Fru talman! Jag sade att hela laget var represente-
rat - från Henke Larsson till Magnus Hedman - med
de besvärliga punkter Göte Jonsson anförde. Om
Göte Jonsson nu har rätt i att de elva punkter han
anförde inte var riktat miljöfrågorna är det märkligt
att han råkade välja elva punkter där miljön genom-
gående hade fått lite för stort utrymme. Varför kunde
inte Göte Jonsson i så fall hitta elva punkter där mål-
konflikten hade lett till att miljön fått för lite utrym-
me? Det förstår jag inte riktigt. Det finns inget annat
sätt att tolka Göte Jonssons elva punkter, eller om de
nu var tretton eller nio, än som att det är besvärande
för Moderaterna att miljön har kommit för långt.
Väldigt många av oss andra tycker tvärtom att
problemet snarare är att de tunga, starka ekonomiska
sektorerna har fått ta för sig för mycket, ofta på mil-
jöns bekostnad. Väldigt mycket av det vi nu gör
handlar om att försöka rädda tillbaka förlorat område.
Det gäller både försurning, övergödning och en
mängd annan människopåverkan på naturen och mil-
jön som vi har ägnat oss åt.
Jag ser inga problem med att landstingen ägnar
sig åt det här. Det finns bra exempel på väldigt fina
insatser på området social naturvårdspolitik där
landstingen har varit inblandade. Ett exempel är sats-
ningen på Skärgårdsstiftelsen i Stockholm, där lands-
tingen så vitt jag vet har varit aktiva och drivande,
inte minst därför att skärgården omfattar ett antal
kommuner. Där har även länsstyrelserna varit inblan-
dade. Jag tror att det har varit en positiv sak att såväl
den statliga länsstyrelsen som det regionala lands-
tinget har varit inblandade i detta.
Om man, som Göte Jonsson, vill lägga ned lands-
tingen förstår jag att man tycker att det är lite märk-
ligt att landstingen ska syssla med naturvård. I så fall
ska ju landstingen inte syssla med någonting alls. Jag
har full förståelse för det intellektuella underlaget för
detta ställningstagande hos Göte Jonsson.