Fru talman! Jag vill börja med att säga att det här
med genteknik är ganska svårt. Det har vi märkt också
i utskottet när vi har behandlat de här frågorna utifrån
det material som har kommit fram tidigare. Det finns
olika typer av forskning, och på vissa områden är det
väldigt svårt att se vad den här forskningen egentligen
säger.
Trots det tycker jag, till skillnad från Peter Wei-
bull Bernström, att just det stycke som handlar om
märkning och konsumenternas inflytande över märk-
ningen av produkter är väldigt viktigt.
Det kan finnas olika skäl till att som konsument
inte vilja köpa eller äta en vara som har genmodifie-
rats på något sätt. Det kan vara en religiös uppfatt-
ning, det kan vara att man inte vill äta kött och där-
med inte heller vill äta potatis med kött- eller fiskge-
ner i, och det kan också finnas andra skäl som är yt-
terst personliga.
Peter Weibull Bernström var inne på att produkter
inte tar skada av det här och att vi inte kan veta hur
slutprodukten påverkar oss. Det är möjligt att vi inte
kan veta det i dag. Jag tror dock att det kommer att
visa sig på en del områden att produkten kanske tar
skada. Det är väl det största problemet med det här
området: att det fortfarande är så mycket oklarheter i
diskussionen kring det.
Jag tycker också att det är upp till producenten att
utveckla märkningen. Jag vill egentligen att det skall
stå på alla varor om det ingår genmodifierade råvaror
eller vad det nu kan vara. Däremot är det naturligtvis
upp till varje producent att utveckla detta, att skriva
på baksidan av paketet hur produktionen har gått till
och liknande saker. Det är alldeles korrekt att man
även kan göra så.
Ett annat problem med varor är att vi numera är
EU-medlemmar. Inom EU har man ju godkänt ut-
sättning av genmodifierade produkter på ett helt annat
sätt, och man har också fler varor ute i handeln som
har påverkats på det här sättet. Som jag ser det kan vi
inte stoppa den typen av varor i dag, vilket också gör
att det är viktigt med en märkning även om Sverige
har en annorlunda lagstiftning och inställning till de
här problemen.
Egentligen är det kanske inte själva konsumtionen
av dessa varor som är det stora problemet, utan att vi
bollar och leker litet med naturen. Peter Weibull
Bernström sade att detta har vi alltid gjort. Vi har
alltid korsat olika typer av växter för att få bättre
produkter - potatis som tål kyla bättre eller vad det
kan vara. Skillnaden är att vi nu går in och plockar i
gener. Vi flyttar inte mellan olika potatissorter utan
mellan flundra och potatis, vilket kan ge helt andra
effekter.
Vänsterpartiet har tillsammans med Miljöpartiet
en reservation, nr 1, som grundar sig på Miljöpartiets
motion om förbud mot frisläppande av genetiskt mo-
difierade organismer. Vad det handlar om är att det är
en enorm skillnad mellan att tillämpa den här typen av
verksamhet i laboratorium och att så att säga släppa ut
den i verkligheten och odla ute på fält. Jag kan se
förödande konsekvenser för det här som vi inte kan
förutse i dag. De kanske egentligen är teoretiska och
har väldigt liten möjlighet att inträffa i verkligheten,
men trots det tycker jag att det är viktigt att ta vara på
kunskapen om de här riskerna.
Det stora problemet är kanske inte att man flyttar
över flundregener till potatis eller så. Jag ser de gener
som man flyttar in för att få bekämpningsmedelsresis-
tens som ett egentligen större problem. Anledningen
till det är att det i vår värld finns små bakterier som
lever på att flytta över gener från olika typer av växter
till andra. Dessa bakterier flyttar i normala fall bara
vissa typer av gener och gör inga misstag. Dyker det
alltså upp en främmande gen som de inte är inställda
på hoppar de över den. Problemet är att dessa bakteri-
er kan bli stressade och pressade, och i en sådan si-
tuation gör de något helt annat. Det innebär teoretiskt
att om man har en växt som av någon anledning är
bekämpningsmedelsresistent - i Sverige har man t.ex.
en sådan sockerbeta som man just har satt ut - och
den här bakterien hjälper till att föra över den be-
kämpningsmedelsresistenta genen till något ogräs vid
sidan om, så får man ett ganska stort problem.
Det här problemet har vi sett när det gäller männi-
skor - människor har tagit för mycket penicillin och
blivit resistenta, och naturen har förändrat sig, vilket
inneburit att vi har fått mördarbakterier och liknande
saker. Det kanske bara sker en gång på miljonen, men
i vilket fall som helst ser jag en fara i det. Jag uppfat-
tar det så att vi faktiskt behöver ha mycket mer fakta
innan vi sätter ut något och börjar odla det fritt i natu-
ren.
Det kan också vara intressant att fundera kring nå-
got som hänger ihop litet med reservation nr 2, som
jag också yrkar bifall till och som handlar om förbud
mot genmodifiering av djur och växter. Anledningen
till att vi stöder Miljöpartiets reservation är att vi inte
tycker att man skall gå in i könscellerna och förändra
gener på djur och människor. Det ser jag som oerhört
viktigt.
Vi stöder reservationen även när det gäller växter.
Det finns ju enormt många olika typer av växter, och
det är inte riktigt klarlagt hur man ser på de olika
typerna av växter, vilket jag tycker är viktigt. I reser-
vationen sägs ju också att vi i avvaktan på mer kun-
skap skall låta bli att göra det här.
I reservationen finns också en mycket konstig
mening där det står att dispens skall kunna ges i en-
skilda fall där etik och säkerhet kan upprätthållas -
dock inte när det gäller genmanipulation med växter
och djur. Det är en konstig skrivning. Jag vill markera
till protokollet att den meningen borde ha utgått - nu
är det ju för sent.
Det jag vill poängtera är alltså att vi skall veta vad
vi gör - och det gör vi inte i dag. Vi vet i dag inte
riktigt vad vi gör - det är i alla fall min uppfattning.