Herr talman! Det var många frågor. Jag ska försöka ta mig igenom dem systematiskt. Vi får se om jag lyckas.
Vänsterpartiet är det enda parti i den här riksdagen som har lagt fram ett heltäckande program för hur vi vill reglera finanssektorn. Vi har en rad olika förslag inom det området.
Vi har också lagt fram ett förslag om en engångsbeskattning av finanssektorn. Och vi tänker återkomma med en högre beskattning av finanssektorn än den som gäller i dag. Vi menar att det är dags att gå från ord till handling. Det är därför vi har lagt fram det här tillfälliga förslaget där vi vill använda en del av bankernas övervinster till produktiva investeringar.
De pengar som Erik Almqvist hänvisar till handlar om att staten gick in som en av ägarna och tillförde aktiekapital till Nordea. Pengarna finns på så sätt kvar hos skattebetalarna. Men vi menar att det nu är dags att återföra pengarna från Stabilitetsfonden tillbaka till staten.
Vänsterpartiets skattepolitik handlar om att ingen som har jobb och tjänar under 28 000 får höjd skatt med vår politik. Däremot menar vi att jobbskatteavdraget - vilket även andra ekonomiska bedömare menar, till exempel Lars Calmfors - syftar till att sänka lönerna, att hålla ned löneutvecklingen. Det är jobbskatteavdragets syfte. Vi kan inte ställa upp på en politik som syftar till att hålla löneutvecklingen nere. Det är en stor orättvisa inbyggd i hela systemet eftersom den som är frisk och har turen att ha jobb betalar minst skatt. Sedan kommer pensionärerna som betalar något mer, och sjuka och arbetslösa betalar mest skatt i Sverige i dag. Det kan väl inte vara rättvist på något sätt. Vi menar därför att man måste se över skattesystemet för att komma till rätta med de orättvisorna.
Jag får komma tillbaka till frågan om arbetslöshetsförsäkringen i min nästa replik eftersom jag bara har sju sekunder på mig. Därför är det inte så stor idé att börja med den.
Ingen som tjänar under 28 000 ska behöva betala mer skatt med vår politik.