Herr talman! Man kan säga att de direktiv som
Göran Persson gav till Läroplanskommittén kunde
delas upp i två delar. Det skulle finnas en
gemensam läroplan för barnomsorg och
grundskola -- det gick alltså bra att ha en gemensam
läroplan för dem som var mellan 1 och 16 år.
Dessutom sade han att det skulle vara en gemensam
läroplan för gymnasieskolan och komvux.
Nu har Socialdemokraterna, som sagt, ändrat
uppfattning. Det går bra att säga en sak i
regeringsställning och en annan i
oppositionsställning.
Jag måste göra en reflexion. Det kan alltså vara en
gemensam läroplan för dem som är mellan 16 och
19 år. De flesta som i dag går på komvux är 20--23
år. De kan inte omfattas av samma läroplan. Det
måste finnas en separat läroplan som inte gäller de
andra.
Jag har svårt att få den ekvationen att gå ihop. Det
viktiga är väl ändå att det i läroplanen står vilka mål
som skall nås, vilka målen för kursplanerna är, vilka
värdegrunder som gäller m.m. Oavsett om man
läser in en gymnasiekurs på komvux eller på
gymnasieskolan måste målen och värdegrunderna
vara lika.
Socialdemokraterna är emot detta av rent
populistiska skäl. Det handlar inte om någonting
annat.
I propositionen framhålls att det skall vara
samverkan mellan gymnasieskolan och komvux.
Detta sägs även i reservationen. Det är viktigt att
man samverkar mellan de olika
utbildningsformerna, framför allt i små kommuner.
På det sättet ser man också till att det blir en större
bredd på de utbildningar som finns. Det ökar
möjligheterna både för vuxna och ungdomar att
läsa det som de själva vill.
I läroplanen skall det givetvis kunna vara olika mål
för komvux och gymnasieskolan. Det är klart att
man kommer att framhålla att det i vissa avsnitt
krävs olika pedagogik. För mig är det självklart att
det kommer att vara så. Det står faktiskt också så i
propositionen.
Det är inte läroplanen som styr om det finns ett
utbildningsutbud i en kommun eller inte. Det är
inte läroplanen som styr om man i en kommun gör
besparingar eller inte. Det som styr är den
ekonomiska verkligheten. Krister Örnfjäder och
hans partikamrater borde tänka efter vad
orsakerna till den verkligheten är.