Fru talman! Jag ska helt kort säga några ord om
detta med ett nationellt rovdjurscentrum som det i
betänkandet finns ett särskilt yttrande om.
Naturvårdsverket har haft i uppdrag från regering-
en att utreda frågan om vi ska ha ett eller flera rov-
djurscentrum. Miljö- och jordbruksutskottet liksom
riksdagen instämde då i samband med propositionen
om en sammanhållen rovdjurspolitik i att Naturvårds-
verket naturligtvis är kompetent att klara av detta.
Naturvårdsverket har utrett rollen och kommit
med sina överväganden. I dag vet vi att det är tre
sådana här centrum som har diskuterats. Det gäller då
The Big Four i Ekshärad, Järvzoo i Järvsö med de
fem stora rovdjuren samt Orsa Grönklitt som är Sve-
riges rovdjurscentrum - som man kallar sig.
Alla dessa spelar en positiv roll, säger den utreda-
re som nu lägger fram sitt förslag till regeringen.
Vidare sägs det - det här är alldeles färskt i veckan -
att regeringen inte bör reglera hur många rovdjur-
scentrum vi ska ha eller ge någon av de här anlägg-
ningarna ett monopol. Däremot bör tre rovdjurscent-
rum och viltskadecenter bilda ett nätverk för att sam-
verka med informations- och koordinationsinsatser.
Vidare säger man att Naturvårdsverket självt vill
ha 8 miljoner kronor för att klara av att reglera detta
mellan de olika centrumen i en typ av nätverk.
Här föreslår man alltså från Naturvårdsverkets si-
da sig självt - får vi lite mer pengar ska vi fixa det
här.
Vad jag tycker saknas i Naturvårdsverkets analys
är detta med att någon måste hålla i trådarna och ha
ett samordningsansvar, ett koordinationsansvar, för
det här. Det rimliga vore väl att ha ett centrum med
huvudansvar som ett rovdjurscentrum och sedan ett
antal informationsställen, som naturligtvis kan finnas
på många olika platser i landet. Någon bör ändå hålla
i trådarna och ha huvudansvaret. Man ska också ha
fördjupade kunskaper, specialkunskaper. Det pågår ju
mycket av fördjupad forskning på några av de platser
som kan vara aktuella. Självklart måste man ta till
vara detta.
Återigen säger Naturvårdsverket i sitt förslag till
regeringen att de vill ha pengarna och sköta det här.
Det handlar om att pytsa ut lite grann. Men rovdjurs-
frågorna om något har väl visat att vi vill ha en ac-
ceptans på lokal nivå där ju rovdjuren finns och även
de människor som har mycket av både problemen och
kunskaperna omkring sig. Det är ju ute i den verkliga
verksamheten som man måste se till att resurserna
läggs. Därför är det hela anmärkningsvärt.
Jag hoppas att regeringen - det är ju bara fråga
om ett förslag från Naturvårdsverket - tittar närmare
på detta och verkligen precis som Rovdjursutredning-
en inser att vi måste ge ett koordineringsansvar, ett
huvudansvar, till någon av de befintliga platserna där
man sedan i ett nätverk självklart ska styra så att
informationen når ut till människor på markplanet.
Det här kan finnas ute i landet där vi har både rovdju-
ren och de människor som verkligen kan de här sa-
kerna.
Ingen centralisering igen, för då får vi inte den ac-
ceptans på landsbygden som behövs i rovdjursfrågor-
na. Miljöministern har nu lämnat kammaren, men jag
vill ändå till protokollet ha framfört följande uppma-
ning till regeringen: Ge människorna på landsbygden
en chans och centralisera inte allt till Stockholm!
Dessutom kan jag, eftersom detta framträdande
möjligen är mitt sista här i kammaren, passa på att
rikta ett tack till mina vänner i utskottet för de två år
jag fått vara utskottets ordförande. Det har varit
mycket intressant, spännande och trevligt på många
sätt. Jag vill önska alla lycka till i det viktiga arbetet i
framtiden. Själv kommer jag väl att jobba med de här
frågorna på ett annat sätt. Jag vill också säga tack till
talmannen som har stått ut med mina anföranden här i
kammaren. Tack så mycket!