Herr talman! Låt mig börja med att hålla med Ulla Andersson på åtminstone en punkt. Även jag vill instämma i tacket för den här säsongen och sommarhälsningarna till utskottets ledamöter och till er övriga som följer debatten.
Jag yrkar bifall till utskottets huvudförslag.
Så här års förra året stod vi också här och debatterade de ekonomiska riktlinjerna på basis av vårpropositionen. Då använde vi olika garderingar och uttryck av typen att det nu är bra läge här men det är oroligt i vår omvärld, att det är viktigt att ta höjd för fortsatt oro i Europa och att fortsätta att slå vakt om de starka svenska statsfinanserna. Man kunde kanske ha kopierat anförandena från förra gången. Det hade antagligen tyvärr inte hjälpt, eftersom oron runt omkring oss är om möjligt ännu större just nu.
Förra året när vi stod här konstaterade vi i utskottets betänkande att de ekonomiska realiteterna hade förändrats under de få veckor som hade gått efter det att regeringen hade avlämnat sin proposition fram till att betänkandet lades fram. Då var skillnaden mellan prognoserna för det finansiella sparandet i samband med vårpropositionen och den här debatten och vad som faktiskt förelåg i höstbudgeten bara några månader senare över 60 miljarder kronor. Det motsvarar till exempel hela biståndet, hela polisorganisationen eller hela kriminalvården. Det motsvarar flera gånger de utgifter Sverige har för a-kassan eller liknande. Utan säkerhetsmarginaler hade vi inte kunnat ta ansvar för de statliga finanserna eller genomföra viktiga satsningar för jobb och tillväxt. Det har Sverige ändå kunnat göra trots oron runt omkring oss.
Jag drar framför allt tre lärdomar. En är vikten av fortsatta säkerhetsmarginaler även inför höstens budgetbehandling. Så sent som i går kom det nya prognoser från Ekonomistyrningsverket och i dag från Konjunkturinstitutet. Vi har säkert alla frågat oss hur reformutrymmet ser ut inför hösten. Det är alldeles för tidigt att ställa ut löften och prognoser mer i detaljnivå. Vi minns från förra året att realiteterna tyvärr kan förändras mycket. Det vi kan göra är att fortsätta att föra en ansvarsfull ekonomisk politik och ta höjd för fortsatt oro.
Den andra lärdomen är att trots dessa dystra omvärldsprognoser har Sverige klarat sig förhållandevis väl. Vi har varit ett av de starkare länderna under de krisår som har gått. Vi har varit ett av få EU-länder som nu inte är i underskottsförfarande. Där befinner sig nästan samtliga EU-länder just nu, utom några. 23 eller 24 länder befinner sig just nu i underskottsförfarande, och Sverige är ett av få som har sluppit det.
När OECD publicerade ett index över livskvalitet häromdagen framgick att Sverige är ett av de bästa länderna att bo och leva i enligt också lite mjukare variabler. Statsskuld, underskott och ansvarsfulla statsfinanser är inte allt. Till en god livskvalitet hör också att till exempel resurserna och välfärden är någorlunda jämnt fördelade, att skolan funkar, att man kan lita på stat och samhälle. Det är sådana faktorer där Sverige rankar högt, har gjort det länge och vill fortsätta att göra det länge. Sverige står starkt och håller ihop när det är oroligt runt om oss.
Den tredje lärdomen är att vi måste fortsätta att vara aktiva inom EU-samarbetet, inom internationella forum, för att bygga ekonomin starkare och även ekonomin runt om oss.
I till exempel IMF:s prognoser över tillväxten i världen i år ser 80 procent av den ut att komma från andra regioner än Europa. Det ser ut som att det är regioner som Indien, Kina och många länder i Afrika där ekonomin växer, medan vi som har varit rika ett bra tag, till exempel i Europa och USA, fortfarande brottas med skuldkriser i många länder och har svårt att få fart på tillväxten i andra.
Nu står vi här bara dagarna efter det grekiska nyvalet, dagarna inför EU-toppmötet och under möten som G20 och även klimatkonferensen i Rio. Det händer väldigt mycket nu i mötesform, särskilt inom EU-strukturerna. Det händer för lite i form av tillväxt och jobb, och det måste vi inom EU hjälpas åt med att sätta bättre fart på. Vi satt i morse i finansutskottet och diskuterade EU-budgeten. Det är för mycket fokus på olika nya centrala projekt och för lite fokus på att möjliggöra för ekonomierna att växa. Det skulle EU behöva mer av.
Vad man än tycker om Europasamarbetet, eller EMU för den delen, påverkar nämligen tillväxten i Europa oss. Om till exempel tyskar eller spanjorer inte köper våra varor och tjänster kan vi sitta här inne och fördela och hålla koll på våra statsfinanser bäst vi vill, men med en mindre kaka att fördela. Sverige är en liten, öppen ekonomi, och därför är det oerhört viktigt för oss att den europeiska ekonomin utvecklas så väl som möjligt.
Herr talman! Därför är det viktigt med en fortsatt ansvarsfull politik där vi upprätthåller överskottsmål, där vi inte överskrider utgiftstak, där vi har ordning och reda i ekonomin och fortsätter att lägga en trygg grund för Sverige att möta framtida utmaningar. Vi kommer att behöva möta en fortsatt avmattning, och vi vill fortsätta att ha en inriktning på den ekonomiska politiken som lägger grunden för en fortsatt starkare svensk ekonomi och fortsatt tillväxt av jobb.
Det viktigaste målet med detta är såklart fler i arbete och full sysselsättning. Alla människor måste ges en chans på arbetsmarknaden, även de som har lite svårt att ta sig in av olika skäl. Det minskar klyftorna i samhället. Sammanhållningen blir bättre. Sverige håller ihop bättre och blir ekonomiskt starkare. Därför är full sysselsättning också en förutsättning för att Sverige ska fortsätta att förbli ett konkurrenskraftigt land med långsiktigt hållbar tillväxt.
Vi kan konstatera, som vi skriver i betänkandetexten, att sysselsättningen har förbättrats, att vi trots de oroliga år som har varit har fått över 200 000 i arbete. Men vi är inte nöjda. Arbetslösheten är fortfarande alltför hög, särskilt hos grupperna med svagast fäste, särskilt hos unga, särskilt hos utrikes födda och hos dem som av olika skäl antingen har åkt ut lite för länge eller ännu inte kommit in på arbetsmarknaden.
Därför är det viktigt att fortsätta att sänka trösklar särskilt för dessa grupper så att fler får möjlighet att leva på sin lön. Det är också den bästa fördelningspolitiska åtgärd man kan vidta. Fler som har eget arbete och lever på sin lön är väldigt viktigt för att samhället ska både byggas starkare och hålla ihop.
En enig och samspelt allians sänker trösklarna, fortsätter att satsa på utbildning och tillväxt och står mot - vad? Ja, det får vi se efter denna dag. Jag ser inte mycket till enade oppositionsförslag. Det må vara några år till valet, men det vore intressant att snart få besked om hur till exempel Socialdemokraterna skulle göra verklighet av flera av de fina orden i Fredrik Olovssons anförande.
Det låter bra med satsningar på utbildning och tillväxt. Sådana gör vi också. Men de facto finns kvar på riksdagens bord sedan i höstas de över 20 miljarderna i ökade utgifter från Socialdemokraterna. Där ligger det andra förslag från Ulla Anderssons ganska långa önskelista. Där kommer ytterligare förslag från Mats Pertoft och hans kolleger som tolkar skatteväxling som att höja skatten både på jobben och på miljön.
Hur ska ett sådant regeringsalternativ formeras, och i så fall till vilket pris, framför allt till vilket pris för jobben och tillväxten?
Höjer man skatterna på jobb och tillväxt blir det svårare att skapa sådan. Sverige behöver en fortsatt ekonomisk politik för mer jobb och tillväxt, för ännu fler jobb, och därför yrkar jag bifall till utskottets huvudförslag.
(Applåder)