Herr talman! Förslaget om arbetsrätten har ännu
inte lagts fram, men efter pressmeddelandet kan
jag konstatera att jag tror att det finns
förutsättningar att diskutera tidsfristen. När det
gäller frågan om de nya EG-direktiven, att
arbetsgivaren i inledningen av ett
anställningsförhållande skall vara skyldig att
skriftligen informera arbetstagaren om villkoren
vid anställning, tror jag inte att socialdemokraterna
har svårt att biträda sådana förslag. I övrigt kan jag
inte se att de förslag som regeringen lägger fram
leder till det som regeringen säger att de skall leda
till, nämligen ökad rörlighet på arbetsmarknaden
och möjlighet att anställa fler människor. Det såg vi
i alla fall inte vid de tidigare förändringar som
gjordes.
För att bringa ner budgetunderskottet har vi i våra
motioner förra hösten, i januarimotionen och i
motionen till kompletteringspropositionen
redovisat konkreta arbetsmarknadspolitiska
förslag när det gäller ungdomar, kvinnor och
utbildning, hur de skall finansieras och på vilket sätt
de skall genomföras. Nu måste jag fråga Elver
Jonsson: Dessa konkreta förslag, som ju Elver
Jonsson var med om att avslå och tillbakavisa måste
ändå ha analyserats av den borgerliga majoriteten?
Ni har sagt nej till dem. Alltså tycker ni att de
förslagen inte var bra. Då är det intressant att veta
att regeringen själv vid ett antal tillfällen har
återkommit med några av dessa konkreta förslag.
Såvitt vi kan bedöma kommer man tillbaka också
under hösten med ett par av de konkreta förslag
som vi har presenterat och som har avvisats av den
borgerliga majoriteten i riksdagen.
Det är en tågordning som i den här debatten har
blivit alldeles uppenbar, nämligen att den
borgerliga regeringen inte bara gör felbedömningar
och felprognoser, uan när besluten fattades i
riksdagen visste den borgerliga majoriteten att
prognosen var mycket sämre än den som
regeringen redovisade. Det talade vi om i utskottet.
Trots detta ville inte den borgerliga majoriteten
ändra inriktningen på arbetsmarknadspolitiken.
Det tycker jag kanske är ännu allvarligare.
Folkpartiet säger att LO och SAF är
kombattanterna när det gäller arbetsrätten.
Glömmer inte Elver Jonsson bort TCO och SACO,
som såvitt jag vet också har mycket bestämda
uppfattningar i frågan om förändringarna av
arbetsrätten?
Jag vill avsluta med att säga att min uppfattning är
att den enda vägen att åstadkomma en förstärkning
av köpkraften är att göra det möjligt för människor
att gå tillbaka till arbete och att se till att
lönesumman därmed vidgas. De förslag som
regeringen har lagt fram ger inte ett sådant resultat.