Herr talman! Elver Jonsson återkommer till frågan
om arbetsrätten. Låt oss för en gångs skull reda ut
denna fråga. Vi är oeniga därför att vi har olika
utgångspunkter. Socialdemokraterna är inte emot
att man har en modern arbetsrättslig lagstiftning
som stimulerar till utveckling på arbetsmarknaden.
Men det sätt varpå den borgerliga regeringen rev
upp den arbetsrättsutredning som
socialdemokraterna tillsatte och skrev om
direktiven, som var en ren beställning från Svenska
arbetsgivarföreningen, lade inte grunden för en
ingående, analytisk och forskningsinriktad
bedömning av vilka behov som finns på
arbetsmarknaden av en modernisering av
arbetsrätten.
Sedan kom regeringen till socialdemokraterna och
sade: Vill ni diskutera arbetsrättsförslaget som nu
skall läggas fram? Så redovisade man vad man i
regeringen hade bestämt och som skulle föreläggas
riksdagen. Det ger inte heller något utrymme för att
analysera och diskutera frågan. Nu finns det ett par
punkter i förslaget som jag tror att vi utan tvekan
kommer att kunna acceptera och som kommer att
lyfta fram arbetsrätten på ett positivt sätt. Detta om
arbetsrätten.
Jag har tidigare i denna kammare påpekat att de
flesta förslag enligt min uppfattning inte ger något
underlag för att hävda att de leder till fler
arbetstillfällen.
När det gäller arbetsmarknadspolitiken säger Elver
Jonsson att han saknade konkreta förslag i mitt
inlägg. Då vill jag påpeka att inte heller Elver
Jonsson hade en enda konkret punkt i sitt inlägg.
Där kan vi möjligen ha haft en del svårigheter med
tidsaspekten.
Nu säger Elver Jonsson att
arbetsmarknadspolitiken skall vara aktiv, att den
skall ha ett konkret innehåll. Då måste jag fråga
Elver Jonsson: Hur har den borgerliga majoriteten
i arbetsmarknadsutskottet kunnat acceptera
regeringens ständigt återkommande felprognoser,
som har förlett riksdagen att fatta beslut som
innebär för litet insatser, för litet resurser?
Elver Jonsson säger att det aldrig någonsin har
funnits så mycket resurser som nu. Jag tackar för
det, med den arbetslöshet som vi har.
Kontantlinjen är det extremt dominerande i
besluten av arbetsmarknadsutskottets borgerliga
majoritet.