Fru talman! Detta är den svåraste och kanske den
viktigaste debatt som jag har deltagit i här i riksdagen
sedan jag kom in i valet 1994.
Debatten och beslutet om Schengen i dag är ett
viktigt vägval för vilken typ av samhälle som vi vill
ha i framtiden. Det är också det enskilda ärende där vi
överlåter mest beslutanderätt till EU efter EU-
inträdet.
Man kan inte bara se Schengen för sig, utan man
måste se helheten. Det är inte bara dagens debatt och
beslut som påverkar detta utan också tidigare beslut.
Det är främst EU-medlemskapet, med Europolsamar-
betet. Det är Schengen, som vi debatterar nu. Det är
den nya polisregisterlagen, som vi kommer att fatta
beslut om senare, som är en del i den här utveckling-
en.
Orwells bok beskrev ett samhälle med en oerhörd
kontroll av människor, och den väckte mycket debatt
och ett stort avståndstagande från den typen av sam-
hälle. Ingen trodde att denna typ av samhälle skulle
skapas, men faktum är att vi är där, och mer därtill.
Därför är den här debatten så oerhört viktig. Men
det är också den svåraste debatten, just därför att
tillgången till underlag och information om vad vi
skall besluta om är så begränsad, både på grund av att
så mycket är hemligstämplat material och på grund av
att regeringen inte ansåg sig ha tid och möjlighet att
presentera de lagändringar som ett anslutande till
Schengenkonventionen kommer att kräva. Det innebär
att vi i dag skall ta ställning till någonting som vi inte
fullständigt vet konsekvenserna av, ens när det gäller
den svenska lagstiftningen. Vi här i riksdagen skall ju
vara det lagstiftande organet, men det är majoriteten
tydligen beredd att bortse från. I all kommande lag-
stiftning när det gäller Schengenavtalet kommer par-
lamentets medverkan bara att vara av rent formell
natur.
Det fanns t.o.m. remissinstanser som ansåg att de-
ras remissarbete knappast ens var meningsfullt om de
nödvändiga förslagen till lagändringar inte fanns med.
Men majoriteten av riksdagens ledamöter tycks inte
bekymra sig om att behöva fatta beslut på de här
grunderna.
I betänkandet behandlas bara själva Schengen-
konventionen, som egentligen bara är en ramkon-
struktion. Själva innehållet ligger i tillämpningsföre-
skrifterna, som i dag uppgår till närmare 2 000 sidor.
Mycket av dessa 2 000 sidor är givetvis av rent tek-
nisk natur, men där finns också mycket viktigt mate-
rial, t.ex. Sirenehandboken och de gemensamma kon-
sulära instruktionerna, som har en utomordentlig
betydelse för den personliga integriteteten och asylrät-
ten. Men dessa dokument är hemligstämplade, och
varken remissinstanser eller riksdagens ledamöter har
kunnat ta del av dessa inför beslutet. De behandlas
inte heller i dagens betänkande.
Den möjlighet som har funnits har varit att via
EU-nämnden på plats ta del av dokumenten. Men å
andra sidan får man inte sprida dessa uppgifter, efter-
som man då bryter mot hemligstämpeln. I stället har
man fått efterforska dokumenten på andra sätt för att
försöka få klarhet och ha möjlighet att skapa debatt
kring dessa frågor.
Fru talman! Jag skall nu gå in på själva innehållet i
konventionen. Jag kommer bara att hålla mig till vissa
delar av den, och andra talare från Vänsterpartiet
kommer senare att gå in på flyktingpolitiken och de
mer konstitutionella frågorna.
När Schengens tillämpningskonvention från 1990 togs
fick den en annorlunda och mer repressiv inriktning
än de tidiga konventionerna, som handlade om den
fria rörligheten. Av de 142 artiklarna i den konvention
som vi skall ta i dag handlar bara 4 om den fria rör-
ligheten. Talarna här har sagt att det är så viktigt och
att det är det vi kan se fram mot. 138 artiklar handlar
om kompensatoriska åtgärder på grund av gränskon-
trollernas avskaffande. Dessa åtgärder har i många
fall getts en utformning som kan utgöra ett allvarligt
hot mot den personliga integriteten.
Tillämpningsföreskrifterna tillkom under sträng
sekretess. Inga medier hade insyn. Inte heller de na-
tionella parlamenten hade möjligheter till insyn. Även
framöver kommer de nationella parlamentens möjlig-
heter till insyn att vara mycket begränsad.
Schengens verkställande kommitté, som består av
ministrar från de olika länderna, har mycket långtgå-
ende maktbefogenheter. Det gäller omfattningen av
och innehållet i de ämnesområden inom vilket den
verkställande kommittén har rätt att fatta beslut. Det
är en total frånvaro av internationell parlamentarisk
och rättslig kontroll. Det förhåller sig också så, att den
verkställande kommittén själv fastställer sina proce-
durregler. Det är mycket ovanligt. Det normala är att
sådana frågor regleras i en konventionstext, för det är
det som gör den parlamentariska kontrollen möjlig.
Det nederländska parlamentet ställde vid ratifice-
ringen av konventionen ett särskilt villkor för att
kompensera bristen på parlamentarisk kontroll av
konventionens tillämpning. Innan den nederländske
representanten i den verkställande kommittén får ge
sitt samtycke till ett beslut måste det nederländska
parlamentets båda kamrar lämna sitt godkännande av
beslutsförslaget. Det italienska och det belgiska par-
lamentet har också förbehållit sig en mer begränsad
kontroll av den verkställande kommittén. Men den
svenska regeringen har inte framfört några sådana
krav. Att få rätten att utöva den makt som vi ledamö-
ter faktiskt är valda att utöva är det minsta riksdagen
borde kräva i dag. Den möjligheten kommer man att
ha vid omröstningen. Man kan se till att bibehålla den
makt som parlamentet bör ha. Det kan man göra ge-
nom att stödja reservation 3 om vårt avslagsyrkande
vad gäller konventionen inte går igenom.
Fru talman! Vad innebär då konventionen rent
konkret? Om Sverige ansluter sig till Schengenkon-
ventionen förlorar vi kontrollen över våra egna grän-
ser och över vem och vad som skall tillåtas att komma
in i landet. Vi försämrar kontrollen ytterligare, och vi
riskerar att t.ex. få in ytterligare narkotika i Sverige.
Den större delen av den narkotika som beslagtas i
Sverige kommer från eller via ett annat EU-land. För
tullens vidkommande är det så pass mycket som ca
85 % av beslagen. Endast en mycket mindre mängd
av det beslagtagna kommer från Sveriges yttre gräns,
som är det som skall vara det viktigaste skyddet i
framtiden.
I remissvaren säger bl.a. TCO att detta visar på att
kontrollen vid den inre gränsen är mycket viktig och
att den inte får minska i omfattning. TULL-KUST,
tulltjänstemännens fackförbund, som verkligen borde
ha erfarenhet, anser också att detta med all tydlighet
visar att kontrollen vid den inre gränsen tills vidare
ovillkorligen måste fortsätta om Sverige har för avsikt
att bibehålla sin restriktiva narkotikapolitik.
En mycket tydlig paradox med Schengen, som
handlar om att ta bort gränskontrollen därför att den
inte är nödvändig, är att man vill använda en förstärkt
yttre gränskontroll som metod att bekämpa brottslig-
het. Man tror alltså att gränskontroll är en riktig me-
tod för att bekämpa brottsligheten, men det gäller bara
den yttre gränskontrollen. Den inre gränskontrollen
tror man uppenbarligen inte alls på.
För att genomföra dessa förändringar för att öka
den s.k. fria rörligheten måste man hitta nya sätt att
kontrollera. I praktiken innebär detta att man slipper
visa pass när man passerar gränsen inom EU-
länderna. Inskränkningen av den fria rörligheten över
de yttre gränserna kommer att vara betydande.
Världen är större än EU. Människor reser, ser sig
om i världen och har utbyte på ett helt annat sätt i dag
än tidigare. De yttre gränserna kommer att försvåra
den fria rörligheten.
Dessutom måste man nu återigen införa utresekon-
troll. Även svenska medborgare måste visa pass när
de skall resa ut. Den fria rörligheten och avsaknaden
av kontroll existerar inte.
Polisens möjligheter och befogenheter skall utvid-
gas. Kontrollen av medborgarna måste utökas. Ett
exempel är att man inför anmälningsplikt på hotell. I
ett flertal av Schengenländerna gäller legitimations-
plikt. I dag finns det ingen legitimationsplikt i Sveri-
ge. Du kan inte bli stannad var som helst och när som
helst och bli avkrävd legitimation.
Inför förhandlingarna inför Schengenkonventio-
nen fick Sverige besvara en del frågor från bl.a.
Frankrike och Tyskland. I det utkast till svar på dessa
frågor som regeringen hade författat skrev man att
svenska myndigheter för närvarande överväger om
Sverige skall erbjuda svenska medborgare nationella
ID-handlingar med uppgift om medborgarskap. Frihe-
ten att passera gränsen utan att visa pass innebär en
otroligt utökad kontroll.
Fru talman! Dessutom innefattar detta gränsöver-
skridande polissamarbete. Det handlar om att poliser
från andra länder får en möjlighet att övervaka brotts-
lingar över gränsen. Det innebär att polisen får fortsät-
ta ett förföljande. Den svenska regeringen har i en
särskild förklaring tagit ställning vad beträffar fortsatt
förföljelse när det gäller brott som kan föranleda
utlämning. Man ställer inte upp några begränsningar i
tid eller rum, och förföljande tjänsteman skall få gripa
den flyende. Detta gäller i dag bara över landgränser-
na. Det ses kanske inte som så skrämmande i dag,
men möjligheten för främmande polis att arbeta inom
svenskt område och dessutom gripa den förföljda ser
jag som en otäck utveckling.
Dessutom kommer man att ha gemensamma poli-
saktioner. Som tidigare talare har sagt inför man SIS,
där man inte bara kommer att registrera människor
som har begått brott utan även människor som kan
tänkas begå brott eller människor som kan tänkas vara
en fara för den allmänna ordningen.
SIS är inte det oroande, utan det är Sirene. Varje
land skall inom tolv timmar efter det att det fått en
förfrågan lämna kompletterande information. Det
gäller sådana uppgifter som man inte fått registrera i
SIS. Där har vi ingen kontroll alls. Sirene-handboken,
som beskriver vad man får göra, är hemligstämplad.
Vi har ingen möjlighet att se vilka uppgifter som
kommer att spridas mellan de olika länderna.
Dessutom är det ett mycket bristfälligt dataskydd.
Det har vid ett flertal tillfällen uppdagats att bl.a.
belgiska tjänstemän har sålt uppgifter till brottsorga-
nisationer från SIS. Systemet skulle vara brottsbe-
kämpande, men i stället har läckorna bidragit till att
ge brottsliga organisationer mycket stora möjligheter
att fortsätta sin brottsliga verksamhet.
Den tillsynsmyndighet som finns har inte fått till-
räckliga resurser och har heller inte fått tillgång till
alla dokument. Man säger i en mycket kritisk rapport
att man inte har möjlighet att granska på det sätt som
man anser att man behöver granska.
Sist, fru talman, skall jag ta upp frågan om att man
inte får registrera sexuell läggning, religiös tillhörig-
het eller facktillhörighet i SIS-registren. Frågan har
förekommit i debatten ibland. Det är inte sådana
uppgifter som får registreras i SIS. Men det vi glöm-
mer bort totalt i debatten är vad som har sagts i ett
åtgärdsprogram mot organiserad brottslighet som har
utarbetats av EU-ländernas rikspolischefer. Där re-
kommenderas att de nationella SIS-enheternas samar-
bete skall samordnas med Europol och att Europol
också skall få full tillgång till SIS.
Vi ser i Vänsterpartiet med oro på en utveckling
där man kopplar ihop SIS-registret och Europolregist-
ret, där dessa uppgifter får registreras.
Fru talman! Man säger att det bara är den svenska
lagstiftningen som avgör vilka uppgifter som registre-
ras. Men i förslaget till ny polisregisterlag öppnar
även Sverige för registrering av den typen av uppgif-
ter. Det är en fullständig anpassning till Europolkon-
ventionen, så dessa uppgifter och den spridning som
de kan få är en mycket skrämmande utveckling.
Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till re-
servationerna 1, 3, 6 och 14.
I detta anförande instämde Hanna Zetterberg,
Tanja Linderborg och Kenneth Kvist (alla v).