Herr talman! Det var ett väldigt tjat om saker som
jag inte har berört. Jag har för övrigt aldrig varit på
andra sidan järnridån.
Försök att ta de förslag som jag framställer på allvar
och sätt er in i dem! Om ni hade gjort det, skulle
Elver Jonsson också ha upptäckt att vi inte ökar på
budgetunderskottet genom våra förslag. Men vi vill
satsa oerhört mycket mer pengar på näringspolitik,
miljöomställning och arbetsmarknadspolitik. Det
innebär att vi även har föreslagit hur man skall dra
in pengar till staten. Varje förslag om skattehöjning
för dem som har stora tillgångar har dock avvisats
av den borgerliga majoriteten. Vi lånar, fast vi lånar
inte mer än regeringen. Men i vårt budgetförslag
lånar vi till produktion och arbete och inte till
passiva icke-ordinarie verksamheter. Det är den
stora skillnaden.
Jag fick inte något svar på min fråga om den
kommunala sektorn, som betyder så mycket för
välfärden och sysselsättningen. Vad beträffar
arbetsrätten noterar jag att redan i dag sjunker
andelen tillsvidareanställningar. Antalet
nyanmälningar till arbetsförmedlingarna har sänkts
från drygt 55 % 1990 till drygt 30 % i dag. Det är
alltså oerhört många visstidsanställningar som är på
gång. Jag hänvisade tidigare till erfarenheter från
det övriga Europa. Det finns inte några som helst
samband mellan å ena sidan tillväxt och hög
sysselsättning och å andra sidan stora möjligheter
till visstidsanställningar och provanställningar.
När det gäller min andra fråga om att göra det
lättare att avskeda folk och ge större makt till
arbetsgivaren, vill jag citera professor Ann
Numhauser-Henning, professor i civilrätt vid
Lunds universitet. Hon konstaterar att ''det
viktigaste argumentet mot den föreslagna
ordningen med frikretsar innebär ett avsteg från
den metod som präglar arbetsrättens utveckling i
den industrialiserade västvärlden, nämligen
principen om att förhindra godtycke och
diskriminering''. Detta är ett av de vikigaste skälen
till att fackföreningsrörelsen, oavsett om det rör sig
om arbetare eller tjänstemän, som en man reser sig
upp och säger: Det här vill vi inte ha. Vi vill vara en
part vid förhandlingsbordet. Vi vill kunna delta i en
rejäl förhandling och ingen låtsasförhandling. Vi
vill kunna diskutera samtliga personer som drabbas
vid en uppsägningssituation, inte bara de som
arbetsgivaren bestämmer att vi får diskutera.