Herr talman! I en av riksdagens frågestunder
härförleden fick finansminister Wibble av en lärd
nationalekonom -- vi har sådana här i kammaren --
frågan hur det känns att år efter år tvingas
konstatera hur fel alla hennes budgetprognoser har
slagit. Inte minst gäller det i de fall då hon sagt att
hon har läget under full kontroll. Hennes raka svar
var att många av de prognoser hon har skrivit under
helt enkelt varit missbedömningar av den
ekonomiska utvecklingen.
Det får inte gå till på det här sättet. Det är farligt
om vår regering gång på gång skall sätta landets
framtid på spel genom att fatta beslut grundade på,
som man ofta redan vet, otillförlitliga
beslutsunderlag.
Mot denna bakgrund måste finansministerns
finansplan 1994/95 tas med en stor nypa salt. Det är
en valbudget som har presenterats. Den vilar på
den lättsinniga förutsättningen att
bruttonationalprodukten kommer att svänga från
minus 1,9 % 1993 till plus 2,4 % 1994 och plus
2,9 % 1995 för att sedan plana ut kring 4 % i
tillväxt. Detta krävs -- det har finansministern
sagt -- för att man skall klara dagens finansplan och
få en halvering av dagens arbetslöshet i slutet av 90-
talet och för att vi skall kunna behålla våra
trygghetssystem i stort sett intakta.
Det är lättsinniga förutsättningar i ljuset av alla
regeringens tidigare prognosmissar. Så sent som
1992 ansåg man att arbetslösheten skulle bli 4,8 %
1993. Den blev 8,2 %. Gud bevare mig väl för
sådana rådgivare, borde finansministern säga.
Ny demokrati tror att utplaningen av BNP kring
4 % i slutet av 90-talet kommer att föra med sig
problem. Importen kommer att öka i allt snabbare
takt. Den kommer att slå igenom i högre
konsumentpriser. Regeringen kommer att få
svårigheter att värja sig mot löneökningar.
Bytesbalansen försämras, och regeringen får med
penningpolitiska medel försöka att värja sig mot en
inflation som starkt kommer att skjuta fart.
Detta är ett troligt scenario. För att komma till rätta
med detta måste man omedelbart och hänsynslöst
banta budgetunderskottet. Jag och Ny demokrati
anser att det är fegt av dagens regering att inte ha
börjat med en ytterligare kraftig nedskärning. Dan
Eriksson, han som inte bor i Kolmården, har redan
lagt ut texten hur Ny demokrati skall få ner
budgetunderskottet.
Det räcker emellertid inte med det. Jämsides måste
Sverige göras mer investeringsvänligt. Mycket har
redan gjorts genom en fortlöpande nertrimning av
framför allt de skatter som berör små- och
egenföretagarna. Mycket återstår. Det bristande
förtroendet för investeringar avspeglar sig i det
höga övertidsuttaget, som motsvarar 60 000
arbetstillfällen.
Många småföretagare har under årens lopp fått
känna på LAS avigsidor i form av betungande
avgångsvederlag. Även storföretagarna börjar
svikta under oket. De har känt sig diskriminerade
av det av riksdagen före jul fattade beslutet att
endast två arbetstagare får undantas från ett
företags turordningskrets. LAS är unik för Sverige
och ett stort hinder för utländska investeringar. Ny
demokrati kommer att aktivt verka för en fortsätt
modifiering av LAS.
Det gäller att göra oss attraktiva för utländska
investerare i tillverkningsleden. Vi har i dag
Europas fördelaktigaste bolagsbeskattning samt
löne- och tillverkningskostnader, som är mycket
konkurrenskraftiga. Det är därför många fördelar
med att komma till Sverige, men marknadsföringen
av Sverige som investeringsland är undermålig.
I budgeten har 15 miljoner avsatts till Styrelsen för
Sverigebilden, en statlig organisation som skall
locka utländska turister till Sverige. Det bör vara
finansexperter och inte marknadsförare som skall
sälja Sverige. Ny demokrati har i en separat motion
föreslagit hur detta skall gå till. Det är viktigare än
något annat att få hit utländska investerare och få
de svenska företag som investerat utomlands att
komma tillbaka till Sverige. Men vi kommer inte till
rätta med våra problem och
arbetslöshetssituationen om vi inte kan fånga in
svenska och utländska företag.
Det står eländigt till med investeringarna i Sverige.
För perioden januari--september 1993 var det bara
7,8 miljarder netto i investeringar i
tillverkningsindustrin i Sverige. Det måste vara 10
gånger mer för att vi skall överleva.
Jag hade tänkt ställa några frågor till
finansministern om investeringarna, men nu är hon
inte här.
Jag får gå tillbaka där jag började, nämligen
prognostiseringen. Jag tror att man får en bättre
inblick i framtiden genom att studera fåglarnas
flykt, som man gjorde i antiken. Där hade man ett
slags bildspråk med ingredienser av vägvisning,
obestämd frihetslängtan och duvans flygriktning.
Det var statsämbetsmännens rätt att utföra
fågelskådning före varje viktigt beslut. Det var
säkert ett mer träffsäkert system än regeringens
vetenskapliga långtidsplanering i dag.
(Applåder)