Schengensamarbetet

Fru talman! Självfallet finns risker med slopade

gränskontroller. Därför måste den nya yttre Scheng-

engränsen kontrolleras, liksom den yttre nordiska

gränsen kontrolleras. Om Sverige inte ansluter sig till

Schengenkonventionen måste kontrollen inom ramen

för den nordiska passunionen givetvis fortsätta, bl.a.

med hjälp av u-boken som innehåller förteckningar

över i Sverige icke önskvärda personer, exempelvis

från Sverige tidigare utvisade.

Debatten om Schengen tycks ibland handla mer

om vad konventionen inte innehåller än vad den fak-

tiskt innehåller. Av dem som av ett eller annat skäl är

emot Sveriges medlemskap i EU används Schengen

som ytterligare ett argument för den ståndpunkt som

avvisades i folkomröstningen. Det är synd att man

inte har större intresse av den fria rörligheten. Av

propositionen och utskottets betänkande framgår vad

Schengenavtalet innebär.

Jag skall emellertid ändå ta kammarens tid i an-

språk för att litet mer ingående redogöra för huvud-

dragen.

Grundläggande är alltså att de inre gränserna får

passeras utan att någon personkontroll genomförs.

Det framgår av artikel 2.

I artiklarna 3-8 regleras passerandet av Schengens

yttre gränser, vilket får ske enbart vid gränsöver-

gångsställen. Viseringar behandlas i artiklarna 9-18.

Det innebär gemensamma regler. För Sveriges del

ökar antalet länder där visum krävs för inresa. Vissa

möjligheter finns för ett enskilt land att bevilja visum

som gäller endast det egna landet. De villkor som

gäller rörelsefriheten för utlänningar som rest in från

tredje land på gällande viseringar m.m. regleras i

artiklarna 19-24.

Artikel 25 reglerar beslut om utfärdande av uppe-

hållstillstånd för den som är registrerad på spärrlista.

Transportörsansvaret regleras i artiklarna 26 och

27. Jag återkommer till den frågan i samband med

reservationerna.

I artiklarna 28-38 behandlas frågan om asylan-

sökningar. De gäller inte längre eftersom Dublinkon-

ventionen trätt i kraft den 1 september 1997.

Polisiärt samarbete, utöver det som ligger inom

ramen för SIS, Schengen Information System, regle-

ras i artiklarna 39-47. Där stadgas att staterna skall

låta polismyndigheterna bistå varandra inom ramen

för staternas lagstiftning och den behörighet som kan

finnas. Syftet är att förhindra och upptäcka brottsliga

handlingar.

Utöver regler för detta samarbete behandlas två

frågor som är av särskilt intresse, nämligen fortsatt

övervakning och fortsatt förföljande.

Fortsatt övervakning innebär att polisen i en

Schengenstat, som ett led i en pågående polisunder-

sökning skuggar en person som är misstänkt för ett

brott, får fortsätta att göra det när denna person ger

sig in på en annan Schengenstats territorium. I kon-

ventionen regleras under vilka förutsättningar de

polismän som utför övervakningen får fortsätta in på

den andra statens område.

I huvudsak går reglerna ut på att samtycke skall

begäras i förväg. All övervakning på en annan stats

område skall ske med iakttagande av den statens lagar

och de övriga villkor som staten i fråga har ställt upp.

De övervakande polismännen får inte gripa eller om-

händerta den övervakade på den mottagande statens

territorium.

Fortsatt förföljande, som kan anses vara en mer

ingripande åtgärd än fortsatt övervakning, innebär att

en Schengenstats polismän får fortsätta att förfölja en

flyende gärningsman över landgränsen in till en

grannstat som är ansluten till Schengen. Det huvud-

sakliga syftet skall vara att säkerställa ett utlämnings-

förfarande. Fortsatt förföljande förutsätter att den

flyende tagits på bar gärning för vissa brott eller för

medhjälp, eller att han flytt från häkte eller fängelse.

Även när det gäller fortsatt förföljande är huvudregeln

att samtycke skall inhämtas i förväg.

Den polisman eller de polismän som under fortsatt

övervakning eller fortsatt förföljande befinner sig på

en annan stats territorium likställs med denna stats

tjänstemän om de begår brott eller utsätts för brott.

Till reglerna om polissamarbetet hör också hotell-

kontroll, vilken innebär att alla utlänningar - även

EU-medborgare - som bor på hotell, pensionat eller

campingplats skall fylla i ett registerkort och styrka

sin identitet.

Inbördes rättshjälp i brottmål regleras i artiklarna

48-53.

I artikel 54 åtar sig Schengenstaterna att inte straf-

fa någon två gånger för samma brott, en grundläggan-

de regel i strafflagstiftningen.

Reglerna om utlämning återfinns i artiklarna 59-

66 och överförande från ett land till ett annat av

straffverkställighet regleras i de följande artiklarna

67-69.

Bestämmelserna om narkotika finns i artiklarna

70-76. Medlemsstaterna har bildat en ständig kom-

mitté för att undersöka gemensamma problem i sam-

band med bekämpandet av kriminalitet inom narkoti-

kaområdet. Vidare har staterna åtagit sig att i enlighet

med FN:s konventioner vidta erforderliga åtgärder för

att förebygga och bekämpa olaglig handel med

narkotika och psykotropa ämnen,

att i enligt med nationell lagstiftning tillåta kon-

trollerade leveranser, att förstärka sin kontroll av

person- och varutrafiken vid de yttre gränserna i

syfte att förhindra olaglig införsel av narkotika

och psykotropa ämnen samt

att garantera att gällande lagstiftning medger be-

slag och förverkande av tillgångar som härrör från

illegal handel med narkotika och psykotropa äm-

nen.

Artiklarna 77-91 handlar om skjutvapen, men här

gäller numera ett EG-direktiv som genomfördes i

Sverige 1996.

Schengens informationssystem, som oftast är det

som diskuteras, regleras i artiklarna 92-119. Detta är

ett datasystem som består av en nationell enhet i varje

stat och en gemensam stödfunktion. Varje nationell

enhet innehåller uppgifter som är identiska med upp-

gifterna i de övriga ländernas nationella enheter.

Uppgifterna får endast avse personer, fordon och

föremål. När det gäller personer får uppgifterna bara

avse identitetsuppgifter. Det som får registreras är

efternamn och förnamn,

eventuellt alias,

särskilda yttre oföränderliga fysiska kännemärken,

andra förnamnets initialbokstav,

födelsedatum och födelseort,

kön,

nationalitet,

uppgift om huruvida personen är beväpnad,

uppgift om huruvida personen kan tillgripa våld,

syftet med registreringen samt

det förfarande som det registrerande landet begär

att andra Schengenstater skall bistå med.

Reglerna i konventionen innebär alltså att det är

förbjudet att registrera andra uppgifter, exempelvis

uppgifter om politiska åsikter eller sexuell läggning.

Uppgifter får bara föras in i SIS för vissa bestäm-

da ändamål. Dessa är

förvarstagande för utlämning,

införande på spärrlista,

omhändertagande av personer,

uppgift om uppehållsort eller hemvist,

hemlig övervakning eller särskild kontroll samt

efterlysning av fordon eller andra föremål.

I artiklarna 120-125 regleras transport av och rör-

lighet för varor. Dessa artiklar gäller inte längre. De

inre marknadsreglerna har tagit över dem.

Skyddet för personuppgifter behandlas i artiklarna

126-130. Skyddsnivån skall minst motsvara den som

följer av principerna i Europarådets konvention av

den 28 januari 1981 om skydd för enskilda vid auto-

matisk databehandling. Rätten för den enskilde att ta

del av registrerade uppgifter regleras i respektive

lands nationella lagstiftning. Tillsynsmyndighet i

Sverige är Datainspektionen.

Verkställande kommittén, som är Schengens hög-

sta beslutande organ behandlas i artiklarna 131-133. I

den har varje avtalspart en ledamot som skall vara den

minister som ansvarar för konventionens genomfö-

rande. Besluten i kommittén skall vara enhälliga. Det

innebär att varje land kan sägas ha vetorätt.

Fru talman! Jag vill med detta yrka bifall till hem-

ställan i justitieutskottets betänkande nr 15. Samtidigt

yrkar jag avslag på samtliga reservationer med följan-

de motiveringar.

Reservation 1: De kompensatoriska åtgärderna

ligger väl i linje med vad olika partier önskat i sam-

band med Sveriges förpliktelser enligt anslutningsför-

draget. Det förslag som riksdagen nu tar ställning till

är ett mellanstatligt samarbete, alltså inte ett överstat-

ligt samarbete. Asyl- och flyktingpolitiken omfattas

numera inte av Schengenavtalet. Den nordiska

passunionen hotas inte av detta avtal. Danmark och

Norge har redan beslutat om anslutning till Schenge-

navtalet. Island och Finland kommer att göra det inom

kort.

Reservation 2: Det finns inte anledning att avvakta

med tillträdet till Schengenkonventionen. Tvärtom är

det angeläget att Sverige snarast möjligt omfattas av

den. Om tillträdet görs beroende av att Amsterdam-

fördraget träder i kraft, alltså inte bara godkänts i

Sverige, kan inte tidsaspekten när det gäller tillträdet

överblickas. Danmark har, som jag tidigare sagt,

redan beslutat att ansluta sig till Schengenavtalet.

Reservation 3: Enligt regeringsformen är det re-

geringen som ingår överenskommelser med främman-

de stater. En sådan överenskommelse skall godkännas

av riksdagen om den förutsätter lagändring eller an-

nars rör ett ämne där riksdagen skall besluta. Rege-

ringen kan alltså inte medverka i ett beslut av Verk-

ställande kommittén, som kräver riksdagens godkän-

nande, utan att göra förbehåll för detta godkännande.

Vad gäller kravet på internationell och parlamentarisk

kontroll anser utskottet att den nu gällande ordningen

väl tillgodoser rimliga anspråk på parlamentariskt

inflytande. Ett framtida ikraftträdande av Amsterdam-

fördraget kan därtill antas bidra till ökad kontroll

genom att både Europaparlamentet och EG-domstolen

får möjlighet att påverka Schengenavtalet.

Reservation 4: SIRENE-kontoren är den nationel-

la enhet som sköter registreringen i SIS enligt de

regler som gäller i konventionen. Genom EU-

nämnden har stora delar av handboken offentliggjorts.

Jag vill här ställa en fråga till Kia Andreasson och

Alice Åström, om de har läst innehållet i de tio pär-

mar som står på en bokhylla på EU-nämndens kansli

och som utgör stora delar av den nästan sägenom-

spunna SIRENE-handboken och de handlingar som

har betraktats som hemligstämplade.

Reservation 5: Förutsättningarna för registrering

är angivna i konventionen, vilket jag tidigare ingåen-

de redogjort för.

Reservationerna 6 och 7: Utskottet delar motionä-

rens uppfattning om vikten av att dataskyddet funge-

rar och att de regler som finns för registrering och

användning av uppgifterna tillämpas på ett alltigenom

korrekt sätt. Den gemensamma tillsynsmyndighetens

granskning i stort visar att reglerna i konventionen

fungerar. Den kritik som riktas mot hanteringen av

data är värd att tas på allvar, och utskottet utgår från

att de uppdagade bristerna rättas till. Det arbete som

inletts ger stöd för den uppfattningen. Utskottet räknar

med att regeringen följer arbetet och vidtar de åtgär-

der som är påkallade. Datainspektionen har skyldighet

att utöva tillsyn över det nationella registret. Inspek-

tionen deltar dessutom i det gemensamma tillsynsar-

betet.

Reservationerna 8 och 9: I socialförsäkringsut-

skottets yttrande över Schengenavtalet hänvisar ut-

skottet till att det tidigare ansett att viseringskrav

endast i mycket liten utsträckning torde hindra männi-

skor från att söka skydd, men att det kan vara ett

hinder för den eller dem som vill söka skydd just i

Sverige. Utskottet framhöll emellertid också att det

inte finns någon rätt för en asylsökande att själv välja

asylland. Socialförsäkringsutskottet anför vidare att

en anslutning till Schengensamarbetet och dess arbete

med att harmonisera viseringskraven bör anses stå i

god överensstämmelse med de riktlinjer för migra-

tionspolitiken som riksdagen tidigare antagit.

Reservationerna 10 och 11: I den moderata reser-

vationen krävs att regeringen återkommer med förslag

om lagstiftning om sanktioner mot transportören. I

reservation 11 av Vänsterpartiet, Miljöpartiet och kd

krävs det motsatta, alltså garantier för att Sverige inte

behöver införa sådana sanktioner. Under förhandling-

arna har de nuvarande svenska bestämmelserna noga

övervägts innan de presenterats. Någon kritik riktades

i det fallet inte mot de svenska bestämmelserna. Ut-

skottet delar regeringens bedömning att reglerna får

anses uppfylla Schengenkonventionens krav. Det

hindrar inte att det kan finnas anledning att återkom-

ma till frågan i ett senare skede, när erfarenhet vunnits

av de nuvarande bestämmelserna.

Reservation 12: Resursfrågorna har givetvis

mycket stor betydelse och är viktiga i förhållande till

Schengenkonventionens krav och Sveriges egna am-

bitioner på dessa områden. Avgörande för detta är att

det går att åstadkomma en effektiv samverkan mellan

berörda myndigheter, alltså polisen, som har det pri-

mära ansvaret för att utföra personkontrollen vid de

yttre gränserna, tullen och kustbevakningen. Även

Invandrarverket bör spela en aktivare roll i detta arbe-

te.

I utredningen En gräns - en myndighet behandlas

effekterna av EU-medlemskapet för tullens räkning.

Utredningen gör bedömningen att tullens problem inte

i första hand är brist på resurser och att såväl resurser

som arbetsuppgifter kan omfördelas så att en samlad

större samhällsnytta uppnås. Polisen har under inne-

varande år fått ökade resurser, och i vårpropositionen

föreslås anslagen öka även de närmaste tre åren.

Reservation 13: Någon anledning för Sverige att

verka för en harmonisering av straffrätten finns inte.

Utskottet har tidigare gjort uttalanden med den inne-

börden. Justitieministern har i ett frågesvar sagt att

Sverige inte kommer att verka för en harmonisering

av straffrätten utöver vad framför allt gränsöverskri-

dande brottslighet kan komma att föranleda.

Reservation 14: Utifrån utskottets positiva grund-

inställning till de syften som bär upp Schengenavtalet

är det operativa polissamarbetet en betydelsefull del.

Konventionen innehåller bestämmelser om såväl

straffrättsligt som skadeståndsrättsligt ansvar i sam-

band med Schengenkonventionens möjligheter till

operationer i andra stater.

Utskottet gör också ett tillkännagivande som gäl-

ler den mängd narkotikaklassad medicin som får

medföras vid inresa i ett annat medlemsland. Den

verkställande kommitténs beslut innebär att den

mängd som får medföras får omfatta högst 30 dagars

behandling. Utskottets ståndpunkt innebär att rege-

ringen skall verka för en snabb ändring av det beslu-

tet, så att fem dagar gäller. Kvantiteten medicin får

alltså räcka i högst fem dagar. Det överensstämmer

med nuvarande svenska bestämmelser.

Fru talman! Jag yrkar alltså bifall till utskottets

hemställan i betänkandet och avslag på reservationer-

na.