Herr talman! Bara några synpunkter på
utskottsordförandens replik. Ingela Thalén säger att
man vill ha en modern och utvecklande arbetsrätt.
Den allmändeklarationen ställer jag mig bakom.
Sedan beskärmar sig Ingela Thalén över att den nya
regeringen rev upp direktiven. Det är inte så
originellt. Det är egentligen vad som sker vid varje
regeringsskifte. Det görs större eller mindre
justeringar i utredningsdirektiv. Så säger Ingela
Thalén faktiskt att det var ett beställningsjobb från
Svenska arbetsgivarföreningen. Låt oss ställa det
litet åt sidan och se vad resultatet blir. Det som
synes komma i regeringsförslaget är Svenska
arbetsgivarföreningen mycket missnöjd med. Att
det finns missnöjestongångar också på LO-håll ger
faktiskt besked om att man här har nått en
balanspunkt som är ganska rimlig.
Vidare säger Ingela Thalén att det finns ett par
punkter som hon skulle kunna tänka sig att stödja,
som hon uttryckte det. Jag blir väldigt nyfiken:
Vilka punkter är det som hon känner sympati för?
Beträffande de prognoser som vi får till
arbetsmarknadsutskottet hade det varit önskvärt
att prognoserna alltid hade stämt. Men det finns en
gammal tumregel som säger att prognoser
egentligen aldrig stämmer. Därtill är det ju illa om
de slår kraftigt fel. Den LO-rapport som är på gång
i dessa yttersta dagar har två huvudbudskap. Det
ena är att man själv har grovt felbedömt
situationen. Det enda man är säker på är att det är
en stor osäkerhet om framtiden. Att prognoserna
inte alltid stämmer är någonting som vi tvingas att
leva med. Självfallet skall en närhet eftersträvas så
långt det går.
Jag fick inga konkreta besked om vad Ingela Thalén
menar med en rättvis regionalpolitik, utvecklandet
av de anställdas inflytande, inte heller om hur vi
skall hantera budgetunderskottet. Besked på en av
dessa tre punkter skulle jag uppskatta.