Fru talman! I den här mycket intressanta debatten
vill jag ta upp ett par skogliga frågor och frågan om
förutsättningarna för jordbruksproduktionen i norra
Sverige.
För det första gäller det skogsvårdsorganisationen,
och där har jag en fråga. Det är inte rimligt att bidra-
gen till den viktiga verksamhet som de utför ska kun-
na sänkas med 17 miljoner kronor mellan två olika
verksamhetsår, för att sedan året efter öka med
11 miljoner kronor. Vad är anledningen till det?
Jag är klar över att behovet av skoglig rådgivning
är stort i det här landet - det är vi säkert överens om.
Röjningsberget är t.ex. ett problem. De här insatserna
är i mycket stor omfattning manuella, varför det är
mycket svårt att ha denna ryckighet i bidragsgivning-
en. Det är möjligt att Inge Carlsson har någon förkla-
ring just på den här punkten.
I det här sammanhanget, då vi håller oss till skog-
liga frågor, blir jag med min bakgrund med nära
kontakt till skogsnäringen, rådgivningen och forsk-
ningen ytterligt förvånad över den svartmålning av
svenskt skogsbruks framtidsutsikter som Harald
Nordlund ger uttryck för. Jag skulle vilja vädja om att
verklighetsuppfattningen grundas på närmare kontakt
med näringen än på lösryckta citat från någon s.k.
expert. Välkommen till Västerbotten och Skogis så
kan vi studera det här närmare!
För det andra gäller det skogsbilvägar, och där har
vi en motion. Självfallet ska de skogspolitiska målen
från 1993 stå fast, men det har hänt en del sedan
1993. Miljöbalken har på ett avgörande sätt påverkat
den här frågan, inte minst för familjeskogsbruket. Det
har blivit komplicerat, krävande och tidsödande, och
verksamhet har också försenats och fördyrats. Om
skogsvårdsorganisationen fick resurser för att ha en
lokal samordning, en samplanering, skulle det vara
mycket bra för miljöhänsynen. Vi skulle alltså radi-
kalt kunna minska antalet kilometer vägbyggnad i
skogen. Det bör vara ett nationellt intresse.
För att minska transportlängder och därmed mil-
jöbelastning behövs ännu bättre logistiksamordning
då det gäller vägtransporterna. Frågan om regionala
och lokala väganalyser, som jag har tagit upp, kanske
ligger närmare trafikutskottet. En sådan typ av flask-
halsutredning, om jag får kalla den så, skulle kunna
styra vägpengar till den typ av väg som bäst behöver
insatsen och därmed ge förutsättningar för ännu ef-
fektivare transporter och transportlösningar. Såväl
åkerinäringen som skogsnäringen i vår del av landet
välkomnar ett sådant initiativ, men utskottsmajorite-
ten säger att frågan ska lämnas utan vidare åtgärd. Jag
tycker personligen att det är trist.
Fru talman! Beträffande stödet till jordbruket i
norra Sverige vill jag börja med en efterlysning. Här i
kammaren beslutade vi för två år sedan att ge ett
uppdrag till regeringen att komma igen med förslag
på den punkten, hur man skulle kunna kompensera
det faktum att norra delen av landet var den del som
fick sämst utbyte av EU-medlemskapet. Jag vill då
ställa min andra fråga till Inge Carlsson: När kommer
den utredning som vi beslutade om här i full enighet
för exakt två år sedan? Det skulle vara intressant att
veta.
Beträffande animalieproduktionen fick jag i går
statistikuppgifter om att animalieproduktionens samt-
liga delar har minskat i alla områden i norra Sverige
utom mjölkproduktionen i område 2a, tvärtemot vad
som står i betänkandet. Den har alltså inte ökat och
står inte heller stilla - den uppfattningen får man om
man läser betänkandet. I en del områden är minsk-
ningen upp till 9 % i förhållande till den referensnivå
som fastställdes av kommissionen 1997.
Fru talman! Det är viktigt att något görs nu, ex-
empelvis att vi utnyttjar de fastställda ersättningsni-
våerna fullt ut. Det är helt klart att jordbruksproduk-
tionen i norra Sverige inte tål någon ytterligare ned-
gång. Det har sin direkta påverkan när det gäller
slakterier och förädlingsindustri, och det gäller sär-
skilt svinproduktionen, som har en oroväckande ten-
dens.
När vi ska beskriva framtiden och nya grepp i oli-
ka avseenden sägs i denna kammare väldigt ofta att
det är en beredning som ska göras. Så är det även på
denna punkt.
Jordbruket i norra Sverige behöver rimligare och
mera rättvisa villkor nu. Det är min uppmaning till
majoriteten.
Med det anförda, fru talman, yrkar jag bifall till
reservation nr 8.