Fru talman! Vi är säkert alldeles överens om att det
i hög grad handlar om möten mellan människor. Jag
vill spinna litet grand på det.
Inom den ''sömlösa'' skola som vi nu har diskuterat,
med gemensamma läroplaner för den obligatoriska
och den frivilliga skolan, handlar det väldigt mycket
om kommunikationen från gymnasieskolan och
ned till grundskolan. Det handlar om att alla,
syokonsulenter och syopersonal över huvud taget,
skall jobba med att försöka diagnostisera varje
elevs specifika önskemål och förutsättningar, för att
därmed försöka skapa en så god skolgång som
möjligt i gymnasieskolan. Jag menar att det finns en
grupp elever som kommer att må och lyckas bättre
och få ett bättre självförtroende om de slipper de
här ganska fyrkantiga kraven.
Jag delar Björn Samuelsons uppfattning att det
finns skolor som så att säga kan vara så speciella att
man där inte får en bred bild av hur samhället ser
ut. Men samma sak gäller där: Vi kan inte förbjuda
de här skolorna, i och med att det faktiskt finns
föräldrar som vill ha sina barn där. Sedan kan vi
diskutera var gränsen går mellan föräldrarätt och
barnens rätt, men det är en annan fråga.