Herr talman! Det framtida arbetslivet kommer att
ställa allt högre krav på medarbetarnas kunskap
och kompetens. Det kommer att vara av avgörande
betydelse att vi som bor i det här landet är
välutbildade och att vi har en bred kompetens. Det
räcker med att se på den utveckling som sker i
arbetslivet. Det framtida arbetslivet kommer att
ställa högre krav på matematiska färdigheter men
också på goda språkkunskaper. Den utveckling som
vi ser i vår omvärld, den ökade
internationaliseringen och den ökade
integreringen, gör naturligtvis att också vi i Sverige
kommer att blir mer konkurrensutsatta.
Vi tror ibland att vi i Sverige, i Europa, USA och
Japan har de långa utbildningarna. Det är vi i de här
länderna som ser till att många människor går i
grundskolan och gymnasieskolan, att man kan gå
vidare till högre utbildning och forskning. Men så
är det inte. Det finns mängder av u-länder som är
på väg att bli i-länder och en del som i dag har blivit
i-länder, där man kanske satsar mer pengar på
skolan och ser till att fler går i gymnasieskolan, där
man satsar mer på högre utbildning och mer på
forskning. För att kunna klara den ökade
konkurrensen gäller det att vi ser till att vi har en
utbildning och en skola som håller måttet och ligger
i världsklass.
Vi skall nu diskutera gymnasieskolan. I den
proposition som regeringen har lagt fram finns en
hel del bra grundpelare i det här bygget, sådant som
gör det möjligt för gymnasieskolan att bli ännu
bättre än vad den är i dag.
Det finns ett par delar i propositionen som jag
särskilt vill nämna. Vi får nu en gemensam läroplan
för de frivilliga skolformerna. Vi underlättar för
kommunerna att skapa en mer kursutformad
gymnasieskola inom programramarna. Vi
underlättar för skolhuvudmännen att inrätta
specialutformade program. Vi ändrar tiden till
poäng. I det avseendet, Björn Samuelson, närmar
sig gymnasieskolan högskolan. Vi får ett mål- och
kunskapsrelaterat betygssystem, där betyg sätts på
avslutad kurs. Vi säger att eleverna bör ha en
individuell studieplan. Vi lyfter också fram lärarna
och deras professionalitet.
När det gäller läroplanen har alla reformer för den
frivilliga skolan utgått från principen att man skall
möjliggöra ökad samverkan mellan olika
utbildningar. För utbildningsformer som skall
samverka bör det i så stor utsträckning som möjligt
finnas gemensamma mål. Detta är bakgrunden till
att regeringen föreslår att läroplanen skall vara
gemensam för gymnasieskolan och den kommunala
vuxenutbildningen. Genom den gemensamma
läroplanen uppnår man värdegrunden, och de
övergripande målen, riktlinjerna och
ansvarsfrågorna blir gemensamma för hela det
frivilliga skolväsendet.
Även om läroplanen och delvis också kursplanerna
blir gemensamma för ett antal frivilliga skolformer,
är det angeläget att de skilda uppgifter och
förutsättningar som de olika skolformerna har
kommer till uttryck i läroplanen. Jag kan i det
sammanhanget konstatera att Socialdemokraterna
så att säga har vänt på kuttingen. I de direktiv
Göran Persson gav till Läroplanskommittén talas
det ju faktiskt om att det skall finnas en gemensam
läroplan för hela skolan. Men det är kanske lätt att
säga en sak i regeringsställning och en annan i
opposition.
I propositionen föreslår regeringen ökade
möjligheter för de kommuner som så önskar att
övergå till en mer kursutformad gymnasieskola.
Propositionen föreskriver inte precis hur en
kursutformad gymnasieskola skall se ut eller när
den skall införas, utan man räknar med de
möjligheter till lokalt utvecklingsarbete som redan
finns i dag.
I det sammanhanget vill jag nämna att man på
departementet har bildat en särskild arbetsgrupp,
som bedriver ett antal lokala projekt mot en mer
kursutformad gymnasieskola. Också Inger
Lundberg borde ju veta att så är fallet.
Det har under den debatt som har förts förekommit
en rad missuppfattningar om innehållet i
propositionen och vad regeringen menar med en
mer kursutformad gymnasieskola. En del har sagt
att regeringen kommer att driva en gymnasial
diversehandel och att det blir som att gå till ett
smörgåsbord. Detta är helt fel.
Vad vi föreslår är att det ges större möjligheter att
göra gymnasieskolan mer kursutformad, mer än
vad den är i de nationella programmen. Eleverna
skall läsa kärnämnena, och det skall finnas en
genomtänkt plan för varje elevs studieprogram. De
specialutformade program som en kommun
erbjuder eleverna som valalternativ jämte de
nationella programmen skall ha programmål. Det
viktiga är att vi med denna proposition sänder
signalen ut på fältet, att man skall starta lokala
utvecklingsprojekt. Utifrån den erfarenhet som de
ger kommer regeringen att återkomma med förslag
till riksdagen.
Vad vinner man då med denna process? Man vinner
bl.a. följande:
- ökad frihet för eleverna att påverka sin utbildning,
- bättre möjligheter att successivt och i takt med
arbetslivets förändrade behov förnya utbildningen
genom utbyte av kurser,
- större möjligheter för kommunerna att profilera
sin utbildning mot arbetslivets behov,
- större möjligheter för eleverna att sätta samman
sina program efter individuella önskemål, vilket
ökar elevernas studiemotivation,
- större möjligheter för eleverna att kombinera
studieförberedande och yrkesförberedande kurser
än de nuvarande nationella programmen ger samt
- möjlighet för elever att gå långsammare eller
snabbare igenom gymnasieskolan än på
normaltiden tre år.
Jag måste ställa mig frågan: Vad har
Socialdemokraterna och Vänsterpartiet mot detta?
Sedan till det resonemang som både Inger
Lundberg och Lena Hjelm-Wallén var inne på förut.
Lena Hjelm-Wallén sade att det var en våldsam
centralstyrning. Inger Lundberg använde uttrycket
ofattbar centralstyrning. Det verkar som om
Socialdemokraterna har vaknat upp med en rejäl
baksmälla och inte kommer ihåg vad man har varit
med och fattat beslut om dagen innan, i berusat
tilstånd. Det är faktiskt efter de direktiv som
Socialdemokraterna gav Skolverket 1991 som
karaktärsämnen och även kärnämnen i många fall
har blivit indelade i många korta kurser om minst
30 timmar. Det är dags att vakna nu!
Det är litet dålig stil att skylla på den nuvarande
regeringen. Däremot vill jag lyfta fram att vi i
utskottet säger att det inte är något självändamål att
kurserna i karaktärsämnena i de olika programmen
skall vara korta. Vi ser gärna att de är längre i
många fall. Jag tror att det är bra att regeringen tar
till sig det. Det nämns också i propositionen.
Det var en stor miss att man inte kopplade beslutet
1991 till ett nytt betygssystem. Man behöll det
relativa betygssystemet. Om man delar upp
ämnena i kurser skall man naturligtvis ha dels ett
mål- och kursrelaterat system, dels betyg på
kursen. Socialdemokraterna är fullständigt
ologiska när de säger att man skall ha terminsbetyg.
Hur sätter man ett terminsbetyg om en kurs börjar
i december månad? Det logiska är att man ger
betyg när kursen är avslutad. Det föreslår också
regeringen.
Inger Lundberg talade om ett tillkännagivande. Jag
tycker att det är bra att vi har varit överens om att
en parlamentarisk kommitté skall tillsättas för att
följa frågan. Det är framför allt viktigt att det är
riksdagspartierna som gör detta. När man läser
Socialdemokraternas motion förstår man också att
det är nödvändigt att se till att även
Socialdemokraterna får kunskap om vad de en gång
föreslog riksdagen och vad riksdagen beslutade.
Avslutningsvis vill jag ta upp en sak som är viktig,
som vi sedan blev överens om. Det var att vi
ändrade till ett poängsystem. Det som är positivt är
att man kan gå igenom gymnasieskolan snabbare än
på tre år men också långsammare. Med det förslag
som regeringen lägger fram får vi också en
gymnasieskola för alla.
Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till
utskottets hemställan i dess helhet.