Herr talman! Jag har hört Ulla Anderssons beskrivning många gånger förr. På något sätt breder ett elände ut sig inom offentliga sektorn, särskilt när det gäller kvinnor.
Jag tycker att det kan påminnas om att kvinnors utbildningsnivå nu är högre än mäns. Kvinnors utbildningsnivå stiger snabbare än mäns gör. Dessutom ökar kvinnor sin sysselsättningsgrad, sin sysselsättning. Långsiktigt har männen en sämre löneutveckling än kvinnor.
Det är alldeles riktigt, Ulla Andersson, att kvinnor är dåligt avlönade, inte minst i den offentliga sektorn i den meningen - jag har inte de exakta siffrorna i huvudet - att lönerna i den offentliga sektorn är ungefär 10 procent lägre och att skillnaderna är större i den privata sektorn än i den offentliga sektorn.
Basen för den offentliga sektorn är trots allt en livskraftig ekonomi, en väl fungerande ekonomi, så att skattebasen - intäkterna till den offentliga sektorn - är tillräcklig och ökar.
Ska man ha äldreomsorg, skola och så vidare måste man ha en bra ekonomisk bas. Därför menar regeringen att den linje vi driver - arbetslinjen - är helt central för att nå det här målet.
När det sedan gäller lönerna i den offentliga sektorn: Om det nu är så eländigt - det bestäms inte någon annanstans än i landsting och kommuner - som Ulla Andersson säger, jag instämmer alltså i att kvinnor har lägre löner än män, hur kommer det sig då att landsting och kommuner som styrs av socialdemokrater och vänsterpartister också har denna, kan vi säga, snedsits beträffande lönesättningen?
Man skulle kunna tro att ni haft ett stort arbete med att rätta till detta, men det förefaller inte vara så.