Fru talman! Jag hade inte tänkt gå upp i den här
debatten, men efter att ha hört den tycker jag att det
finns anledning. Jag tycker att man måste bli konkret i
debatten och se vad den egentligen handlar om: Vad
är på gång, vad sker och vilka av de risker vi känner
till är vi beredda att ta?
Det nämns i betänkandet att man nu inom EU an-
söker om att få använda modifierad raps. Det tycker
jag är ett typexempel där vi vet att det finns en stor
risk men där man ändå anser att man kan släppa loss
sorten även om den egentligen är farlig. Vad det
handlar om är att bekämpningsmedelsindustrin tar
fram sorter som är resistenta mot vissa bekämp-
ningsmedel. I det här fallet har man alltså lyckats få in
en gen i raps som gör att man kan spruta ett bekämp-
ningsmedel på raps utan att rapsen dör, vilket är en
fördel. Då kan man nämligen spruta rejält på raps-
åkrarna, där allt annat än rapsen dör. Det innebär att
man får större skördar på fälten där man har den
genmanipulerade rapsen än på andra.
Det farliga i sammanhanget är att danska forskare
har visat, vilket har publicerats i Forskning och fram-
steg, att den här genen kan spridas till ett av de ogräs
som man vill bekämpa, nämligen åkerkål. Då frågar
mig sig: Vad händer sedan? Vad händer den dag då vi
upptäcker att ett av de ogräs som man tidigare kunde
bekämpa med Round Up helt plötsligt blir resistent?
Vad gör lantbrukare då? Jo, då tar bekämpningsme-
delsindustrin, som tagit fram den manipulerade rap-
sen, fram ett nytt bekämpningsmedel som är det enda
som klarar de resistenta sorterna, t.ex. åkerkålen. Det
finns alltså en ekonomisk vinning i bakgrunden som
är mycket obehaglig. Det är mycket obehagligt att
bekämpningsmedelsindustrin i dag tar fram resistenta
sorter.
När det gäller rapsen kan jag förstå att man inom
Centerpartiet kan vara mycket tveksam hur man skall
bete sig. Å ena sidan säger man att vi skall vara för-
siktiga, men å andra sidan vet man att det finns väl-
digt många inom bonderörelsen som är intresserade
av att få in de här sorterna till Sverige, eftersom den
ger större skördar. Det vill de trots att de vet att det
finns en risk att genen kan spridas till åkerkål och att
vi därmed kan få ett mycket stort problem i framtiden.
Men okej, vi kanske har lämnat den här jorden då och
det är kommande generationer som får ta det här
problemet.
Riskerna finns redan, och jag skulle vilja fråga
Lennart Daléus: Hur skall vi bedöma riskerna? Vi vet
att de finns, men lik förbaskat godkänner vi de här
sorterna. Rapsen är ett typexempel på vad som håller
på att ske.
Det finns fortfarande en aningslöshet i debatten.
Man litar på att det inte händer någonting. Man tror
att det inte blir så farligt. Men vi har faktiskt forskare
som kan bevisa, genom det lilla försök vi hittills har
gjort med rapsen, att den manipulerade genen kan gå
över i andra arter, vilket kan få förödande konsekven-
ser.
Det finns all anledning att se mycket allvarligt på
det som sker. Det enda som vi kan göra för att vara
helt på den säkra sidan är att se till att vi inte planterar
ut genmanipulerade organismer i naturen, för vi kän-
ner inte till konsekvenserna.