Fru talman! Det var ett gott försök, Börje
Hörnlund, men det var ganska genomskinligt. Jag
kommer nog inte att vara ensam om den
uppfattningen framöver.
I mitt första inlägg nämnde jag att det finns ett antal
ljuspunkter, men dess värre berör de ljuspunkterna
den mindre delen av hela arbetsmarknaden. För att
dessa ljuspunkter skall orka fortsätta att växa sig
starkare behöver också den andra delen av
arbetsmarknaden finnas med, dvs. det vi kallar
hemmaarbetsmarknaden.
Börje Hörnlund säger att alla goda krafter skall
hjälpa till. Då kan man fråga sig varför de 600 000
inte tillhör de goda krafterna. Kan Börje Hörnlund
förklara det? Varför får inte de fackliga
organisationerna räknas in bland de goda
krafterna?
Börje Hörnlund säger vidare att de som förstår sig
på arbetsmarknaden och arbetsrätten stöder de
förslag som han nu lägger fram. Betyder det att de
tre centrala fackliga organisationerna och de
människor som har skrivit kilovis med reaktioner,
som kommit både Börje Hörnlund och andra till
del, inte begriper någonting av arbetsmarknaden?
Vi som företräder oppositionen i riksdagen och som
har åtminstone några månaders erfarenhet begriper
alltså inte heller någonting av arbetsmarknaden.
Här har Börje Hörnlund anledning att förklara sig
litet närmare.
Börje Hörnlund är optimist. Jag älskar optimister,
även om jag inte alltid är så förtjust i Börje
Hörnlund. Men det är väl ändå att ta i, att nu göra
exakt samma beskrivning av ljuspunkterna som han
gjorde i våras. Börje Hörnlunds regering vilseledde
då denna riksdag så att man fattade beslut om den
ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken
på helt felaktiga grunder. Nu är Börje Hörnlund på
väg att göra det igen.
Visst skall vi lyfta fram det som är positivt och vara
optimister, men vi skall vara det med en politik som
leder till resultat. Börje Hörnlunds och den
borgerliga regeringens politik har skapat en enorm
massarbetslöshet.
När det slutligen gäller historieskrivningen, är det
alltid märkligt att arbetsmarknadsministern så
snabbt hoppar över tre saker: det som den
socialdemokratiska regeringen fick med sig i
bagaget, det som den socialdemokratiska
regeringen förberedde, dvs. rensade upp, och det
som den borgerliga regeringen sedermera nogsamt
smulade sönder. Jag tycker att man skall ta med
hela historieskrivningen, Börje Hörnlund.