Fru talman! Det finns en skillnad här, men det vill
Peter Weibull Bernström inte hålla med om. Mutatio-
nerna sker ju i ett tidsperspektiv där det hela tiden blir
litet av trial and error i naturen. Man arbetar sig i
naturen långsamt framåt mot en förändring. Det visa i
naturen är alltså att en förändring tar tid. Felaktigheter
hinner därmed korrigeras på vägen. Det blir en har-
moni.
Vad vi gör med gentekniken är att vi med ohygg-
lig precision klipper ut gener som vi vill flytta. Det
gäller de mest bisarra kopplingar, från Ishavsvitling
till svenska trädgårdsprodukter. Precisionen här gör
att det blir nödvändigt att man stäms till eftertanke. Är
man säker på att man med nämnda precision har
kompenserat och tagit hänsyn till den långsamma
kloka naturliga utvecklingen? Peter Weibull Bern-
ström antyder ju att vi skulle kunna gå in och göra
snabba klipp så att säga för att därmed tro att vi också
har fått hela den naturliga korrigeringen med oss. Det
kan vi dock rimligen inte ha fått. Det är det som är
bekymret och det är det som gör att man måste hålla
starka ramar kring det här. Vördsamhet och stor för-
siktighet är vad som gäller. Jag tycker faktiskt inte,
Peter Weibull Bernström, att det gavs uttryck för detta
i tidigare inlägg och det har gjort mig litet bekymrad.