Fru talman! Det pågår på väldigt många håll i
Sverige en bra verksamhet genom dagis, genom na-
turskolor av olika slag och genom den vanliga skol-
verksamheten att utnyttja den omkringliggande natu-
ren. Jag menar att det ska vara ett inslag i den framti-
da naturvårdspolitiken, den mer sociala naturvårds-
politiken, att försöka få med barn och ungdomar på
ett väldigt tydligt sätt, både i deras egenskap av med-
lemmar och utövare av olika friluftsaktiviteter från
scoutverksamhet till orientering och vad det nu kan
vara, men också genom att man satsar på att de skyd-
dade områden och som har stora och värdefulla natu-
regenskaper ska kunna visas upp på ett bra sätt med
information och skyltning, kanske kopplat till folk-
bildningsverksamhet av olika slag. Där måste natur-
ligtvis också barnen och ungdomarna finnas med på
olika sätt.
Vi måste kanske också tänka speciellt på invand-
rarna i vårt land som inte med modersmjölken har fått
med sig den kunskap om den svenska naturen som vi
har fått. Jag har hört talas om ett projekt där man gav
ett antal barn från Rinkeby, tror jag, chansen att åka
ut till Stockholms skärgård någon vecka. För dessa
barn var det en helt ny upplevelse att se denna del av
Sverige och denna typ av natur. De hade inte riktigt
förstått att denna typ av rikedomar fanns. Kanske
behövs det speciella satsningar där.
Men jag har inte något exakt och konkret svar på
frågan vad vi bör göra i fortsättningen. Men låt oss
hålla diskussionen om detta vid liv.