Herr talman! Sjöfarten har lång tradition av att va-
ra många länders, också vårt lands, livsnerv mot in-
ternationella marknader. Och förklaringen är givetvis
enkel. På ett klot som till två tredjedelar består av
vatten är det naturligt att detta element sedan länge
använts som transportväg. Huvuddelen av vår export
och import går på köl.
Sjöfarten är internationell, med allt vad det för
med sig av möjligheter till och behov av samverkan
och samarbete, men också med allt vad det för med
sig av konkurrensförutsättningar, bemanningskostna-
der, miljöregler osv.
Sjöfarten kommer med stor säkerhet av många
anledningar, bl.a. som det mest energieffektiva tra-
fikslaget, att bli allt viktigare i det internationella
umgänget. Sjöfart är miljöfart. Men också sjöfarten
kan och måste bli än mer miljöanpassad. Fartygstrafi-
ken står för en stor del av hela transportsektorns ut-
släpp av kväveoxider. Oljeutsläppen blir bara fler och
större. Från att tidigare ha legat på en relativt konstant
nivå har exempelvis antalet utsläpp i Östersjön under
1990-talet ökat dramatiskt. Östersjöns ansträngda
miljö försämras alltmer för varje gång ett fartyg släp-
per ut spillolja eller dumpar oljeavfall. Den biologiska
mångfalden, fåglar och växter, är allvarligt hotad.
Varje vinter dör tiotusentals fåglar bara längs den
svenska kusten, framför allt på Öland och på Gotland.
De samarbetande öarna - den s.k. B 7-gruppen -
Öland, Gotland, Bornholm, Dagö, Rügen, Ösel och
Åland utsätts, liksom hela Östersjöns och andra vat-
tens marina miljö, ständigt för de allvarliga hot som
olyckor och olagliga oljeutsläpp utgör. De internatio-
nella överenskommelser som alltsedan undertecknan-
det av Helsingforskonventionen 1974 har uppnåtts
måste mera konkretiseras och accentueras, nätverk
måste på alla plan bildas och ansvaret för dessa allt-
fler olagliga utsläpp måste kunna fastställas, så att
någon någon gång får stå till svars för de skador som
åstadkoms.
Utskottet säger att en särskild utredare senast den
31 december i år skall föreslå åtgärder "för att effek-
tivisera det rättsliga beivrandet av dessa utsläpp". Ja,
detta är en nödvändighet. Vi är många som med
spänning och stor förväntan ser fram mot dessa snara
förslag.
Den ökande sjöfarten, och inte minst den ökande
färjetrafiken i Östersjön, kräver givetvis att transport-
systemen anpassas till vad naturen tål. Föroreningarna
är i dag alldeles för stora. Jag är medveten om att en
hel del görs på det här området. Jag är också medve-
ten om olika länders skiftande förutsättningar, vilja
och förmåga att driva detta miljöarbete. Men det
finns, såvitt jag förstår, inga genvägar, om vi menar
allvar med att vilja arbeta för ett uthålligt och hållbart
samhälle i balans med naturen och den enda moder
jord som vi har att leva av och på. Problemen måste
lösas.
Självklart uppstår problem, konkurrensnackdelar
m.m. om vårt land ensididgt inför nya regler beträf-
fande exempelvis katalysatorer. Därför måste frågor-
na lösas på internationell nivå, och regeringen måste
aktivt verka för skärpta internationella överenskom-
melser om en miljöriktig sjöfart. Från Centerns sida
vill vi se att regeringen återkommer med en redovis-
ning av vidtagna åtgärder och en handlingsplan över
hur sjöfarten skall minska de miljöskadliga utsläppen.
Regeringen bör också i planen ange hur man ämnar
arbeta för att få denna handlingsplan internationellt
accepterad. Jag förutsätter att arbetet i första hand bör
ske inom EU och IMO.
Herr talman! Vi är alla överens om att sjöfarten
har och kommer att ha en mycket stor betydelse såväl
för svensk utrikeshandel som för svenskt näringsliv.
Vårt land utbildar högkvalitativt sjöbefäl, och vårt
land behöver en högkvalitativ sjöfart. Därför är det
viktigt att slå vakt om svensk sjöfartsnäring, skapa ett
positivt klimat för näringen men också rimliga kon-
kurrensvillkor.
För att också framöver kunna ha en handelsflotta
under svensk flagg är det, enligt Centerns mening,
nödvändigt att nu behålla sjöfartsstödet. Jag är ganska
övertygad om att detta i dag fortfarande är en förut-
sättning för att den svenska handelsflottan skall kunna
konkurrera på den internationella marknaden. Jag
menar att en avveckling av sjöfartsstödet i dag inne-
bär en risk för ökad utflaggning.
De kraftiga skattesubventioner som exempelvis
Norge och Holland, med EU:s goda minne, nu infört
på sjöfartsnäringens område medför en uppenbar risk
för att svenska rederier väljer att flagga ut sina fartyg
för att bättre hävda sig i den internationella konkur-
rensen.
Sverige måste därför med kraft agera inom EU för
att stoppa åtgärder av det här slaget. I avvaktan på att
denna typ av konkurrenssnedvridande subventioner
stoppas måste Sverige vidta åtgärder som gör att
svensk sjöfart, under svensk flagg, kan konkurrera på
likvärdiga villkor med sjöfarten i andra EU-länder.
Vi förutsätter att regeringen inser allvaret i denna
fråga, och vi föreslår därför från Centerns sida att
regeringen snarast återkommer till riksdagen med
förslag till åtgärder i den här frågan.
Så till sist, herr talman, några ord om det s.k.
Gotlandstillägget, som riksdagen i december förra
året beslutade successivt skulle avvecklas med 0,2
procentenheter per år under åren 1997, 1998 och
1999. Utvecklingen har under innevarande år visat på
negativa effekter för Gotlands näringsliv, vilket har
fått till följd att andra åtgärder måst vidtagas.
Från Centerns sida menar vi att det ur rättvise-,
regional- och näringssynpunkt är viktigt att kostna-
derna för godstransporter till eller från Gotland inte är
högre än taxan för en transport av motsvarande längd
i landet i övrigt.
Även om utskottets ledamöter i den här frågan
tycks ha delade uppfattningar, är det vår bestämda
mening att den fortsatta avvecklingen av Got-
landstillägget nu bör anstå i avvaktan på den långsik-
tiga lösning som NUTEK fått i uppdrag att utreda och
presentera.
Herr talman! Jag står givetvis bakom Centerns
samtliga reservationer men yrkar för tids vinnande
bifall enbart till reservation nr 26.