Fru talman! Jag har inte talat om avel tidigare. Jag
talade om naturen och sade att den biologiska utveck-
lingen är sund, klok och eftertänksam, och det är den
ju.
Det finns naturligtvis en avart i avel som är full-
ständigt hårresande men som har förekommit och som
kommer att förekomma. Men att sådant förekommer
där är inget skäl till att hylla de extrema delarna av
gentekniken. Det måste finnas någon balans i detta.
Det är självklart att vi skall ta avstånd från en del
avelsverksamhet. Det har vi gjort i denna kammare i
förhållande till bl.a. Belgian Blue som är resultatet av
avel. Självfallet skall den kritiken fortsätta. Jag tycker
ändå att Peter Weibull Bernström inte riktigt tar till
sig dynamiten och dynamiken i den nya tekniken.
Fru talman! Hade någon högre makt, vilken vi nu
kan åberopa, velat att gener från Ishavsvitling skulle
finnas i arvsmassan hos svensk poppel, så skulle hon
eller han ha sett till att det var så. Vad vi håller på
med är att blixtsnabbt göra de gentekniska föränd-
ringarna på ett sätt som vi - detta har flera talare
tidigare varit inne på - inte riktigt vet vad det leder
till. En sak bör det leda till, nämligen till eftertanke
och fundersamhet, inte tvärsäkerhet utan varsamhet.
Jag är övertygad om att vi säkert kommer att kunna
utveckla den varsamheten gemensamt i jordbruksut-
skottet. Låt oss börja med den utgångspunkten att vi
inte alldeles säkert vet allting i denna fråga.