Herr talman! Ulla Andersson säger att Vänsterpartiet ska gå från ord till handling vad gäller beskattning av finanssektorn. Den enda handling vi ser är en engångsskatt på fyra bolag inom banksektorn på 3,9 miljarder kronor. Det ska ställas i proportion till de 15 miljarder kronor som Vänsterpartiet var med om att föra till Stabilitetsfonden som ska trygga alla banker. Det är alltså inte 15 miljarder som är bokförda på Nordeas konto, som Ulla Andersson vill få det att låta som. De är bokförda som en del av Stabilitetsfonden.
15 miljarder mot 3,9 miljarder. Skattebetalarna mot banksektorn. För mig är övervikten tydlig.
Det intressanta för en löntagare är hur mycket man får ut i lön, den disponibla inkomsten. Självklart är det så att om vi kan sänka skattetrycket kanske löneutvecklingen inte heller blir lika snabb, det vill säga bruttolönen. Men det intressanta för löntagaren är hur mycket pengar man får ut och vilken levnadsstandard man har råd med.
Vi kan vända på det hela och säga att utifrån ett vänsterperspektiv kan vi höja skatten i all oändlighet. Till slut blir det 100 procent. Det kommer att leda till att ju högre skatten blir, desto högre måste löneutvecklingen vara för att matcha högskattepolitiken. Problemet är att det försämrar Sveriges konkurrenskraft enormt globalt sett. Sverige är en oerhört exportberoende nation. Det ligger inte i vårt intresse att driva upp priserna för svensk export så mycket som Ulla Andersson och hennes parti vill göra.
Jag ser fram emot svaret på min första fråga om a-kassan, som jag hoppas kommer i andra repliken.