Fru talman! Inge Carlsson kritiserar våra forsk-
ningsförslag på miljöområdet men låt mig svara så
här: Vi anser också att Forskningsrådet bör besluta
om vart forskningspengarna ska gå. Det vore en bätt-
re väg än styrningen från regeringens sida.
När det gäller anslagen till Livsmedelsekonomis-
ka institutet anser vi att dagens utnyttjande av dessa
medel inte är optimalt. Vi hade ett annat förslag för
lösandet av de uppgifter som institutet nu har. Vi tror
att man på det sättet bättre hade utnyttjat de pengarna.
Vad gäller rovdjuren frågade Inge Carlsson hur vi
redan nästa år kan begränsa ersättningen för viltska-
dor. Han pekade särskilt på sälfrågan. Men, Inge
Carlsson, vi har ju nu i alla lägen erfarit ett snabbt
ökande problem på den sidan och vi har också kom-
mit överens i utskottet - det gäller även regeringsfö-
reträdarna - om att någon form av jakt på säl ska
införas. Vi har utgått från att detta måste ske snabbt,
och snart. Då skulle de problemen också kunna här-
bärgeras inom de ersättningsramar som vi föreslår.
Jag har några frågor till Inge Carlsson:
Kommer en återgång till den gamla ordningen vad
gäller utbetalning av arealersättning att ske nästa år?
Varför vill regeringen inte inse att forskningen på
miljöområdet vad gäller det konventionella jordbru-
ket - med 90 % av produktionen - är lika viktig som
satsningen på forskningen inom den ekologiska pro-
duktionen?
Det är uppenbart att Inge Carlsson inte inser kon-
kurrenssnedvridningens effekter när det gäller skatter
och avgifter. Det är min förhoppning att Inge Carls-
son har ett bättre besked att ge än vi hittills har fått
om hur vi ska kunna uppmuntra unga människor att
satsa på jordbruket om man inte får en bättre lönsam-
het än den vi har i och med den regeringspolitik som i
dag förs.