Fru talman! Vad kan vara lämpligare att diskutera
än naturvårdspolitik när det är så vackert sommarvä-
der ute - i denna ljuva sommartid! - när naturen är
som allra fagrast. Alla känner vi det positiva i den
svenska naturen. Man säger att svensken är alldeles
speciellt naglad vid just naturen och naturupplevelser.
Det är kanske inte så märkligt utifrån de fina förut-
sättningarna i det svenska naturlandskapet. Samtidigt
har det mesta av det vackra kommit till stånd utan
politiska beslut. Det innebär givetvis inte att vi ska
underskatta politiska beslut, att vi ska underskatta den
möjlighet vi har när det gäller att slå vakt om naturen
och att vårda den. Vi måste med ödmjukhet utgå från
det goda förvaltarskapet i de här sammanhangen.
Fru talman! Utifrån detta ber jag att få yrka bifall
till reservation nr 1 som är fogad till betänkandet. Vi
har i och för sig många reservationer med samma
värde som jag vill kommentera, men jag yrkar bifall
bara till reservation nr 1.
I reservation nr 1 tar vi upp målkonflikter. Vi an-
ser att inom ramen för miljöpolitiken är det ganska
naturligt att det uppstår en rad olika målkonflikter. Vi
menar att vi måste mera än vad vi har gjort hittills
analysera miljö- och naturfrågorna konkret i förhål-
lande till andra målkonflikter. Jag vill peka på några
sådana exempel. Jag menar att analysen blir ännu
viktigare och angelägnare när vi nu går in i det regio-
nala arbetet och ska analysera natur- och miljöfrågor-
na på regional och lokal nivå. Då framträder målkon-
flikterna mera konkret i de olika sammanhangen. Då
måste vi utgå från och respektera att det finns den
formen av konflikter.
Jag tar samhällsplaneringen som det första ex-
emplet. När det gäller miljömålen ska det inte göras
ytterligare hårdgjorda ytor. Vi ska i princip inte an-
lägga fler hårdgjorda ytor. Som jag ser det är det en
målsättning som är i princip omöjlig när det gäller
synen på samhällsutveckling. Hur ska man i t.ex.
Stockholms stad kunna bygga ut och klara bostads-
försörjningen om man inte samtidigt måste hårdgöra
vissa ytor i staden? Det gäller inte bara Stockholms
stad utan det gäller praktiskt taget alla städer, tätorter
och kommuner. I anslutning till byggnation måste en
del nya ytor hårdgöras. Det kan inte vara meningen
att majoriteten menar att vissa andra hårdgjorda ytor
ska rivas upp för att hålla balansen precis på den nivå
som finns i dag. Det är ett sådant uttalat mål som inte
håller i den praktiska verkligheten. Vi moderater
menar att då ska inte heller den formen av mål läggas
fast.
En annan fråga är synen på grön el. Där hänvisar
man ofta till vindkraften. Där ser vi också målkon-
flikten mellan å ena sidan elproduktionen, å andra
sidan fjäll- och havsmiljöerna där dessa vindkraftverk
byggs.
Här har nu avfallshanteringen varit uppe till dis-
kussion. Avfallsförbränningen är också en fråga som
har diskuterats i anslutning till energipolitiken och
även i fråga om avfallshantering generellt.
Här kan vi se hur diskussionerna har gått i sam-
band med samtal om deponiskatt. Vi moderater var-
nade för att införa en deponiskatt på det sätt som
skedde. Vi sade bl.a. att införandet av denna deponis-
katt kommer att begränsa och hämma möjligheten till
utveckling när det gäller nya behandlingsmetoder av
avfall som är bra ur miljösynpunkt. Vi kommer i
stället att få en inriktning på avfallsförbränning.
Fru talman! Det är precis på det sättet utveckling-
en har gått. Här hade majoriteten inte klart för sig den
effekt som kom att uppstå.
Rovdjurspolitiken är ett annat sådant exempel, där
en väldigt långtgående rovdjurspolitik när det gäller
att slå vakt om rovdjuren innebär konflikter ute i
glesbygden, konflikter med dem som bor där, med
dem som har sina djur på vissa platser och även med
jägarna. Här menar vi från moderat sida att vi måste
se också de praktiska förutsättningarna för hur vi ska
hantera frågan. Vi får inte vara extremister, utan vi
måste utgå från människornas faktiska förhållanden i
den situation de befinner sig i.
Fågelskyddet är ett annat exempel. När det gäller
t.ex. skarven skapar ett extremt långtgående skydd
andra problem.
Skogsskyddet är givetvis också aktuellt. Frågan
gäller hur stora avsättningar vi ska ha i förhållande
till att skogen är vår viktigaste förnybara råvara, inte
bara när det gäller byggnation utan också när det
gäller energi och mycket annat. Här måste vi gå in
och analysera resurser och användningssätt betydligt
mer ingående än vad som har gjorts. Det är en fråga
såväl för Miljödepartementet som för Näringsdepar-
tementet och för de berörda näringar som finns i de
här sammanhangen. Här måste man sätta sig ned
gemensamt och gå igenom hur situationen ser ut och
vilken inriktning vi vill ha i framtiden när det gäller
dels att klara förnybar råvaruförsörjning, dels att
trygga skyddet för värdefulla områden ute i skogen.
Kulturbevarandet är ett annat sådant område. Om
vi tittar på det småländska kulturlandskapet ska man
nu slå vakt om stenmurar och stenrösen ute på åkrar-
na. Om man ska flytta på ett stenröse måste man
antingen anmäla detta eller ha tillstånd. Det är helt
uppenbart att väldigt många småländska bönder upp-
lever det här som utomordentligt märkligt. Det stora
problemet för småländska jordbrukare har ju tidigare
varit kampen mot stenen, för att de skulle kunna bru-
ka jorden och klara sin försörjning.
Här måste vi utgå från en pågående markanvänd-
ning. Det måste vara vägledande. Om det hade varit
så att den nuvarande lagstiftningen hade gällt i sam-
band med skiftet från slåttermaskin till självbindare,
när man var tvungen att vidga grindarna i stenmurar-
na, skulle en rad bönder ha varit tvungna att gå in och
anmäla detta eller begära tillstånd för att få göra de
större grindarna på sina åkrar. Jag är övertygad om att
många i så fall hade sagt att "vi struntar i att bruka
åkern", och det hade i stället varit skog på de små
åkrar som nu fortfarande brukas.
Det är ett exempel på att det finns målkonflikter,
där vi måste se till de primära och kanske inte enbart
till de sekundära frågorna. Helheten är utomordentligt
angelägen.
En fråga som vi moderater också pekar på är vem
som ska ha ansvaret när det gäller miljö- och natur-
vårdsfrågorna. Här tar departementschefen i skrivel-
sen upp dels statligt ansvar, dels landstingskommu-
nalt ansvar och dels kommunalt ansvar. Från moderat
sida menar vi att på det regionala planet är det läns-
styrelserna som ska ha huvudansvaret. Vi kan inte
förstå varför landstingen, som har den primära upp-
giften att klara sjukvården, ska gå in också när det
gäller naturvården. Kan miljöministern förklara för
mig varför två regionala organ ska handlägga natur-
vårdsfrågor i landet?
Länsstyrelserna är ju den organisation på regional
nivå som bör ha kunnandet och som ska handlägga de
här frågorna. Därför avstyrker vi från moderat sida
bestämt förslaget att blanda in landstingen i de här
frågorna.
Vi tycker också att kommunerna ska ha ett be-
gränsat ansvar. Givetvis ska kommunerna ha ansvar
inom ramen för sin översiktliga planering, men i de
konkreta frågorna ska det sedan vara ett klart samar-
bete mellan länsstyrelsen och kommunerna.
Vi har här t.ex. rättssäkerheten för enskilda som
kommer in i sammanhanget. Vi har ersättningsfrågor.
Här måste, som vi ser det, lika regler gälla, oaktat om
det är kommun, länsstyrelse eller staten som går in
och har ansvaret för bevarandefrågorna. Vi menar
därför att det samlade ansvaret när det gäller regional
och lokal nivå ska ligga på länsstyrelserna, därför att
där ska också kunnandet finnas i de här frågorna.
Till sist, fru talman, vill jag ta upp äganderättsfrå-
gorna. Jag har många gånger tröttat både kammarens
ledamöter och mina kamrater i utskottet i den här
frågan. Detta kanske blir mitt testamente till kamma-
ren när jag nu går hem. Jag menar att äganderättsfrå-
gorna är utomordentligt viktiga. Vi moderater har
sagt att när det gäller intrång i den enskilda ägande-
rätten ska alltid full ersättning utgå. Är det så att vi
från allmän synpunkt anser att viktiga värden ska
bevaras måste vi också stå för kostnaderna gemen-
samt. Här kommer bl.a. allemansrätten in i bilden och
synen på hur den ska utnyttjas.
Statsrådet skriver i skrivelsen: Det finns alltid en
risk att felaktigt eller oaktsamt utnyttjande av alle-
mansrätten leder till konflikter med markägaren.
Sådana konflikter bör alltid förebyggas.
Då frågar jag mig: Varför ändrar inte miljöminis-
tern skrivningen i miljöbalken som har skapat så
mycket rabalder med enskilda markägare när det
gäller kommersiell verksamhet på annans mark? Det
kan inte vara rimligt att andra ska gå in på enskild
mark och bedriva kommersiell verksamhet utan att
ägaren själv är medveten om detta eller får säga ja
eller nej till den verksamheten. Här skulle jag vilja ha
en kommentar från miljöministern på den punkten.
Till sist, fru talman, ber jag att få tacka för all
hjälp och vänlighet som har mött mig från kolleger,
medarbetare och anställda i detta hus under de år som
jag har arbetat i kammaren. Tack så mycket! Jag vill
säga att det finaste och trevligaste uppdrag en svensk
medborgare kan ha är att vara riksdagsledamot.