Fru talman! Vi kristdemokrater samtycker i stort
till det regeringen säger beträffande naturvårdspoliti-
ken i skrivelsen En samlad naturvårdspolitik. Det är
mycket bra att regeringen understryker betydelsen av
en dialog med medborgarna. Det är ett grepp som
behövs inom alla politikområden och särskilt inom
miljöområdet eftersom alla åtgärder kräver att med-
borgarna förstår betydelsen av att de själva deltar med
vissa insatser och kanske får ändra på beteenden. Det
är också mycket bra att regeringen betonar att beva-
rande och nyttjande är sidor av samma mynt och hur
vi faktiskt kan slå mynt av det. Det är en viktig prin-
cip för näringslivet.
Vi kristdemokrater tycker att det är en bra princip
att vi redan i dag i vårt brukande tänker på vad som
ska bevaras och hur. Precis som regeringen tycker vi
att det är en bättre princip än de brandkårsutryckning-
ar som hittills präglat naturvårdsinsatserna, dvs. åt-
gärder vidtas först när någon art är hotad av försvin-
nande.
Vi kristdemokrater fann alltså ingen anledning att
skriva motioner angående skrivelsen. Men vi har en
del yrkanden från allmänna motionstiden som har
föranlett några reservationer och särskilda yttranden
från vår sida. Under utskottets behandling har det
också kommit upp några frågor som vi tidigare mo-
tionerat om och reserverat oss i. Därför deltar vi i
någon reservation av det slaget.
Jag vill tillstyrka reservation 11. Här handlar det
om markägare med framför allt skogsbruk och stora
områden med fornlämningar och andra kulturläm-
ningar. En grundförutsättning för att nå de uppställda
målen för kulturmiljövården är att inventerade forn-
lämningar finns registrerade och att uppgifterna om
lämningarna är lätt åtkomliga för markägarna. Det
händer faktiskt att markägare inte vet om att de har
fornlämningar av ganska stor betydenhet, framför allt
i storlek.
De enskilda skogsägarnas kunskaper och intresse
för kulturlämningarna i skogen är en stor tillgång. Ett
fortsatt starkt engagemang beror dock mycket på
statens syn på förfoganderätten till marken. Dagens
skogsägare måste på samma sätt som tidigare genera-
tioner ha rätten att bruka sin mark effektivt. Även om
en markägare skulle få tillstånd till en brukningsåt-
gärd i ett fornlämningsområde kan den rättsliga situ-
ationen i dag komma att uppfattas som orimlig med
tanke på de motstående intressena - det blir en kon-
flikt.
Vi har uppfattat det som att det behövs en översyn
av lagstiftningen som kan öppna för möjligheten till
ersättning för inskränkning i brukandet inom större
fornlämningar och fornlämningsområden.
Utskottet hänvisar till att man ska tåla ett visst in-
trång. Miljöbalken tar också upp detta. Ersättning
betalas vid vissa undersökningar och vid vissa före-
lägganden. Ersättning kan också betalas för intrång.
Ersättningen ska dock minskas med ett belopp som
motsvarar det som man kan tycka att fastighetsägaren
är skyldig att tåla utan ersättning. Detta vänder vi oss
inte emot. Däremot tycker vi att rättsläget är oklart,
vilket gör att intressena kommer att stå mot varandra
och fastighetsägaren hamnar emellan.
Utskottet hänvisar till att Lantmäteriverket och
Naturvårdsverket föreslår en naturskyddsförrättning.
Det har vi motionerat om, och vi är inte alls emot det.
Det förenklar handläggandet och då kan också ersätt-
ningen regleras. Enligt utskottet handläggs förslaget
för närvarande i Regeringskansliet. Men eftersom vi
ännu inte sett tillräcklig vilja i denna fråga har vi en
reservation. Det är reservation 11, som jag också
yrkar bifall till.
Tidigare talare tog upp allemansrätten. Vi krist-
demokrater har många gånger reserverat oss beträf-
fande utnyttjandet av allemansrätten för kommersiell
turism. Även när detta har medfört att mark- och
naturvärden har förstörts har det varit svårt att komma
åt det hela rättsligt.
Utskottet säger att stor vikt ska läggas vid kontakt
och samråd med markägaren, och eventuellt fiske-
vattenägaren, innan kommersiell verksamhet påbör-
jas. Utskottet skriver: "Ett kommersiellt turistiskt
nyttjande kan ge både incitament och ekonomi för
naturvård samtidigt som de upplevelser som naturtu-
rismen förmedlar kan medföra ökad förståelse för och
kunskap om naturvård." Vidare sägs att detta i syn-
nerhet gäller om turistföretagen och turistprodukterna
har en god lokal förankring.
Men den lokala förankringen har oftast saknats i
de fall naturturismen missbrukats. Vi finner i skriv-
ningen inte något övertygande om hur man ska kom-
ma åt missbruket, och därför deltar vi i reservationen.
Det viktiga är dialogen, vilket man också trycker på i
skrivelsen.
Vi finns också med på en reservation angående
strandstädning. Man kan säga att det verkligen är en
detaljfråga i det stora hela, men det är en viktig de-
taljfråga - även på EU-nivå. Inom EU finns många
länder med långa stränder, och detta är därför ett
gemensamt problem för dem.
I Sverige har vi problemet med strandstädning
framför allt på västkusten. Vi tycker inte att det är
rimligt att driftkostnaderna för de kommuner som är
involverade i kuststrandstädning ensidigt ska belasta
de enskilda kommunerna. I stället tycker vi att det ska
finnas ett särskilt statsbidrag för strandstädning. Re-
geringen borde åtminstone ta initiativ till överlägg-
ningar för att hitta en hållbar lösning på de årliga
driftkostnader som åläggs kustkommunerna.
Denna fråga har vi diskuterat flera gånger i riks-
dagen i form av interpellationer. Då har det hänvisats
till det kommunala kostnadsansvaret. Men det är
internationellt skräp som flyter in och därför är det ett
gemensamt problem för många länder i Europa. Man
har t.o.m. behandlat frågan vid konferenser, så det är
ett stort problem från EU-synpunkt.
Vi deltar också i en reservation som rör skarven.
Vi menar att EU-direktivet angående fridlysta fåglar,
dit skarven räknas, borde ändras. Skarven har ökat
kraftigt i Sverige, och en ändring förutsätter att man
kan få jaga skarv.
Vi trycker också på regeringen för att snabbt få
fram ett rovdjurscentrum. Det är viktigt att behålla
den kunskap som ett sådant centrum skulle få. För att
allmänheten ska förstå förekomsten av rovdjur be-
hövs kunskap och kvalificerad information. Ett sådant
centrum skulle helt enkelt ha en nyckelroll i detta.
Därför är det viktigt att etablerandet av ett nationellt
rovdjurscentrum snarast blir verklighet.
Dessa yrkanden föranleds alltså av motioner från
allmänna motionstiden. Vi tycker att skrivelsen är
bra, och vi kan börja arbeta efter den. Sedan finns det
detaljer som kanske kunde varit annorlunda och bätt-
re. Vi får arbeta vidare och återkomma i ärendet.