Herr talman! Riksdagen fattade ett strategiskt
beslut när den våren 1991 slog fast alla Sveriges
ungdomar skulle ha rätt till en treårig
gymnasieutbildning. Utbildningen skall bidra till
att alla unga människor skall ges redskap som ökar
deras möjligheter att delta i framtidens
samhällsbygge.
Det kräver stor anspänning av kommuner,
skolledningar, lärare och elever att sätta den nya
gymnasieskolan i sjön och ge den bärkraft för
framtiden. Därför vilar ett tungt ansvar på regering
och riksdag när först läroplan och betygssystem och
sedan kursplaner för ett gymnasium för alla elever
läggs fast.
När den socialdemokratiska regeringen i Växa med
kunskap lade fram riktlinjerna för den nya
gymnasieskolan var ambitionen att genom brett
upplagda program ge eleverna en stabil bas för
framtida utveckling i yrkeslivet och för studier på
högskolan. Kärnan av basämnen skulle ge varje
ungdom en god grund för att förkovras i sitt arbete
och delta aktivt i samhällslivet. De egna valen
skulle ge eleverna möjlighet att utveckla sina
speciella intressen och också medge nya och
spännande studiekombinationer. Här fanns
utrymme för kreativitet från elever, enskilda
kommuner, lärare och skolledningar.
Att genomföra en så stor förändring av
gymnasieskolan är ingen enkel uppgift. Det finns
därför anledning för riksdagen att följa
utvecklingen av gymnasieskolan med stort intresse
och vara öppen för förändringar i verksamheten
som kan leda till att göra framtidens gymnasieskola
ännu bättre.
Det är bra att ett enigt utskott nu ställt sig bakom
socialdemokraternas förslag om en parlamentarisk
arbetsgrupp som skall ges i uppdrag att följa
utvecklingsarbetet i gymnasieskolan. Detta är inte
minst angeläget genom att utvecklingsarbetet i
gymnasieskolan sker på litet olika sätt och med
delvis olika utgångspunkter. Flertalet kommuner
och skolor inriktar sin kraft på att utveckla de
nationella programmen och att med den
sammanhållna klassen som bas utveckla
sammanhållning, delaktighet och innehåll i
utbildningen för eleverna. Andra gör intressanta
försök med en ganska långtgående kursutformning
av gymnasieskolan.
Vi socialdemokrater menar att det är angeläget att
skolorna ges goda möjligheter att använda de
förutsättningar den nya gymnasieskolan ger. Här
måste finnas utrymme för försök. Alla måste ha det
gemensamt att de ger eleverna en god och likvärdig
utbildning.
Vi vänder oss däremot starkt mot att regeringen nu
lägger fast en närmast ofattbar centralstyrning av
gymnasieskolan genom att slå fast kursplaner för
delkurser i olika ämnen. Låsningen blir inte mindre
av att betygskriterier på två nivåer, godkänt och väl
godkänt, låses för varje enskild delkurs. Visserligen
varnas för delkurser om bara 30 poäng, men det vi
hittills kunnat se av kursindelningen tyder på att
ämnena kommer att bli kraftigt uppdelade och
uppsplittrade.
Det strider mot grundsynen att staten skall lägga
fast de gemensamma målen för ämnet, medan
skolan själv i nära samarbete med eleverna
utformar kurserna eller det som tidigare betecknats
som delkurser.
Jag träffade för några dagar sedan en erfaren lärare
som skakade litet betänksamt på huvudet och
undrade hur hon skulle kunna förena hårt styrda
kursplaner som för att citera propositionen ''skall
anges så tydligt att det inte råder något tvivel om
vad som avses'' med de krav på flexibilitet,
anpassning till händelser i nuet och elevernas vilja
till påverkan av utbildningen. En centralt
uppstyckad och sönderdelad gymnasieutbildning
strider mot tidigare storstilade uttalanden om
målstyrning, elevmedverkan och helhetssyn. Vi
vänder oss mot det och menar att det måste vara
ämnen eller samverkande ämnen som är grund för
centralt fastställda kursplaner.
En konsekvens av regeringens styrning av skolan är
ett helt nytt betygssystem. Nu ska varje kurs
betygsättas. Eleverna kommer inte att få
sammanvägda slutbetyg i olika ämnen. I stället
berordras lärarna utforma betyg på varje enskild
kurs. Slutbetygen kan komma att motsvara några
av idrottsvärldens mer komplicerade
resultatprotokoll.
Det här är ingen liten förändring av
betygssystemet. Ändå har den hastats fram inom
Utbildningsdepartementet. Vilken tid har lagts ned
på försöksstudier tillsammans med lärare som nu
jobbar i gymnasieskolan? Vilket samråd har skett
med eleverna och deras organisationer? Vilka
analyser har gjorts av det nya betygssystemets
effekter för högskolan? Vilken egen analys har
borgerligheten uppriktigt sagt gjort av det nya
betygssystemet? När vi inledde diskussionen om
systemet i utskottet tyckte flera av oss
socialdemokrater att det verkade som om inte ens
hela den borgerliga gruppen hade tagit till sig vilken
radikal förändring propositionens betygsförslag
innebär.
Vi socialdemokrater är positiva till att ge utrymme
för försök i kommuner som kommit långt i
tänkande kring kursutformningen och där elever,
lärare och föräldrar tror på den. Men vi kan aldrig
acceptera att ett så oprövat system läggs på hela
gymnasieskolan. Det är inte rätt mot de ungdomar
det drabbar. Skolan skall vara öppen för försök och
utveckling, men våra ungdomar får inte utsättas för
centrala beslut som inte är genomtänkta och
analyserade.
Herr talman! Vi socialdemokrater beklagar att
utskottet inte har velat rubba den barriär som
regeringen ställt upp för elever som inte har
godkända grundskolebetyg i matematik, engelska
och svenska. Varför föreslår regeringen en så
okänslig utslagning av och spärr för de elever som
inte har godkänt i alla tre basämnena?
Oftast är det naturligt för den elev som har stora
kunskapsluckor att börja gymnasieskolan på ett
individuellt program för att där få chansen att
komplettera sina kunskaper. Det rådet ger lärare
och syofunktionärer många gånger. Varför skall
systemet vara så stelbent? Det finns situationer då
eleverna trots ett underkänt betyg i t.ex. engelska
bör ha goda möjligheter att följa de nationella
programmen. Varför vill man då skapa onödiga
trösklar och till varje pris tala om för en ung
människa att hon eller han inte hör hemma på de
nationella programmen?
Kanske är det i det här fallet som så många andra
gånger som ordspråket säger: Det är intresset och
inte den praktiska verkligheten som talar. Det finns
andra uttryck för att intresset talar i betänkandet.
På s. 34 skriver utskottet om läraryrket. Samma
borgerlighet som i alla andra sammanhang talar om
lärarprofessionalitet är beredd att ge avkall på
denna professionalitet om utbildningar lämnas ut
på entreprenad. Utskottets formulering är farlig.
Den ger utrymme för godtycke och kan betyda att
en grupp ungdomar inte får den helgjutna
gymnasieutbildning som borde vara en rättighet för
alla. Risken är stor att bristen på krav på
entreprenörerna lockar fram olika former av
företagsanknuten utbildning utan egentligt
pedagogiskt innehåll.
En allt större grupp av gymnasieskolans elever har
invandrarbakgrund. De behövs i framtidens
samhällsbygge. Samtidigt vet vi att språket kommer
att spela en allt större roll i utvecklingen mot det
vi kallar informationssamhälle. Ett av de viktigaste
instrumenten för att ge barn i invandrarfamiljer
likvärdiga förutsättningar att göra en god insats i
det svenska samhället är att säkra att de får goda
svenskakunskaper. Då måste skolan använda de
kunskaper forskningen givit oss om hur barn som
vuxit upp med ett annat språk lär sig svenska.
För någon månad sedan kom Skolverkets rapport
om barn som har vuxit upp med ett annat hemspråk
än svenska. Den visar otvetydigt och klart att en av
skolans viktigaste uppgifter när det gäller dessa
barn är att ge dem goda svenskakunskaper och att
svenska 2 är strategiskt i det arbetet.
Christer Lindblom sade i debatten om grundskolan
att det inte får råda något tvivel om behovet av
svenska 2. Beslutet att icke upprätta en kursplan
innebär att det råder stort tvivel om ambitionerna
när det gäller svenska 2.
Det må vara så att regeringen och den borgerliga
majoriteten tror att det de nu gör är tillfyllest, men
de många reaktioner vi har fått från
lärarförbunden, lärare, universitet och högskolor
är entydiga. Det är mycket olyckligt att en särskild
kursplan för svenska 2 inte läggs fast.
Det är beklagligt att inte utskottsmajoriteten velat
se behovet av att säkra svenskakunskaper för barn
med invandrarbakgrund. Dessa barn skulle då få
samma språkkunskaper som barn med svensk
bakgrund och samma möjligheter att utnyttja sin
kompetens på den svenska arbetsmarknaden och
att finna sig till rätta i det svenska samhället.
Herr talman! Vi socialdemokrater har fogat nio
reservationer till betänkandet om gymnasieskolan.
Det är beklagligt att det har varit nödvändigt. Vi
står självfallet bakom alla s-reservationer, men för
att spara kammarens tid vill jag nu bara yrka bifall
till reservation 3 mom. 7, reservation 4 mom. 10,
reservation 7 mom. 16 och reservation 9 mom. 36.
Om särskilda yrkanden görs under andra moment
där s-gruppen gjort reservationer, yrkar jag också
bifall till våra reservationer under dessa moment.
I särskilda yttranden har vi också markerat vår syn
på det internationella perspektivet, skolans
värdegrund och ett nytt lärlingssystem.