Herr talman! En tidigare statsminister lär vid något
tillfälle ha sagt att politik är att vilja. Av debatten
här i kammaren i dag framgår att om det berodde
på viljan att få bort arbetslöshet och ekonomiska
bekymmer, ja, då vore problemen snart ur världen.
Men tyvärr är det så att verkligheten, som vi lever
i och inte bara besöker då och då, inte låter sig så
lätt betvingas. Att vilja är en god början, men det
skall till handling också. Och visst handlas det.
Aldrig någonsin har det satsats så stora resurser
som nu på det arbetsmarknadspolitiska området för
sysselsättning, utbildning, kompetenshöjning och
arbetsskapande åtgärder.
Arbetslösheten slår dock tyvärr nya, dystra rekord.
Även om de totala siffrorna minskade något under
september månad jämfört med augusti är dock
410 000 människor öppet arbetslösa. Detta är ett
slöseri med mänskliga resurser. För varje dag som
går blir de sociala konsekvenserna än värre, inte
minst på grund av att både långtidsarbetslösheten
och ungdomsarbetslösheten ligger på mycket höga
nivåer.
Tecknen på att en vändning kan skönjas blir dock
allt fler och tydligare. Ett är orderingång och
leveranser hos exportindustrin. Ett annat är att
övertidsuttaget har ökat kraftigt, så kraftigt att det
handlar om uppemot 50 000 arbetstillfällen. Ännu
ett tecken på att en vändpunkt är i sikte är
godsvolymens mer än tioprocentiga ökning inom
transportsektorn.
Undersökningar visar också att svenska folket ser
alltmer optimistiskt på framtiden. Detta är positiva
tecken som vi i dagläget mer än väl behöver ta till
oss.
Småföretagens betydelse för sysselsättningen står
som aldrig tidigare i fokus, och det med rätta. Även
Socialdemokraterna tycks nu ha kommit till den
insikten. Industriverket gjorde för ett par år sedan
en undersökning som visade att tillväxten finns i
små företag, som ofta har börjat som en
avknoppning från de större. Det är i dessa små och
medelstora verksamheter som vår största möjlighet
till framtida tillväxt kommer att finnas. Det är här
de flesta nytillkommande arbetstillfällena kommer
att skapas i framtiden. Det är uppfinningsrikedom
och entreprenörer vårt land så innerligt väl behöver
för att komma loss och åter få snurr på hjulen.
Vidare är de för företagen redan genomförda
förändringarna i skattereglerna, liksom de
förändringar som nu aviseras i det s.k.
företagsskattepaketet, mycket viktiga.
Regeländringarna innebär att det blir lättare för
företag att investera och som en följd därav att
skapa nya arbetstillfällen.
Herr talman! Kristdemokraternas uppfattning är
att en del förändringar i de arbetsrättsliga lagarna
är nödvändiga. Vi har dock uttalat att förändringar
i arbetsrätten inte skall genomföras om de inte har
ett folkligt och rättsligt stöd. Samtidigt skall de vara
etiskt och moraliskt försvarbara. De ändringar som
nu föreslås om en förlängning av tiden för
provanställningar och tidsbegränsade anställningar,
kommer att innebära att främst de små företagen
börjar att nyanställa personal i stället för att med
övertidsarbete slita på sina medarbetare.
Förslaget om att arbetsgivaren skall få undanta två
nyckelpersoner vid en neddragning på grund av
arbetsbrist är riktat till bortemot 100 000
småföretag i vårt land, där kollektivavtal av olika
skäl saknas.
I företag med kollektivavtal löses övertalighet som
regel vid förhandlingar mellan arbetsgivare och
fackföreningar. Detta är ju förstahandsalternativet
också i förslaget till ny lag. Vid sådana
förhandlingar är det, har jag lärt mig, snarare regel
än undantag med avsteg från turordningen. Men
som lagstiftare har vi ansvar för att lagarnas
funktioner gäller hela arbetsmarknaden.
Socialdemokraterna talar här med kluven tunga. På
den s.k. småföretagarriksdagen talade Göran
Persson om i princip samma typ av förändringar i
arbetsrätten som jag just nämnde. Ett par veckor
senare på kongressen i Göteborg var tonen en
annan. Då var det parterna som skulle avtala om
lämpliga ändringar. Men hur det skall fungera i
företag där parterna inte är representerade gavs
ingen anvisning om. Över detta undrar naturligtvis
också dessa 100 000 småföretagare som det gäller.
Vi kristdemokrater hälsar med tillfredsställelse
förslaget om en obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring. Det nuvarande systemet
håller inte. Stora grupper står utanför försäkringen.
Systemet är dessutom dimensionerat för en
arbetslöshet på max 3 %, vilket medfört ett
ofattbart stort underskott i arbetsmarknadsfonden,
ett underskott som skall betalas förr eller senare.
Med det förslag som nu aviseras stoppas åtminstone
utflödet. Det är dock ingen hemlighet att vi
kristdemokrater kan tänka oss ett visst avgiftsuttag
även på de inkomster som inte berättigar till
ersättning. Det kan visserligen med rätta anses
utgöra en ''dold'' skatt men borde kunna bidra till
en fördelningspolitiskt riktig finansiering av det
gigantiska underskottet i fonden.
Det batteri av åtgärder som ingår i regeringens
mycket aktiva arbetsmarknadspolitik måste under
rådande omständigheter anses ha fungerat väl.
Självfallet innebär åtgärder som ungdomspraktik
och ALU att den reguljära arbetsmarknaden kan
skadas om systemen får verka för länge.
Regeringen har också aviserat en proposition om
ändringar i delar av dessa åtgärder.
Som jag tidigare framfört här i kammaren, menar
jag att det nu är angeläget att hitta former för att få
ungdomspraktikplatser att övergå till fasta
anställningar i större utsträckning än i dag. De
aviserade förslagen om justeringar i arbetsrätten
menar jag kan vara ett steg på vägen, men jag vill
återigen flagga för vårt förslag om en kraftig
sänkning av arbetsgivaravgifterna för de företag
som erbjuder ungdomar fast anställning efter
avslutad praktiktid.
På motsvarande sätt borde vi nu pröva generella
åtgärder för att åter få in långtidsarbetslösa på
arbetsmarknaden. Det skulle på ett verksamt sätt
skapa ännu ett incitament för nyanställningar och
bidra till att omvandla en del av övertidsuttaget till
nya jobb.
Under innevarande budgetår satsas ca 50 miljarder
på arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Bland de
insatser som görs finns redan i dag inslag med
miljöinriktning. Jag menar dock att det finns
utrymme för en mer medveten inriktning mot
miljöarbete. T.ex. skulle redan budgeterade medel
kunna användas för utbildning av
ungdomspraktikanter och ALU:are till
''miljörådgivare'', som sedan skulle kunna sälja
tjänster som rådgivning i kompostering och enkla
anpassningar av avfallsutrymmen för källsortering.
På längre sikt ligger det en stor utmaning och
potential för nya arbeten inom den ständigt
växande marknaden för miljöteknik. Beräkningar
från OECD visar att marknaden för miljövård och
miljöteknik växer med 5,5 % per år och väntas
uppgå till 300 miljarder i slutet av seklet. Av
avgörande betydelse för svenska företags
möjligheter att vinna marknadsandelar är
långsiktiga beslut om en anpassning till en hållbar
ekonomisk utveckling. Detta skapar drivkrafter för
en teknisk utveckling, som ger konkurrensfördelar
på den internationella marknaden. Enligt kds
skulle en ny skattereform -- en miljöskattereform --
med sikte på skatteväxling från arbete till skadliga
utsläpp, miljö och vissa råvaror verksamt medverka
till att vi lyckas med två av våra stora utmaningar,
nämligen miljön och sysselsättningen.
Det förslag om en s.k. u-skattsedel som lanserades
av mina partikamrater Inger Davidsson och Stefan
Attefall i somras, pekar på möjligheten att skapa
nya arbetstillfällen i en sektor som i dag antingen är
''svart'' eller inte existerar, nämligen
hushållssektorn. Förslaget går ut på att ungdomar
upp till 25 år skulle ges möjlighet att starta eget och
sälja hushållstjänster momsfritt och med kraftigt
reducerade arbetsgivaravgifter. Det skulle kunna
skapa tusentals jobb, och det skulle enligt mitt sätt
att se för dessa ungdomar vara ett utmärkt
alternativ till att passivt ta emot KAS, som för de
flesta i dag är alternativet. Vi ser fram emot den
utredning av tjänstebeskattningen som regeringen
tillsatte tidigare i höstas och som bl.a. skall ta reda
på vilka effekter en lägre beskattning av tjänster
skulle kunna få ur sysselsättningssynpunkt.
Herr talman! Få områden som debatteras i den här
kammaren skulle må bättre än sysselsättningen och
arbetsmarknaden av öppna, ärliga och prestigelösa
diskussioner med siktet inställt på breda lösningar.
Fler än 600 000 arbetslösa väntar på dessa breda
samförståndslösningar.