Fru talman! När man lyssnar på Alice Åström
finns det skäl att tänka litet bakåt. I början av sitt
anförande kritiserar Alice Åström konventionen för
att den innehåller för litet om de fria rörligheten och
så våldsamt mycket om de kompensatoriska åtgärder-
na. Då skall vi påminna oss om vad Alice Åström och
hennes parti, Vänsterpartiet, sade under folkomröst-
ningskampanjen inför folkomröstningen om medlem-
skap i EU. Då var man från Vänsterpartiets sida
mycket orolig över den fria rörligheten med hänvis-
ning till att det troligen aldrig skulle gå att skapa
vettiga kompensatoriska åtgärder som skulle undanrö-
ja riskerna med den fria rörligheten. Det är alltså en
kovändning i argumentationen.
Senare sade Alice Åström, uttryckt med mina ord,
att hon är orolig för den fria rörligheten för oss och
våra närmaste grannar men kritisk mot den kontroll
som skall ske vid EU:s yttre gräns. För mig går inte
detta ihop. Men jag påminner mig om att Vänsterpar-
tiet hela tiden har varit emot vårt medlemskap i Euro-
peiska unionen, och då får man naturligtvis efter hand
finna de argument som passar för att kunna vidmakt-
hålla kritiken.