Fru talman! De delar som jag ser som mycket vär-
defulla är de som gäller läkemedel, där jag tycker att
man har kommit väldigt långt med hjälp av bl.a. kun-
skap om hur gener fungerar. Det kan jag tycka är bra.
Skillnaden mellan det och att sätta ut genmodifierade
sockerbetor i naturen är enorm. Det som man gör med
läkemedel sker i ett laboratorium, och i ett laboratori-
um har man kontroll över det man gör.
Jag återkommer till att det faktiskt finns bakterier i
vår värld som lever på grund av att de flyttar över
gener - det är deras uppgift här i världen. Jag kan inte
svära på att de inte kommer att göra misstag. Vad
händer om modifierade gener då förs vidare? Jag
anser inte att vi har kontroll över det. Och detta är
bara ett problem. Jag kan tänka mig att det finns flera
- det här är inte mitt specialområde. Samtidigt finns
det, precis som Peter Weibull Bernström säger, vikti-
ga områden där man har gjort enorma framsteg som
kan hjälpa oss.
Till detta kommer då penicillinet och dess effek-
ter. I dag ser vi att människan också har en tendens att
gå till överdrift. På grund av för stor användning av
penicillin har vi fått s.k. mördarbakterier, som männi-
skor blir enormt sjuka av, och dem kan vi då inte
hjälpa. De här effekterna tycker jag att vi ser ganska
tydligt, och därför tycker jag inte att de reservationer
som jag och Vänsterpartiet i dag står bakom är spe-
ciellt konstiga.
När det gäller det som behandlas i reservation 2
vill vi helt enkelt avvakta; vi vill ha mer kunskap. Jag
vidhåller att det är så stora skillnader mellan olika
växter att man faktiskt inte kan ha generella regler,
som vi har i dag.