Fru talman! Lampan vill inte lysa vid min mikrofon,
men jag skall säga något ändå.
Sonja Rembo och jag har en gång haft samma
arbetsplats. Skillnaden var att Sonja Rembo
arbetade på direktionen, medan jag arbetade i
verkstaden, på verkstadskontoret. Det kanske är
denna olika bakgrund som gör att vi ser på
samhället från två olika håll.
Det betyder inte att man inte ändå kan komma till
slutsatser i en och annan sakfråga, där man från
olika håll möts i ett förslag som kan leda till en bra
utveckling. Den erfarenheten har jag haft ifrån den
kommunala verksamheten. Där har vi kunnat göra
ett oerhört konstruktivt arbete med olika grupper.
Men nu säger Sonja Rembo att det som står för
dörren är sämre ersättningar, försämringar för
löntagarna på arbetsmarknaden m.m. Att det
skulle leda till en positiv utveckling är inte sant.
Ingenting av den arbetsmarknadsforskning som
finns eller av de resultat som olika seriösa
bedömare i Sverige och internationellt har fått fram
visar att det man nu är på väg att genomföra leder
till utveckling.
Sedan säger Sonja Rembo att socialdemokratisk
politik har förstört svensk arbetsmarknad och
svenskt näringsliv.
Ett av problemen under de borgerliga åren var att
det inte fördes någon vettig arbetsmarknads- eller
näringspolitik över huvud taget. Under de år
socialdemokraterna satt i regeringen fanns det
förvisso förutsättningar och möjligheter för företag
att utvecklas. En del av det som har sagts är riktigt.
Påfrestningarna i fråga om inflation och
spekulation under senare delen av 80-talet har
skapat ett ogynnsamt klimat för många i Sverige.
Men för att förbättra utgångspunkterna för detta
fattade den dåvarande socialdemokratiska
regeringen en rad viktiga beslut som borde ha
kunnat ge oss ett helt annat utgångsläge, om inte
den borgerliga regeringen hade förstört detta
utgångsläge.
Herr talman! Eftersom lampan till min mikrofon
inte lyser över huvud taget, så undrar jag om jag får
tala färdigt. Det är möjligt att lampan lyser hos
talmannen, men inte hos mig. Jag ber att få
återkomma.