Herr talman! Jag funderade över mycket noga vad
jag skulle tala om i dag. Jag skulle naturligtvis
kunna diskutera socialförsäkringens teknikaliteter
med Bo Könberg eller pensionsreformen. Jag ägnar
många timmar varje vecka åt det både på min
kammare och i samtal med andra. Men det som är
centralt för människorna är hur deras vardagsliv ser
ut.
Barnen har en enda chans i livet: när de är små. Får
de inte den då, har något oersättligt gått förlorat.
Jag valde medvetet att ägna dagens diskussion åt
det som är väsentligt i hundratusentals svenska hem
i dag. Då kan man inte låta bli att diskutera hur
arbetslösheten drabbar människorna både direkt
och indirekt genom att det på bostadsområde efter
bostadsområde tas resurser från de verksamheter
som behövs för barn, gamla och handikappade. Det
är verkligheten, Bo Könberg. Det är den vi är satta
till att försöka förändra i rätt riktning. Kom då inte
och skryt med det ni har gjort när ni förstörde
arbetsskadeförsäkringen. Ingen enda av de
människor som har förlorat sin rätt till ersättning
eller fått ersättningen sänkt har blivit friskare av att
de har råkat ut för detta.