Fru talman! Sverige kan möta framtiden med tillförsikt. Sverige har råd att satsa. Sverige har makten över både utmaningar och möjligheter, och det känns skönt att kunna stå i Sveriges riksdag och konstatera detta. Sverige har en privilegierad ställning. När det blåser fortsatt snålt i Europa, när andra dignar under skuldkrisen och när många länder står inför omfattande åtstramningar kan vi se framåt.
Det är ett resultat av en framsynt politik under många år - en politik som har sin början i tidigt 1990-tals budgetsaneringar och i det finansiella ramverk som har visat sig fungera under såväl hög- som lågkonjunktur. Vår förmåga, på båda sidor blockgränsen, att ta ansvar i såväl bättre som sämre tider har gett Sverige en fortsatt sjunkande statsskuld och skapat utrymme för framåtsyftande investeringar.
Det är inte alltid lätt; det ska sägas. Det är lättare att kräva utgifter - i högkonjunktur därför att det finns stora överskott som lockar till löftespolitik, och i lågkonjunktur därför att man då frestas att försöka låna sig ur krisen. Men ramverket har hållit. Det är ett gott betyg till de partier som har anslutit sig till denna politik. Men framför allt är det ett gott betyg till de svenska väljarna, som inte har låtit sig lockas av populistiska tongångar i någon större utsträckning, vare sig till höger eller till vänster.
För mig och Centerpartiet är det självfallet särskilt tillfredsställande att se resultatet. Vi har varit med och tagit ansvar för budgetsanering och för det statsfinansiella ramverket, i regeringsställning och i opposition, sedan början av 1990-talet. Och det är ett gott resultat.
Fru talman! Att ta ansvar står naturligtvis inte i motsats till att göra framsynta satsningar och investeringar. Varje företagare i vårt land vet att man måste göra investeringar i framtiden för att kunna bevara och utveckla konkurrenskraften och för att företaget ska kunna växa och anställa fler. De nationella finanserna utgör naturligtvis inget undantag. Men att satsa är inte detsamma som att lättsinnigt sprida pengar på olika intressegrupperingar eller ändamål som är värda att bejaka. Att satsa förutsätter en medvetenhet om vilka problem man egentligen vill åtgärda och hur detta görs bäst.
Centerpartiet har inför årets vårbudget haft två tydliga prioriteringar: För det första handlar det om att uppmuntra fortsatt utveckling av det svenska näringslivet för att värna konkurrenskraften, sysselsättningen och skatteintäkterna och för att finansiera den gemensamma välfärden. För det andra handlar det om att ta krafttag mot ungdomsarbetslösheten och de höga trösklar som i dag riskerar att kasta ut många unga i permanent utanförskap. På båda dessa punkter visar vårbudgeten tydliga resultat.
I och med den ansvarsfulla politiken lösgörs nu resurser som kan användas för att förbättra konkurrenskraften. Det kan ske genom sänkta skatter, sänkt arbetsgivaravgift eller riktade incitament mot att anställa yngre. De viktiga steg som har påbörjats genom sänkt restaurangmoms och sänkta arbetsgivaravgifter för unga ger därmed förutsättningar att bädda för ett fortsatt sänkt kostnadsläge i det svenska näringslivet. För svenska företagare innebär det ökade marginaler som kan investeras i fortsatt tillväxt eller i omedelbara anställningar.
Fru talman! Dessa satsningar kompletteras genom satsningar på innovation och utveckling. Det ger näringslivet fortsatta möjligheter att befinna sig i frontlinjen för nya tjänster och produkter. Det innebär i sin tur fler kvalificerade jobb och möjlighet att konkurrera med kunskap.
En tydlig näringspolitik är en förutsättning för att också klara den andra utmaningen: att minska utanförskapet bland unga. Här återstår mycket att göra, och trots omfattande insatser är ungdomsarbetslösheten fortfarande hög. Och vad värre är, en stor mängd unga riskerar att hamna i ett permanent utanförskap, där man aldrig har haft kontakt med ordinarie arbetsmarknad och ställs helt utanför de inkomstrelaterade trygghetssystemen. Det är nedbrytande för den enskilda människan och varken mer eller mindre än ett samhällsekonomiskt slöseri.
Alliansregeringen har gjort mycket, men mer behövs. Utgiftstaket är inget reformtak. Vår utgångspunkt är att när ett förslag till förändringar avfärdas med hänvisning till att reformutrymmet är begränsat handlar det snarare om att ambitionsnivån är begränsad eftersom vi har reformer som inte kostar mer än politiskt mod att genomföra.
Fru talman! Riktade insatser som nystartsjobb och sänkta arbetsgivaravgifter ligger i linje med vad som kan sägas tillhöra en politisk mittfåra i arbetsmarknadspolitiken. Jag tycker att det kan vara läge att i detta sammanhang tona ned något av den hårda retoriken. Oavsett vad man kallar åtgärderna - plusjobb, nystartsjobb eller något annat - är syftet och metodiken densamma. Ibland vinner man också på att erkänna det som förenar.
Ett sådant medgivande kanske också kan ge upphov till en mer fruktbar diskussion när det nu står klart att de riktade ekonomiska insatserna har begränsad verkan. Vi måste ta oss vidare för att komma åt problemen. Det finns strukturella problem som måste åtgärdas. En sammanpressad lönestruktur innebär att erfaren arbetskraft, sett till produktiviteten, är relativt billigare än oerfaren. Turordningsreglerna leder till att yngre och svagare etablerade på arbetsmarknaden drabbas hårdare vid neddragningar. Turordningsreglerna leder även till sämre rörlighet generellt, vilket ytterligare bidrar till sämre möjligheter att få in en fot på arbetsmarknaden för dem som inte är där.
Helt klart finns också en begynnande insikt om dessa problem hos arbetsmarknadens parter. Handels avtal som slöts under våren innebär att ingångslönerna sänks mot att yngre erbjuds utbildning på arbetsplatser. Andra fackförbund har tidigare tecknat liknande avtal, även om principen ofta kläs i ord som praktik eller utbildning. Oavsett vilket har vi de senaste åren sett ett begynnande trendbrott, precis i enlighet med vad Centerpartiet har förordat i den politiska debatten.
Fru talman! Från företagens sida, och främst de mindre företagen, har man länge framhållit dessa problem både för yngre som inte kommer in och för de många företag som får sämre tillväxtmöjligheter. Även om många menar att detta är en fråga för arbetsmarknadens parter är det omöjligt att ducka för det faktum att arbetsmarknadens struktur i högsta grad är ett samhällsekonomiskt intresse. Därmed är det också en politisk fråga.
I detta avseende återstår självfallet många utmaningar. Ett mer konkurrenskraftigt Sverige med fler växande företag måste ha en arbetsmarknad som ligger i tiden och som är så flexibel att den varken stänger ute yngre eller begränsar företagens utvecklingsmöjligheter. Därför kommer Centerpartiet att återkomma i frågan om en mer flexibel och öppen arbetsmarknad.
Fru talman! Miljöpartiets engagemang i miljö- och klimatfrågorna är inget som Centerpartiet har några problem med - tvärtom. Riksdagen och samhällsdebatten behöver fler gröna röster som driver på för offensiva miljösatsningar. I vårbudgeten presenterades ett viktigt steg mot höjd låginblandning av förnybara bränslen, vilket i ett slag minskar koldioxidbelastningen från den svenska vägtrafiken. Vi hoppas att få brett stöd för detta.
Men miljösatsningar måste sättas in i ett samhällsekonomiskt perspektiv. Satsningar på miljö och klimat måste också vara satsningar på utveckling av hela den gröna näringen i Sverige, på landsbygden likaväl som i innovativa företag som utvecklar hållbara lösningar. En miljöpolitik som gör Sverige mindre konkurrenskraftigt gynnar inte Sverige och inte svenska företag, svenska löntagare eller konsumenter. Och framför allt gynnar den inte miljön.
Fru talman! Finans- och skuldkrisen har lämnat avtryck i industriländernas sätt att resonera om tillväxtbegreppet. Som centerpartister känner vi ett starkt engagemang i fråga om en utveckling mot en grön ekonomi och en grön tillväxt i Sverige och i världen.
Vi vill satsa på reformer som är självfinansierade till sin konstruktion, som minskar utsläppen och som inte sammantaget ökar skatteuttaget eftersom de sänker skatten på det miljövänliga lika mycket som skatten ökar på det miljöskadliga. På köpet blir skattesystemet bättre då skatterna vrider rätt i stället för fel, vilket skatt på arbete gör. Låt mig ta ett exempel.
Ett sätt att minska utsläppen från transporterna är att vid inköpet belöna den som köper en utsläppssnål bil med en rejäl premie, medan den som köper en bil med höga utsläpp betalar en avgift. Frankrike har infört ett så kallat bonus-malus-system. Ett sådant premieavgiftssystem är självfinansierat och är på plats i Frankrike sedan 2007.
Fru talman! Oavsett vilka angelägna satsningar som presenteras i vårbudgeten och oaktat vilka förslag som partierna här i kammaren framhåller i dag kvarstår ett enkelt faktum, nämligen att resurserna för satsningar på välfärd, utbildning och miljö måste genereras någonstans. För mig utgör därför näringspolitiken själva fundamentet för den ekonomiska politiken. Det är bara genom välmående och växande företag som vi kan klara angelägna satsningar på välfärden, fler unga i jobb och omställningen till ett hållbart samhälle.
Därför är det glädjande att höra de positiva tongångar om näringslivets och småföretagens betydelse som förs fram från många håll här i dag. Men samtidigt måste man hålla i minnet att det är konkreta åtgärder som räknas, inte orden i riksdagsdebatter. Centerpartiet har i alliansregeringen drivit fram konkreta och framåtsyftande åtgärder. Vi har inte nått ända fram varje gång, men vi har tagit steg i rätt riktning. I den allmänna debatten har vi varit en konsekvent röst för en mer flexibel och öppen arbetsmarknad. Vi har varit tydliga och konsekventa i vår syn på hur resurser skapas.
Fru talman! Det förtjänar att ställas i kontrast mot en opposition som gärna kritiserar och som gärna talar väl om företagandets betydelse men som i den konkreta politiken riktar dråpslag efter dråpslag mot de företagare som bygger Sverige och den svenska välfärden. Samtidigt vill jag säga att jag uppskattar det förändrade tonläget från flera partier här i riksdagen. Det bådar gott inför en framåtsyftande diskussion där vi kanske vågar vända på fler stenar och ifrågasätta gamla sanningar och där vi kanske också i många fall kan nå en större samsyn och kontinuitet i frågorna för att undanröja den politiska osäkerhet som i dag, liksom tidigare, präglar många människors framtidsfunderingar. Det är att ta ansvar för Sverige samtidigt som man har en obruten tro på framtiden.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag.