Fru talman! Först vill jag ta upp detta med alle-
mansrätten. Som har sagts här är den en sedvanerätt.
Vi har aldrig sagt att man ska lagstifta om allemans-
rätten. Vad vi däremot har varit kritiska mot är den
lagstiftning som infördes i samband med miljöbalken.
Helt plötsligt lagstiftade man om att det skulle bli
möjligt att inom allemansrättens ram bedriva kom-
mersiell verksamhet på annans mark. Det är detta
som vi har protesterat emot. Det har aldrig varit me-
ningen med denna sedvanerätt att man skulle kunna
bedriva kommersiell verksamhet på annans mark. Det
är detta som frågan gäller och ingenting annat.
Jag kan inte förstå varför majoriteten i utskottet
inte kan ställa upp på våra krav. Majoriteten skriver
att man ska lägga stor vikt vid samråd med berörd
markägare när det gäller den här formen av verksam-
het. Men markägaren har i och för sig ingen möjlighet
att ha en uppfattning i frågan, utan det ska enbart vara
ett samråd. Det är inte särskilt logiskt att hantera
frågorna på det sättet.
När det gäller vem som ska besluta är det länssty-
relsen som ska ta ställning utifrån myndighetspers-
pektiv. Men ägaren får inte ta ställning utifrån ägar-
perspektiv. Det är detta som vi reagerar emot. Vi
anser att även ägaren måste kunna ha ett ord med i
laget.
Det här påverkar inte den traditionella, hävdvunna
allemansrätten. Tvärtom är det vi som slår vakt om
allemansrätten utifrån den tradition som vi har haft i
Sverige. Vi anser att den är oerhört viktig att värna
om.