Herr talman! Anna Kinberg Batras svar till väljarna, som hon väljer att rikta sig till, är alltså att alliansregeringen inte söker stöd för sin politik i riksdagen. Varför söker man inte stöd för sin politik i riksdagen? Är det inte en ganska naturlig utgångspunkt för en regering som sitter i minoritet och behöver stöd från oppositionen?
Förra året uttryckte man en viss oro för att riksdagen skulle komma att riva upp ett ytterligare jobbskatteavdrag om man inte hade stöd för det. Man har alltså själv uppmärksammat problemet med att regera i minoritet. Trots det agerar man inte ansvarsfullt. Jag ställer mig tveksam till att det är alliansväljarnas övertygelse att det är bättre att inte driva allianspolitiken fullt ut och att inte försöka få ett brett stöd för den egna politiken än att samtala med Sverigedemokraterna. För mig låter det helt absurt. Det låter som en märklig syn på demokrati och vad det innebär att ta ansvar som bärande regeringspartier.
Min fråga gällde alltså inte vilket reformutrymme som finns, vilket Anna Kinberg Batras svar handlade om. Min fråga gällde förutsättningen för en diskussion om Alliansens reformer. Det är en förutsättning alldeles oavsett reformutrymme. På den frågan fick jag ett tydligt svar: Alliansen ämnar inte söka stöd för sin politik utanför de egna leden. Jag har egentligen fått svar på min fråga. Svaret är nej.