Fru talman! Då gäller det att skynda på, i EU-
sammanhang, för det är tyvärr inte så många kvar nu.
Jag tror inte att man ska försöka peka på någon
skillnad mellan Margareta Winberg och mig i den här
frågan. Sverige har drivit förhandlingarna om fis-
kekvoterna väldigt progressivt. Vi har inte lyckats få
med oss andra länder. Jag tror inte heller att Marga-
reta Winberg utesluter - det är det ord jag själv har
använt - att man kommer i en situation där man
måste överväga ett isolerat svenskt fiskestopp när det
gäller torsken, under de förutsättningar jag nämnde
tidigare.
Det här är naturligtvis en oerhört viktig fråga. Vi
vet alla vad som hände när man fiskade ut torsken
utanför den kanadensiska kusten i Newfoundland.
Efter att man hade investerat gigantiska belopp i stöd
för utrustning och båtar och byggt upp stora samhäl-
len på det här fisket försvann plötsligt torsken, med
stora biologiska men också ekonomiska och sociala
konsekvenser som följd. Det skrämmande där är ju,
som vi alla känner till, att torsken inte har kommit
tillbaka, trots att det nu är 10-15 år sedan det hände.
Det är möjligt att naturen inte alltid är så välvillig
mot oss att den omedelbart rättar till sig när vi har
slutat att missbruka den. Ibland kanske den faktiskt
vägrar att anpassa sig till oss på det sättet. Om det
skulle gälla för torsken i de svenska vattnen skulle det
vara djupt olyckligt för alla kommande generationer.
Det är min bestämda uppfattning.