Herr talman! Anna Kinberg Batra har ägnat lite tid åt att tala sig varm för jobbskatteavdragen, så jag tänkte att vi skulle fortsätta på det temat. Jobbskatteavdragen är något så ovanligt som en alliansreform som det finns ett brett stöd för. Det finns stöd bland utredare, fackföreningar och delar av den politiska oppositionen.
Det är en skattereform riktad till låg- och medelinkomsttagare som gör att fler har möjlighet att leva på sin lön och som också på sikt skapar sysselsättning.
Därför sträckte Sverigedemokraterna redan för ett och ett halvt år sedan ut en hand till Alliansen för överenskommelse och uppgörelse om ytterligare jobbskatteavdrag. Vi ville fortsätta med ett av de få koncept från regeringen som har gett god utdelning. Vi fick inget nej till svar, men vi fick inte heller något ja. Vi fick inget svar över huvud taget. Det är lite märkligt av en minoritetsregering som behöver söka stöd för sina reformer hos oppositionen.
I stället har man valt att stimulera att det ska vara billigare att laga räkmackor och hyra ut lägenheter till varandra. Detta är ingen politik för ökad tillväxt.
Min fråga till Anna Kinberg Batra är: Har ni övergett jobbskatteavdragen och slängt dem på soptippen? Talar ni om "fornstora dar" när ni talar er varma för jobbskatteavdragen eller finns det någon ambition att återkomma? I så fall, kommer ni att återkoppla när det kommer andra partier i riksdagen som kan möjliggöra en finansiering av avdragen som inte behöver gå ut över välfärden?