Fru talman! Jag delar Alfs uppfattning att vi inte
kan skriva in detta med allemansrätten i miljöbalken.
Men varför skulle vi då skriva in detta med att man
har möjlighet att bedriva kommersiell verksamhet?
Som jag ser det var det av rent okynne. Allemansrät-
ten var aldrig avsedd för detta. Man hade inte heller
behövt att skriva in det i miljöbalken.
Om någon genom avtal med markägaren skulle
bedriva en kommersiell verksamhet hade miljöbal-
kens krav automatiskt trätt in. Den personen hade då
fått vända sig till länsstyrelsen för att begära prövning
av verksamheten. Man hade inte behövt att skriva in
detta i miljöbalken och på det sättet ifrågasätta ägan-
derätten.
Alf Eriksson talade om målkonflikter och meto-
der. Vi är i stort sett överens om målen. Men man kan
ha olika metoder för att uppnå målen. Vi moderater
har sagt att det enskilda ägandet är oerhört viktigt för
att man ska uppnå målen. Låt mig nämna ett exempel.
Slåtterängens blåklocka, prästkrage, hästhov och
jungfrulin har praktiskt taget växt fram ur den valkiga
bondnäven tack vare den privata äganderätten ute i de
svenska bygderna. Vi menar bestämt att om dessa
värden ska kunna bevaras även i framtiden kan man
inte ha en miljöarbetare som med en lie i handen åker
ut på landsbygden med allmänna kommunikations-
medel.
Vi måste också värna äganderätten så att möjlig-
heterna att bruka och vårda våra öppna landskap blir
desamma också i framtiden, och där är äganderätten
en viktig faktor. Det är detta som gör att vi ser ett
klart samband mellan äganderätt och en aktiv miljö-
politik.