Herr talman! Vår taletid har varit något begränsad
i dag. Vi är uppsatta för 10 minuter, och det tycker
jag är litet synd. Vad jag menar när jag talar om det
framtida arbetslivet är att det kommer att ställas
högre krav. Jag tror att Björn Samuelson och jag
kan vara överens i det avseendet. Det kommer att
ställas mycket högre krav på dem som arbetar -- på
allmänna kunskaper men också på
specialkunskaper inom yrken. Framför allt tror jag
att det kommer att ställas högre krav på social
kompetens. Just därför är det oerhört viktigt att se
till att vi har en gymnasieskola som förmedlar alla
dessa delar. För att skapa den är det, enligt min
uppfattning, nödvändigt att lägga ut så mycket som
möjligt av besluten till den enskilde eleven. Skolan
skall se till att man kan skapa förutsättningar för
alla elevers möjlighet till lärande. Jag kan tänka
mig att gymnasieskolans program i vissa fall kan
vara för snäva i det avseendet. För att möta t.ex.
det lokala arbetslivets behov kan man då skapa
specialutformade program.
Låt mig ta upp en annan aspekt, som jag också tror
är ganska viktig. Det är att klara den framtida
försörjningen till industrin med goda medarbetare.
Under lågkonjunkturen har visserligen många
människor sagts upp. Men i framtiden kommer
industrin att behöva fler tekniker. Samtidigt vet vi
att det är få som söker till industriprogrammet. Vad
jag kan se framför mig är att det lokalt skapas ett
program där man kan ha med bra delar av
karaktärsämnena inom det
naturvetenskapliga/tekniska programmet och
exempelvis industriprogrammet och därigenom få
''praktiska tekniker''. Det är viktigt att man kan
utveckla sådant på de olika skolorna. Just därför
har vi tillsatt en arbetsgrupp inom departementet
som jag nämnde, som skall följa det lokala
utvecklingsarbetet. Vi sänder signalen. Signalen
kommer sedan underifrån. Sedan skall vi här i
riksdagen ta ställning till det utvecklingsarbete som
sker lokalt.