Herr talman! I kväll diskuterar vi och i morgon skall
vi besluta om en ny läroplan för gymnasieskolan.
Ett gediget arbete från Läroplanskommitténs sida,
en omfattande remissomgång och ett brett
beredningsarbete ligger till grund för den
proposition och det utskottsbetänkande vi har
framför oss.
De flesta med mig har säkerligen fått en hel del
synpunkter och förslag från både aktiva inom
skolan och från en hel del människor utanför. Detta
understryker, tycker jag, den vikt och den
betydelse man sätter på vår svenska skola. Det är
ur denna diskussion, som varit värdefull och
konstruktiv, som förslag och överväganden vuxit
fram till en läroplan för den frivilliga skolan, dvs.
gymnasieskolan som samlingsbegrepp, en läroplan
för en ny tid, en tid som vi kallar framtiden. Slut är
den tid då man trodde att det gick att kommendera
fram en viss sorts utbildning och en viss sorts
kunskap genom centralt fastställda former. I dag
ställs utbildning och kompetensutveckling inför
helt andra frågor än när riksdagen senast fattade
beslut om läroplaner.
Det har sagts, och det förtjänar att sägas igen, att
vi lever i ett föränderligt samhälle. Det ställer
naturligtvis stora krav, både på oss som politiker
och på dem som verkar inom skolan.
Centerns utbildningspolitik har alltid utgått ifrån
decentralisering. Jag ser med tillförsikt an den
framtid vi nu går till mötes. Med denna nya
läroplan har vi tagit stora steg för decentralisering,
där det aktiva, det professionella, ges ett betydligt
större inflytande över hur man väljer att utforma
undervisningen, vilket stoffurval man gör och vilka
arbetsmetoder man använder.
Det är min bestämda uppfattning att detta är ett av
de viktigste besluten som vi fattar vad gäller den
framtida skolans utformning. Det är i verklig
mening en decentralisering och ett erkännande av
dem som arbetar inom skolan.
I denna föränderliga tid vet vi att elevernas behov,
intressen och förutsättningar varierar. Med en mer
kursutformad gymnasieskola får eleverna
möjlighet att i större utsträckning välja den
utbildningsväg som de bäst anser tillgodoser deras
intressen och behov.
En god och likvärdig utbildning för alla elever
oavsett social, ekonomisk och geografisk bakgrund
är för mig en hörnpelare i svenskt
utbildningsväsende. Alltför ofta ställs detta som
motsättning till decentralisering. Så är inte fallet,
vilket propositionen och utbildningsutskottets
betänkande med förträfflighet visar.
Vi skall ange de mål och riktlinjer som vi ställer för
skolan. Hur man sedan fyller dessa ramar med
innehåll är en bedömning som bäst görs lokalt i
samspel mellan lärare, elever och avnämare.
Jag vill understryka vikten i den utbildningsreform
som vi nu genomför. Kunskap är inte något statiskt.
Kunskap är inte heller något statiskt för den
enskilde. Kunskap förändras och ombildas i allt
högre takt i det som vi kallar kunskapssamhället.
Nya rön och landvinningar inom vetenskapen
kommer fram. Arbetsmetoder och
arbetsorganisation förändras över tiden. Detta
ställer naturligtvis nya krav. Här är goda
baskunskaper av vikt för att den enskilde snabbt
skall kunna ta åt sig och använda nya kunskaper i
det praktiska arbetslivet.
Men även för de elever som lämnar gymnasieskolan
i dag och framöver finns det utmaningar som min
generation inte ofta ställts inför. Det påstås i dag att
vi i snitt byter arbete tre gånger under vår
yrkesverksamma ålder. En utbildning är inte
någonting som är fixt och färdigt när vi lämnar
skolan. Allt pekar på att vi måste ha förmåga att
inhämta och tillämpa nya kunskaper. Det kan bero
på att man förändrar sina arbetsuppgifter eller att
arbetsorganisationen förändras.
Huvudsaken är att våra ungdomar har en
grundläggande insikt och handlingsberedskap för
nya utmaningar. Framtidens skola måste ha ett
bildningsideal som inriktning, ett
bildningstänkande som utgår från kunskap såsom
kunskap att söka kunskap.
Jag vill bara kort beröra några punkter där det
känns viktigt att framhålla min och mitt partis
åsikter. Jag upplever och uppskattar att man
åtminstone vad gäller gymnasieskolan har kunnat
fatta beslut i någorlunda stor enighet. För min del
kan jag inte inse poängen med socialdemokraternas
krav på skilda läroplaner. Jag kan inte förstå er
argumentation.
Självfallet behöver det vara gemensam värdegrund,
övergripande mål och riktlinjer och en
ansvarsfördelning för hela det frivilliga
skolväsendet. Frågan om undervisningens
uppläggning, tidsplanering och inlärningsmetoder
kommer självfallet att variera mellan
gymnasieutbildningen och komvux. Men detta är ju
frågor som inte skall regleras centralt. Det
ankomer, som jag nämnt tidigare, på dem som
verkar i skolan.
Kraven på att anpassa pedagogik och metodik till
skilda elevgrupperns förutsättningar och efter deras
behov kvarstår alltfort, vad jag kan se.
Jag anser att utskottet klart har belyst detta och
klart belyst vuxenundervisningens specifika
former. För egen del vill jag framhålla och
understryka den vikt och den betydelse som
komvux har haft och kommer att ha i vårt
skolväsende. Komvux fyller en viktig funktion för
att ge människor en möjlighet att komplettera och
uppdatera sina tidigare utbildningar. Komvux är en
viktig utbildningsform, inte minst för att ge
människor en andra chans.
Vidare känns det oerhört lättande med det
klargörande utskottet gör vad gäller studie- och
yrkesvägledning i gymnasieskolan. Från Centern
såg vi till att det finns en studie- och
yrkesvägledarexamen. Vi framhåller alltfort de
behov som finns, inte minst med tanke på de krav
som en mer kursutformad gymnasieskola och en
decentralisering av högskolan ställer. Det behövs
kvalificerad personal inom detta område, en
personalgrupp som med formell vägledning kan
hjälpa elever att hitta rätt i sina utbildnings- och
yrkesval.
Till sist vill jag framhålla vikten av att vi i en
läroplan betonar vårt kulturarv och våra
grundläggande normer och värden. De etiska
frågorna är och kommer att bli allt viktigare
framöver. Medvetenheten och kunskapen om vårt
kulturarv ger en trygghet och en identitet som är
grundläggande för att förstå och leva sig in i andra
människors och andra kulturers värderingar och
kulturella mönster.
Skolan har en viktig uppgift i att förklara våra
normer och värderingar och om hur dessa har vuxit
fram i vår kultur. Kristen etik och västerländsk
humanism har en central plats i vår kultur och är
centrala som den etiska kompass vi önskar ge den
uppväxande generationen, dvs. vår framtid.
Därför, herr talman, vill jag yrka bifall till
utskottets hemställan i dess helhet.