Herr talman! Det talas av naturliga skäl mycket om det konjunkturella läget här i dag. Ibland får man känslan av att det talas om den kris som vi nu upplever som om det är någonting unikt eller som om vi är i mål bara vi kommer över det här hindret, och sedan ska vi inte behöva bekymra oss längre.
Det är lite oroväckande, tycker jag, att det är de tongångar som ofta råder under kristider. Man glömmer ganska snabbt bort erfarenheter från tidigare kriser.
Under 90-talets ekonomiska kriser fanns det en ganska bred enighet om vikten av att varje nation har en självständig ekonomisk politik, framför allt en självständig riksbank och självständig penning- och räntepolitik.
Den här erfarenheten försvann tyvärr runt om i Europa bara några år senare, bara några år efter att man började friställa riksbankerna runt om i Europa i slutet av 90-talet. Det är faktiskt en viktig delförklaring till att den nuvarande krisen har kunnat växa sig så stark.
Även i Sveriges fall har vi i dag en regering som hela tiden aktivt har verkat för att Sverige också skulle dras in i eurohärvan på ett djupare plan. Som tur är har svenska folket haft ett något längre minne och därför sett till att vi har kunnat stå utanför åtminstone eurozonens kärna. Vi bör väl från riksdagens sida egentligen tacka svenska folket som inte lät regeringen härja fritt i denna fråga.
Vår självständiga ekonomiska politik har, som sagt, gjort att vi har klarat oss bättre än andra länder så här långt. Också vårt ansvarsfulla finanspolitiska ramverk har gjort att vi står hyfsat bra rustade jämfört med många EU-länder. Därom råder det såklart inget tvivel. Men konjunkturen slår indirekt även mot oss och kan komma att slå ännu hårdare än vad den har gjort hittills. Det är därför som många ekonomiska experter från alla håll och kanter är överens om att det nu är läge att satsa på sysselsättning och tillväxt och våga vara lite mer offensiv.
Jag vill nog mena att i ett sådant läge räcker det inte med att göra det lite billigare för folk att göra räkmackor till varandra eller att hyra ut lägenheter till varandra. Det behövs riktlinjer för en mer offensiv ekonomisk politik, en politik som främjar och stimulerar sysselsättning och tillväxt för att motverka och dämpa lågkonjunkturen och dess konsekvenser för Sveriges del.
Sverigedemokraterna har ganska långtgående ambitioner för budgetperioden. Vi vill vara tydliga med att vi är det parti som är bäst på välfärd, men vi är också bäst på tillväxt och på sysselsättning.
När det gäller välfärden har vi ett särskilt fokus på pensionärer, på äldrevård och på sänkt skatt på pension. Vi satsar ganska omfattande medel på att förbättra tillgängligheten inom sjukvården. Vi satsar på skolan, inte minst gymnasieskola, komvux, yrkesvux och högre utbildning inom framför allt teknik och det naturvetenskapliga området. Vi stärker också a-kassan. Det är höjt tak och bättre villkor för deltidsarbetande.
Vi föreslår en ganska omfattande myndighetssammanslagning. Vi ser i dag hur många hamnar mellan stolarna när Försäkringskassan bedömer att man i teorin skulle kunna arbeta och Arbetsförmedlingen gör en annan bedömning. Det blir liksom ingen myndighet som tar något riktigt helhetsansvar.
Vi menar att om samma myndighet tar ansvar för individerna från dess att de blir sjukskrivna till dess att de är tillbaka i arbete får man en bättre rättssäkerhet när det gäller myndighetsutövningen. Dessutom ser vi det här som en viktig ideologisk fråga.
Vi vill ha en arbetslöshetsförsäkring som administreras och finansieras kollektivt. Vi tycker att det är en del av välfärdens kärna. Där skiljer vi oss från övriga oppositionspartier. Övriga oppositionspartier, de rödgröna partierna, tycker att det är upp till varje löntagare att själv betala en försäkringspremie för att ha rätt till en arbetslöshetsförsäkring. Vi delar inte den uppfattningen. Sverigedemokraterna menar att arbetslöshetsförsäkringen bör vara en del av välfärdens kärna.
Jag sade att vi är bäst på välfärd - jag har gett några exempel. Vi är också bäst på tillväxt. Vi satsar under den kommande budgetperioden stora medel på infrastruktur. Vi satsar inte minst på utbyggnaden av järnväg uppe i gruvdistrikten, som efterfrågas, och på en generell stärkning av infrastrukturen, som är välbehövlig i Sverige. Vi satsar på forskning. Vi satsar på energi och på lägre elskatt.
Sverigedemokraterna är och kan framför allt vara, om samtalen kommer till skott, en garant för en långsiktighet i svensk energipolitik. Vi får nog vara ärliga där. Man talar ofta om att det behövs uppgörelser över blockgränserna - så är det såklart - för att få en långsiktighet. Men vi måste också vara ärliga och inse att den uppgörelsen sannolikt sker mellan Alliansen, Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna, som kanske har en något mindre orealistisk syn på energipolitiken än Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Vi är också bäst på sysselsättning. Vi vill kraftigt minska arbetsgivaravgifterna för mindre företag och på så sätt göra arbetsgivaravgiften något mer progressiv. Det är väl egentligen ett lite liknande koncept som jobbskatteavdragen, där man riktar skattesänkningar till just de segment där de kan göra störst nytta. Det är små företag som då får möjlighet att nyanställa och växa.
Precis som Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill vi lätta sjuklöneansvaret för mindre företag. Det är en av de mest efterfrågade reformerna från svenska småföretag. Dock gör vi det på ett något mer ansvarsfullt sätt. Jag tycker att den modell som framför allt Miljöpartiet har presenterat hittills är lite märklig. Man bygger enorma tröskeleffekter.
Ett företag med upp till tio anställda kan i praktiken ta ut hur mycket sjuklön man vill. Man skapar inte incitament för att jobba med friskvård. Men när man kommer till anställd nummer elva får man plötsligt ta hela ansvaret, även retroaktivt för de första tio. Den typen av tröskelbyggen tror vi inte på. Vi kommer att presentera en egen modell som ger en minst lika bra avlastning för de mindre företagen fast med mer välriktade incitament.
Vi satsar på lärlingsjobb. Sverigedemokraterna har sedan många år tillbaka förespråkat en ny anställningsform för just lärlingar, som ett sätt att kunna erbjuda fler lärlingsplatser inom en större del av arbetsmarknaden, till unga framför allt. Vi föreslår att arbetsgivaravgiften slopas för unga lärlingar. Det är någonting som vi även budgeterat för under förra året.
Socialdemokraterna talar nu om något slags traineeplatser. Man har inte specificerat speciellt mycket hur den här modellen ska vara utformad. Vi har sedan länge ett färdigt koncept, en färdig modell. Socialdemokraterna får gärna vända sig till oss för ytterligare samtal kring den frågan.
Vi utvecklar starta-eget-bidraget, som har gett goda effekter enligt de utvärderingar som har gjorts.
Sverigedemokraterna är också bäst på trygghet och säkerhet. Vi satsar i storleksordningen ett par miljarder om året - vi får återkomma med exakta siffror - på att stärka rättsväsendet, och det är ändå den mindre satsningen på rättsväsendet. Den stora satsningen är att vi börjar ställa krav på riktiga straff framför allt för grövre brott och att vi också menar att polisen måste börja omprioritera. Polismän som är utbildade för att vara just poliser ska i första hand vara poliser. Det är inte rimligt att uniformerade, utbildade poliser ska behöva sitta vid skrivbordet halva sin tid eller till och med mer ibland, medan de ägnar enbart 1 procent av tiden till att patrullera ute på gator och torg, synliga i offentliga miljöer. Där behövs en omprioritering.
Vi satsar också på försvaret. Det ska inte råda någon tvekan om att Sverigedemokraterna är det mest försvarsvänliga partiet. Vi har hört hur ÖB efterfrågar ett par miljarder om året för att klara nuvarande ambitionsnivå. Det skjuter vi till redan 2013, men detta är en ambitionsnivå som vi sedan skruvar upp år för år. Vi kan inte ha ett försvar av den kvalitet som vi ser i dag. Bland annat skapar vi ett ekonomiskt utrymme för just uppgradering till nya Super-JAS som en del i ett ganska omfattande upprustningspaket för det svenska försvaret.
Trots alla dessa satsningar lyckas vi sänka det totala skattetrycket jämfört med regeringen. Det vågar jag lova redan nu. Detta är framför allt möjligt genom att vi har en ansvarsfull invandringspolitik. På det gör vi en enorm besparing som inte övriga riksdagspartiers segregations- och massinvandringspolitik mäktar med i någon mening över huvud taget.
De största kostnaderna ligger såklart på redan genomförd, misslyckad invandrings- och integrationspolitik. Det kan vi inte göra mycket åt nu, men bara genom att kraftigt begränsa nyinvandringen enligt en sverigedemokratisk politik räknar vi med att spara någonstans runt 100 miljarder kronor under budgetperioden.
Det offentliga Sverige mörkar ofta siffrorna när man ska räkna på kostnaderna för invandringen. Man ska till exempel se skillnaderna i uttag och konsumtion av välfärdstjänster mellan dem som anländer till Sverige och dem som bor här sedan förut. Trots detta har vi lyckats göra omfattande beräkningar, framför allt med hjälp av riksdagens utredningstjänst, RUT, där vi har kunnat specialbeställa utredningar runt om i samhället för att ta reda på de faktiska kostnaderna för massinvandringspolitiken.
Det här är den mest omfattande beräkningen som någonsin har gjorts i Sverige när det gäller nyinvandring och dess kostnader, och vi kommer att presentera den närmare i höst.
Herr talman! Jag är övertygad om att flertalet väljare föredrar en starkare välfärd och skattelättnader som finansieras med en mer ansvarsfull invandringspolitik framför en ökande invandring, som i dag, som i stället finansieras med en sämre välfärd och högre skatter.
Jag är därför övertygad om att vi har ett väldigt brett mandat ute bland folk, och med tanke på det menar jag att det är hög tid att andra partier börjar samtala med oss kring dessa frågor. Därmed vill jag yrka bifall till reservation 3.
I detta anförande instämde David Lång (SD).