Genteknik

Fru talman! Vi politiker tror ofta att vi kan styra

samhällsutvecklingen genom att fatta kloka beslut,

inte minst i denna kammare, i frågor som gäller pen-

sionernas utformning, kommunikationssystemet och

mycket annat.

I många delar påverkar också de beslut som vi

fattar samhällsutvecklingen. Tveklöst beror sam-

hällsutvecklingen också, och kanske i högre grad, av

andra faktorer. Det gäller ofta tekniskt-vetenskapliga

språng, som har en tendens att förändra mänsklighe-

tens utveckling. Ett sådant språng är naturligtvis

kärnklyvningen, ett annat är datortekniken. Ett tredje

språng, och sannolikt det största, är gentekniken, eller

kanske rättare sagt: den moderna biotekniken. Den

har förmågan att förändra förutsättningarna för livet

på jorden, inte minst för människans liv. Detta sker

genom att vi med hjälp av gentekniken kan få en

insyn i arvsmassan, den mänskliga såväl som allt

levandes arvsmassa. Vi får också förmågan att gå in

och peta i denna arvsmassa - ibland med konsekven-

ser bara för den individ vi är inne och petar i, och

ibland med konsekvenser för det som brukar kallas

kommande generationer.

Detta innebär naturligtvis ett väldigt stort ansvar.

Vi måste hantera, diskutera och möjligen sätta ramar

kring ett sådant här instrument. Jordbruksutskottet har

gett sig in i detta i och med det betänkande vi diskute-

rar i dag. Det sker med en litet perifer vinkling, men

som alltid i dessa frågor, kommer vi också in på själ-

va kärnan i frågan om gentekniken.

Vi beskriver delar av de konsekvenser som den

moderna gentekniken kan få. Som tidigare har berörts

finns här allting från djupa etiska konsekvenser, när

man hanterar människor och djur, till miljömässiga

funderingar kring frisläppande i naturen av organis-

mer som har fått kvaliteter som går utöver de naturli-

ga släktingarnas.

Fru talman! Vi får heller inte glömma de konsek-

venser detta har för tredje världens utveckling. Vi kan

med hjälp av genteknik ta till oss en produktion som

sker på naturlig grund på olika håll i världen, och

flytta över den med hjälp av genteknik till produktion

i laboratorie- och industriell skala. Den yttersta kon-

sekvensen kan man drömma mardrömmar om. Det

gäller den militära utveckling som kan äga rum med

hjälp av gentekniken. Vi kanske inte skall förlora oss i

den debatten i dag, men det finns en del mörka moln

vid horisonten som man helst skulle vara utan.

Fru talman! Denna fråga har berörts i tidigare in-

lägg. Jag delar mycket av den grundläggande upp-

fattning som Hanna Zetterberg och Birger Schlaug har

gett uttryck för, och deras engagemang i och omsorg

om frågan. Jag delar också, ganska oreserverat, den

uppfattning som Birger Schlaug ger uttryck för när

det gäller angelägenheten av att denna fråga förs ut till

en offentlig debatt.

Nu är bilden kanske inte riktigt så mörk som Bir-

ger Schlaug målar upp den. Några partier har arbetat

med frågan under ganska många år. Centerpartiet har

riksdagsperiod efter riksdagsperiod motionerat i den

här frågan med olika utgångspunkter, ibland med

helhetsgrepp, ibland med isolerade krav. Vi har na-

turligtvis också, inte minst genom vårt ungdomsför-

bund, lyckats få ett internationellt agerande i denna

fråga, framför allt när det gäller det som brukar kallas

patentfrågan men också i andra frågor. Så visst finns

det ett engagemang, och visst finns det en debatt som

inte är alldeles nymornad, men som gudbevars behö-

ver förstärkas och nå ut och få en annan bredd än

tidigare. Jag kan lova Birger Schlaug att jag skall ta

upp frågan igen i jordbruksutskottet för att se om det

finns en grund att med det som forum gå vidare i en

debatt i riksdagen, i det parlamentariska arbetet, med

ett parlamentariskt ansvar för att kanske föra denna

debatt i ett vidare perspektiv. Kanske skulle den frå-

gan, fru talman, kunna vara aktuell för en särskild

debatt i den här kammaren, som ofta ägnar sig åt

dagsaktuella, kontroversiella eller angelägna frågor.

Kanske förtjänar en sådan här litet mer långsiktig

fråga en öppen och särskilt fokuserad debatt här i

kammaren. Låt oss gärna ta den diskussionen.

Vad utskottet har hanterat i denna omgång är bl.a.

frågan om märkning av gentekniskt manipulerade,

eller modifierade, livsmedel. Vi i utskottet har också

behandlat frågan om hur hanteringen av gentekniken

är organiserad i Sverige. Det senare har vi gjort med

hjälp av arbetsinsatser från Riksdagens revisorer.

Därigenom har vi fått fram ett material som också har

kunnat ligga till grund för detta betänkande.

Det som slår en när det gäller organisationen av

gentekniken och dess hanterande i Sverige är den

splittring som finns på såväl myndigheter som, vågar

jag säga, departement. Jag vet att inte minst fru tal-

man väl känner till de bekymmer som kan finnas när

det gäller att hantera denna fråga organisatoriskt.

Ansvaret för den är fördelat på sju olika myndigheter

med olika vinklingar. Dessutom är den fördelad på

några stödmyndigheter som har ett visst remissansvar.

Splittringen är dessutom ungefär likadan på departe-

menten. Bl.a. är Justitiedepartementet, Arbetsmark-

nadsdepartementet, Jordbruksdepartementet och Mil-

jödepartementet inblandade. Det är säkert några fler

inblandade. Det finns alltså en splittring av denna

fråga som vi har pekat på och som vi menar att man

måste rätta till för att frågan skall få den seriösa och

effektiva hantering som den förtjänar. Det är ju därför

som utskottet har gjort ett tillkännagivande till rege-

ringen i den delen. Vi vill att regeringen skall se över

myndighetsorganisationen.

Jag skall också säga att det känns mycket bra att

detta är en gemensam bedömning av utskottet, att det

börjar bli en samsyn kring värdet av frågan och dess

effektiva hantering. Det är glädjande. Jag tycker att

den diskussionen i utskottet var mycket stimulerande.

Den gav också ett riktigt resultat.

Frågan om märkning av produkter, däribland sär-

skilt livsmedel, är den andra stora frågan. Där konsta-

terar utskottet att en sådan märkning är angelägen och

viktig, särskilt när det gäller livsmedel, just därför att

konsumenten bör ha denna rätt att veta vad en produkt

innehåller.

Det finns en del relationer som vi måste ta hänsyn

till och utnyttja. Bl.a. det faktum att Sverige är med-

lem i EU gör att vi i Sverige kan påverka andra länder

med en annan tyngd än tidigare. Vi är också en del av

ett system som rymmer ett regelverk. Detta har lett till

att vi har formulerat detta tillkännagivande till rege-

ringen på ett sätt som lägger ett ganska stort ansvar på

regeringens fortsatta hantering. Nu tror jag att rege-

ringen är medveten om ambitionerna och situationen.

Jag utgår från att regeringen mycket tydligt kommer

att driva, som utskottet säger, detta krav i olika inter-

nationella sammanhang. Jag tror att denna samstäm-

mighet har varit och är mycket viktig. Det gör, fru

talman, att jag gärna yrkar bifall till hemställan i jord-

bruksutskottets betänkande 11.

Det finns ett antal reservationer i betänkandet. Jag

har stor respekt för dessa reservationer. Men de är

litet av krusiduller i randområdet kring den här frågan.

För mig har det varit viktigt att nå den här stora sam-

synen i utskottet, vilken utskottet också demonstrerar.

Att det sedan finns reservationer som bl.a. bygger på

att Sverige skall bortse från EU-direktiv och ett ge-

mensamt regelverk på ett sätt som kanske kan tyckas

litet lättvindigt tycker jag också att vi kan lämna där

hän. Jag tycker rent av att dessa reservationer kan

vara till nytta genom att de pekar på ambitioner som

de olika reservanterna har.

Jag kan slutligen inte låta bli att säga att en del

inlägg gör att man faktiskt kan hoppas att debatten

snart fortsätter och tar en ny vändning. Peter Weibull

Bernström förde några resonemang kring gentekniken

och dess användning som jag tycker är litet lättvindiga

och lättsinniga, inte minst i perspektivet av det som vi

kallar "galna ko-sjukan" och annat som har att göra

med just livsmedel eller den hantering som man tidi-

gare av etablerad expertis och sakkunskap har hört har

varit helt säker men som efter 10, 15 eller 20 år visar

sig kanske inte var så helt säker. Peter Weibull Bern-

ström tar sockerbetan och mjölken osv. som exempel

och säger att det inte har påverkat dessa produkter att

de har tagits fram med hjälp av gentekniken, att detta

är harmlöst. Kanske är det så. Men jag skall ge ett

exempel.

Man vet att egenskaper inte ligger i bara en gen

utan kan ligga i flera gener, och flera egenskaper kan

ligga i samma gen. Och vi är inte alldeles säkra på hur

detta samband ser ut. När det gäller människor talar

man om att schizofrenigenen naturligtvis är kopplad

till en svår ärftlig sjukdom men också kanske till

konstnärlighet. Man kan inom konstnärsvärlden se att

det kanske finns den typen av samband.

Låt oss gissa att man kan vara helt säker på att

man ger kon eller sockerbetan en viss ny egenskap

genom att förändra den genetiska sammansättningen.

Men kan man då vara alldeles säker på att man inte

samtidigt förändrar någonting annat värdefullt i dag

eller i framtiden med hjälp av detta rakknivsvassa

snitt in i arvsmassan? Kan Peter Weibull Bernström

lova oss att det är på det sättet med den här sockerbe-

tan som han nämnde eller med den här mjölken som

han redovisade att gentekniken med fullständig säker-

het inte leder till också någon annan förändring som

han och jag kanske inte vill skall äga rum? Om man

inte kan ge denna fullständiga säkerhet och garanti

tycker jag att man skall vara försiktig och vördnads-

full innan man ger sig in i och petar i det allra inners-

ta, livets byggstenar.

Fru talman! Med det anförda vill jag yrka ett tyd-

ligt bifall till hemställan i jordbruksutskottets betän-

kande 11 och avslag på reservationerna.