Herr talman! Det var inte lätt att dra några slutsat-
ser av Jarl Landers inlägg. Han tror på våren, och det
gör vi väl alla. Men det vore klädsamt om han hade
några principer och kunde tala om vad man vill driva
inom den stora socialdemokratiska gruppen. Men det
är icke så, utan vi kunde konstatera att det stora rege-
ringspartiets företrädare står ganska nakna i de här
frågorna, intill dess de får besked om vad ministrarna
i kanslihuset vågar tycka.
Jag skall ändå ställa några principiella frågor till
Jarl Lander, då det tydligen gick att få svar på sådana.
Jag var inne på frågan om långväga buss och möj-
ligheten att låta de ansökande företagen få etablera
den trafik som de ansöker om. Jag vill fråga Jarl Lan-
der: Är det rimligt över huvud taget rent principiellt
att på de sträckor där tågen inte har full konkurrens-
kraft pröva metoden att låta långväga buss få ersätta
och t.o.m. konkurrera med tågtrafiken och därmed
erbjuda människor ett resealternativ och inte ute-
stänga dem som i dag inte har råd att köpa tågbiljet-
ter? Tycker Jarl Lander att det är en rimlig målsätt-
ning?
Det finns en fråga som jag vill återkomma till, och
det är den interregionala trafiken. Jarl Lander säger
att Sverige är ett glest befolkat land, och vi är helt
överens om det. Han säger att tågtrafik inte kan garan-
teras i alla lägen. Kan jag tolka det så att Jarl Lander
personligen står för den uppfattningen att man vågar
konkurrensutsätta upphandlingen av den interregiona-
la trafiken? Med konkurrensutsättning menar jag då
konkurrens mellan olika trafikslag.