Fru talman! När man kommer upp efter Harald
Nordlund undrar man alltid vilken debatt vi egentli-
gen har. Jag tänker återföra debatten till att handla om
det som den egentligen ska handla om, nämligen
miljö- och jordbruksutskottets betänkande MJU2,
som behandlar utgiftsområde 23. Jag tänker inte ta
upp en debatt om EU:s jordbrukspolitik. Jag kan dock
upplysa kammarens ledamöter om att Miljöpartiet har
begärt att jordbruksministern ska ordna en informa-
tion om BSE-situationen och situationen i Sverige.
Detta har vi fått nej till, och vi lämnar därför i dag in
en ansökan om en särskild debatt om den situation
som har uppkommit med anledning av BSE-krisen i
många länder i EU och även om det som hänt här i
Sverige. Det visar sig att köttmjöl nu använts som
foder även till kalvar, fastän vi alla här trodde att
sådant inte förekommer i Sverige.
Vi får se om vi får respons för en sådan debatt.
Jag hoppas att vi kan få stöd från er andra för en så-
dan debatt, för jag tror att den är nödvändig.
Jag tänker alltså återgå till det som vi skulle dis-
kutera, nämligen MJU2. Jag yrkar bifall till hemstäl-
lan i det betänkandet. Jag vill också, om det inte är
för sent, yrka bifall till hemställan i MJU1, vilket jag
glömde att göra i den förra debatten.
Det gäller en del av den budget som s, v och mp
lägger fram gemensamt. Här finns en hel del sats-
ningar som vi är mycket nöjda med, t.ex. ytterligare
satsningar på viltskador, vilka, som Jonas Ringqvist
sade, bäddar för nästa proposition som vi hoppas att
vi från s, v och mp kan lägga fram gemensamt, näm-
ligen den som ska handla om rovdjur. Jag tycker att
debatten därom kan anstå tills propositionen förelig-
ger, men de förstärkningar som finns i budgeten för år
2002 ökar naturligtvis möjligheterna att ha starka
populationer av rovdjur i Sverige, även i områden där
det är konflikter.
Jag tänker i den här debatten försöka ägna mig åt
att försöka ta död på en del myter. Det är naturligtvis
oerhört svårt, och många har tidigare försökt göra det,
men det finns skäl till det.
Den första myten är att det odlas mindre och
mindre i Sverige. Det är inte sant. Det odlas precis
lika mycket nu som för ett antal år sedan. Det produ-
ceras också lika mycket mjölk som vi har möjlighet
att producera med tanke på att EU sätter ett tak för
hur mycket mjölk som vi får producera. Vi har också
samma antal köttdjur som vi tidigare har haft och som
vi har bidragsrätt till. Det produceras alltså lika
mycket mat i Sverige och odlas lika mycket som för
ett antal år sedan. Därom är alla - LRF, bondeorgani-
sationerna och alla andra som kan räkna - helt över-
ens.
Det som sker är att en hel del bönder slutar med
sin verksamhet. Men här finns ytterligare en myt. Jag
ska göra ett utdrag ur en artikel där det står:
"EU:s jordbrukspolitik måste i framtiden också
inriktas på att stödja miljövänligt, ekologiskt hållbart
jordbruk. Det görs bäst av småskaliga jordbruk, som
också bär vårt kulturhistoriska arv som är typiskt för
Europa."
Också det här är en myt. I verkligheten är medela-
realen för ett konventionellt lantbruk i Sverige i dag
33 hektar. Medelarealen för ett ekologiskt lantbruk i
Sverige är i dag 61 hektar. Ni som följer med kan
konstatera att det blir alltfler och allt större lantbruk
som ställer om till ekologisk drift.
I samtal med de ekologiska lantbrukarna har jag
och en ytterligare medarbetare fått uppgift om tre
mjölkgårdar med mer än 300 mjölkkor. Något som
också är slående och mycket intressant är att medel-
åldern på de ekologiska lantbrukarna är betydligt
lägre än på de konventionella lantbrukarna.
Det är också intressant att kunna konstatera att
många av de ungdomar som vill starta lantbruk inte
klarar att köpa gårdarna som är 33 hektar eller mind-
re, eftersom det inte går att få lönsamhet på dem.
Då skulle jag vilja fråga er som absolut vill att de
små lantbruken, 33 hektar och mindre, ska vara kvar:
Hur ska vi göra det? Ska vi förbjuda dem att sälja
sina lantbruk till dem som vill få lite större enheter,
t.ex. ekologiska lantbrukare, för att få en lönsamhet i
lantbruket? Vilka tvångs- och styrmedel vill ni ha för
att lantbruket inte ska kunna öka sin areal lite grann
för att få en lönsamhet? Det gäller både konventio-
nellt och ekologiskt lantbruk.
Från Miljöpartiets sida vill vi naturligtvis värna de
små lantbruken, men till skillnad från vad som står i
den artikel som var underskriven av några kristdemo-
krater vet vi att det utgår stöd till ekologiskt lantbruk.
Vi vet också att den här grenen av näringen i dag har
en bättre lönsamhet än det konventionella.
Lantbrukaren Hans Jansson ställde om, han sade
att det var enbart ekonomiska skäl som gjorde att han
ställde om. Om det var så får stå för honom. Men han
kunde klart visa att det i dag är lönsammare att odla
ekologiskt, dels därför att man slipper bekämpnings-
medels- och handelsgödselsavgifter, dels därför att
det finns ett stöd till det. Jag skulle önska att de myter
som sprids försvann. Jag vet inte hur man gör, vi hör
dem gång på gång, åter och återigen.
En annan diskussion som jag tycker är intressant
är den som handlar om den s.k. ryggsäcken. Från
Miljöpartiets sida har vi varit mycket skeptiska till att
återföra handelsgödsels- och bekämpningsmedelsav-
gifter till lantbruket. Men när vi tittar på Danmark ser
vi att det faktiskt finns vissa fördelar. Danmark har i
dag en bekämpningsmedelsskatt som är tio gånger
högre än den svenska. I Sverige har vi ungefär 7 kr
per hektar dos. I Danmark är skatten 70 kr per hektar
dos. Det återförs till lantbruket. Det har fått till effekt
i Danmark att det dels har kommit loss en förfärligt
massa pengar till forskning om ekologiskt lantbruk,
dels har det inneburit en samsyn i Danmark i dag om
att man ska se till att producera för den framtida
marknaden, den som efterfrågar ekologiska livsmedel
som man kan få lite bättre betalt för. I dag säger
Danmark att en av de stora exportmarknaderna för
den här satsningen är Sverige.
Naturligtvis är det intressant om vi i Sverige kan
gå en liknande väg, att se på den danska modellen,
kanske göra som i Danmark och höja bekämpnings-
medelsskatterna och återföra pengarna till lantbruket.
Exakt hur återföringen ska ske tittar vi som sagt nu på
tillsammans med regeringen. Från Miljöpartiets sida
ser vi faktiskt vissa fördelar med det danska systemet.
I det fallet får jag säga att det nya sättet att tänka
kanske är riktigare än det tidigare.
Jag hoppas att jag därmed har klargjort vår upp-
fattning när det gäller den frågan.
Vad gör vi för satsningar i budgeten? Det finns en
del satsningar som jag tycker är intressanta att kom-
mentera.
Jag har tidigare talat om biotopskyddet och också
haft en debatt med miljöministern. Jag anser att det är
viktigt att kunna spara små biotoper i skogen därför
att det ofta är där många av de hotade arterna finns.
Men det är också viktigt att biotoperna inte blir för
små, och det är viktigt att det finns korridorer mellan
de små pärlorna så att arter kan sprida sig och att arter
inte blir genetiskt isolerade.
Vi satsar rejält på forskning om ekologiskt lant-
bruk i budgeten. Det är inte alls så som det påstås, att
det inte finns en satsning på konventionellt lantbruk.
Det har ju funnits under alla år - stora summor, mil-
jarder. Här är det första gången det verkligen kommer
till lite mer satsning på ekologiskt lantbruk. Danmark
anslår ungefär 300 miljoner, och vi anslår 28 - skill-
naden är naturligtvis stor. Men vi hoppas från Miljö-
partiet att få upp det så småningom.
Av pengarna till forskning om ekologiskt lantbruk
öronmärks 5 miljoner för CUL, som betyder Centrum
för uthålligt lantbruk. Vi menar att här sker spets-
forskning som är mycket intressant.
Vi gör också en extra satsning på Artdatabanken i
budgeten. Det är inte mycket pengar, men för den
verksamheten är det ett stort tilläggsbelopp, 5 miljo-
ner extra per år. Artdatabanken finns som en egen
enhet inom SLU. Vi skulle önska att Artdatabanken
också hade en professur. Det vore självklart i ett land
som säger sig vilka skapa ett ekologiskt hållbart sam-
hälle att ha en professur i biologisk mångfald. Före-
ståndaren för Artdatabanken borde självklart ha pro-
fessorstitel. Nu är det så att det bestäms av SLU:s
styrelse. Ni som sitter i SLU:s styrelse tycker jag ska
ta till er det här. Det var några generaldirektörer som
för några år sedan uppvaktade regeringen för att få till
stånd en professur för Thorleif Ingelöf, som det
handlade om, men fick då veta att det är SLU som
bestämmer. Man kan kanske säga att Artdatabanken
är en främmande fågel i SLU:s verksamhet. Nu tillför
vi alltså 5 miljoner extra.
Vad Artdatabanken gör är att tillhandahålla in-
formation om hur den biologiska mångfalden mår i
landet. Men man har också till uppgift att samarbeta
internationellt runt artbevarandet med motsvarande
organisationer och myndigheter i andra länder. För att
man ska klara det här krävs en rejäl specialistkompe-
tens. Inför den konferens som hålls varje år kan jag
säga att förra årets konferens tog upp den biologiska
mångfalden i havet. Där kan vi se att det finns brister
i kunskap i dag. Vi hade en debatt här i kammaren för
några veckor sedan om Östersjön. Vi hörde miljömi-
nistern säga att hade det som sker i Östersjön i dag
skett på land hade vi vidtagit åtgärder. Det är svårt att
se vad som sker under havsytan. Det är också svårt att
få kunskap exakt om vad som händer med arter. Här
krävs alltså specialistkompetens för att kunna bevara
den biologiska mångfalden.
I det hela vill jag säga att det här är en bra budget.
Det som kommer i vårbudgeten kommer förhopp-
ningsvis att innebära att ryggsäcksdiskussionen -
ryggsäcken är egentligen det enda som har diskuterats
i jordbruksdebatter under den tid jag har suttit i riks-
dagen - därmed kan vara slut. Det ska bli intressant
att höra vad debatten kommer att handla om då.