. I vårt budgetförslag finns 20 mil-
joner avsatta för ett sådant stöd.
Till trädgårdsnäringen. Den bär liksom jordbruket
på sin extra ryggsäck i form av skatter och avgifter.
På samma sätt som jordbrukets produktionsskatter
utgör energibeskattningen för växthusodlingen en
tung kostnad att bära, och skatten står inte alls i rim-
lig proportion till den skatt som belastar växthusod-
lingen i konkurrentländerna. Detta står klart när man
jämför med t.ex. Danmark och Holland, som är våra
största konkurrenter.
För att vi fortsättningsvis ska kunna säkra konsu-
menten en inhemsk produktion av t.ex. tomater och
andra grönsaker är det viktigt att stärka näringens
konkurrenskraft, därför har vi kristdemokrater i vårt
budgetförslag också krävt att växthusodlingens skatt
på bränsle återförs till näringen med ett belopp som
motsvarar 20 miljoner kronor.
Regeringen har i anslutning till budgetpropositio-
nen klargjort att man avser att återföra jordbrukets
gödselmedels- och bekämpningsmedelsskatter till
näringen och även se över möjligheterna att undanta
jordbrukets arbetsmaskiner från dieselbeskattning. I
det sammanhanget ser vi det som självklart att även
växthusodlingens beskattning av bränsle för upp-
värmning blir föremål för en motsvarande översyn
om återföring till branschen.
Samtidigt som vi med tillfredsställelse noterar att
regeringen i budgetpropositionen visat lyhördhet för
kristdemokraternas begäran om ett förslag om en
forsknings- och utvecklingsfond för trädgårdsnäring-
en konstaterar vi ändå att potatisodlarna ställs utanför
motsvarande möjlighet att finansiera sina problem i
det här sammanhanget. Vi ser det som angeläget att
även potatisodlingen ges tillgång till budgetmedel i
motsvarande omfattning som regeringen nu föreslår
för trädgårdsodlingen och har därför anvisat detta i
vår budget.
För övrigt, fru talman, finns det ett särskilt yttran-
de fogat till betänkandet där kristdemokraternas bud-
getalternativ inom utgiftsområde 23 presenteras.
Sammantaget satsar kristdemokraterna 553 miljoner
kronor utöver regeringen inom utgiftsområdet.
Därtill kommer avlastningen av skatteryggsäcken
när det gäller fullständig elskattesänkning, sänkning
av dieselskatten, borttagande av gödselskatt och slo-
pad avgift för djurdatabas. Detta gör ytterligare 1 560
miljoner kronor som redovisas på sitt rätta ställe un-
der skatteutskottets utgiftsområde.
Till sist, fru talman, vill jag som ordförande i ut-
skottet, och dessutom en ganska färsk sådan, uttrycka
min tillfredsställelse över det goda klimat som råder i
utskottet. Det kommer bl.a. till uttryck i en bred enig-
het i många frågor och dessutom i det här betänkan-
det genom tre eniga tillkännagivanden till regeringen.
Vi är måna om att hjälpa regeringen när man själv
inte har bilden riktigt klar för sig. Det gäller utöver
den tidigare nämnda räntekompensationen även att
bidraget till jordbrukets rationalisering inte ska be-
gränsas till enbart tidigare beslutade åtgärder, utan
även få användas till nya omarronderingsprojekt.
Vidare ett tillkännagivande mot bakgrund av en avi-
serad informationskampanj om samerna som ur-
sprungsfolk i Sverige och om samisk kultur. Där
begär vi att regeringen återkommer till riksdagen med
en redogörelse för satsningens närmare utformning
och med förslag till finansiering.
Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till re-
servationerna nr 3 och nr 7.