Fru talman! Först måste jag framföra min bekla-
gan över att justitieministern inte deltar i denna debatt
då ett för framtiden utomordentligt viktigt avtal skall
diskuteras.
Miljöpartiet avslår regeringens förslag att ansluta
Sverige till Schengenavtalet. Jag yrkar bifall till re-
servationerna 1, 2, 4, 5, 8, 11 och står bakom samtliga
där Miljöpartiet finns med.
Schengenavtalet har förhandlats fram i slutna rum
under sekretess mellan, från början, Tyskland, Frank-
rike och Beneluxländerna. Sveriges regering har inte
kunnat påverka innehållet eller begära undantag. Det
är endast två förbehåll som jag kommer att återkom-
ma till, som juridiskt sett inte betyder något. Sveriges
riksdag har följaktligen inte heller kunnat ändra i
avtalstexten, ty den står redan inskriven i § 137.
Denna konvention kan inte vara föremål för reser-
vationer, på samma sätt som det är med andra EU-
avtal som vi presenteras för här i riksdagen - ja eller
nej utan någon som helst möjlighet att ändra i innehål-
let. Därför blir också remissförfarandet som vi tidiga-
re har tagit på stort allvar i Sverige - att de berörda
organisationerna och myndigheterna skall kunna
komma med förslag till ändringar i texterna - helt
meningslöst. Också här gäller det att säga ja eller nej.
Det sätt på vilket vi nu behandlar Schengenavtalet
är ett skolexempel på hur beslut fattas och smygs in
till överstatlighet inom EU. Först är det några stater
som går före, enligt de intentioner som fanns i vitbo-
ken - man vill skynda på EU-bygget. Det försiggår
under hemlighet. Sedan är det fler länder som ansluter
sig till ett redan framarbetat förslag. Därefter lyfts
hela detta avtal in i EU och blir överstatligt till större
delen. Varken EU-parlamentet eller de nationella
parlamenten kan göra någonting åt saken. Fortfarande
förekommer en mängd hemliga handböcker och
tillämpningsföreskrifter som vi här i riksdagen inte
har kunnat se eller ta ställning till, liksom inte heller
remissinstanserna.
Vad innebär då avtalet för Sverige? Jo, att vi
frånsäger oss bestämmanderätten om våra egna grän-
ser. Det är ett stort steg. Narkotika och vapenliknande
föremål osv. får alltså fri passage. Vi kan inte heller
avgöra vem vi skall släppa in och inte, utan det är helt
överstatliga beslut som kommer att fattas.
Vi bygger upp en ny struktur inom polisen, som vi
inte tidigare har haft, en EU-kontrollpolis med rätt till
hemlig övervakning och registrering, t.o.m. av perso-
ner som ej är misstänkta för konkret brott. Vi har då
en överlåtelse av rättsliga frågor till EU.
Detta är ett av de slutgiltiga stegen i bildandet av
EU-staten. EU saknar tre federala drag för att bli en
fulländad förbundsstat: egen polis, egen militär och
direkt beskattningsrätt. Men nu har första steget tagits
till den gemensamma polisen. Det är en boll som har
kommit i rullning som fordrar mer och mer beslut, så
det är bara en kort tidsrymd tills vi är där.
Men tyvärr är det också tidsperspektivet som gör
att vi inte får ut budskapet ordentligt om vad som
håller på att hända. För det här skall träda i kraft år
2000. Sedan kommer Amsterdamfördraget, där det
finns en tidsperiod om att man på fem år kan reglera
så att det blir total överstatlighet. Det här gör att folk i
allmänhet inte kan känna och upptäcka vad som
kommer att ske. Det är också en mycket krånglig
avtalstext och tillämpningsföreskrifter som gör att det
inte har blivit det fokus på frågorna som betydelsen
egentligen kräver.
Hur skall nu våra gränser bevakas? Jo, i stället för
att öppet, schyst, kontrollera folk som passerar, blir
det en hemlig kontrollapparat som kommer att byggas
upp. Kontrollerna skall utföras i anslutning till grän-
sen. Man får alltså inte kontrollera själva gränsöver-
skridandet, utan det skall ske i anslutning till och inne
i området, inne i länderna. De rivna gränserna och den
vision som alla talar om - det här med fri rörlighet -
är alltså egentligen ord som inte stämmer.
Alice Åström nämnde Orwells bok 1984. Man
återkommer hela tiden till det framtidsscenario som
beskrivs där. En av förtryckets mekanismer i det sam-
hället var det s.k. nyspråket. Slagorden i boken lyder:
Krig är fred. Frihet är slaveri. Okunnighet är styrka.
Orden blir till skuggbilder och skrattspeglar av sin
egentliga innebörd. Och det är likadant med orden fri
rörlighet. De betyder egentligen ökad kontroll och
hemlig kontroll.
De yttre gränserna byggs upp som en stor borg.
Öststaterna har rivit sina gränser. Berlinmuren har
fallit. Men nu gör vi här i Europa precis tvärtom. Vi
bygger upp murar - och dessutom stora torn. Tornen
representerar de fasta gränskontrollerna där männi-
skor måste passera med total kontroll av papper, vi-
sering, bagage och bilar. Det är en total genomgång.
Muren representerar de mobila gränskontroller som
skall ske. Polisen i respektive länder räcker inte till
för att bevaka de yttre gränskontrollerna när det gäller
mobila enheter, så de har fått ta hjälp av militären.
Det är också ett genomgående drag man kan se.
Det blir som att passera ett nålsöga där medborga-
re i tredje land eller utlänningar skiljs ut. Det är de
som skall kontrolleras extra noga. Det finns en spärr-
lista för dessa medborgare. Det finns visumkrav, som
nu har stärkts och utökats till 128 länder. Transportfö-
retag får skyldighet att kontrollera att folk har papper
med sig och att det är riktigt. Annars får de skyldighet
att stå för kostnaden för att transportera tillbaka de
här medborgarna.
Dessutom är det så, och det är det värsta, att om
flyktingarna har passerat ett säkert tredje land, skall
de ovillkorligen skickas tillbaka till detta land. Följ-
den blir att endast de som anländer till EU direkt via
flyg eller båt från de länder som de har flytt från kan
bli aktuella för asyl inom EU. Svenska flygplatser
byggs om för 600 miljoner kronor för att man skall
kunna skilja utlänningar från vanliga EU-medborgare.
Kustbevakningen tvingas kontrollera 360 000 fartygs-
rörelser per år eftersom Sveriges yttre gräns är dess
kuster, och de är väldigt långa. Då är alla fritidsbåtar
inkluderade.
Som ett brev på posten kommer då frågan: Hur
skall vi klara denna enorma kontroll? Jo, vi får ta
marinen, militären och deras chefer till hjälp. Annars
går det ju inte. Det finns förslag om detta.
Det är de buffertzoner som EU skapar utanför den
här muren, de tredjelandsstater som omger EU, som
får ta hand om flyktingarna. De får nu ekonomiskt
stöd för att klara kontrollerna. EU kan på så sätt köpa
sig fritt från obehaget att avvisa flyktingar. Orsaken
till flykten blir underordnad vilken flyktväg de
asylsökande har tagit. Det blir en järnring runt EU-
staten där så få som möjligt får komma in. De som
avviker, de som har andra åsikter eller på annat sätt är
farliga för den allmänna ordningen och säkerheten,
skall registreras och övervakas.
Det databaserade register som byggs upp för
asylsökande är också en hjälp. Eurodac skall inrättas
med fingeravtryck från asylsökande. Alla som är
minst 14 år skall registreras där så att polisen i sina
polisbilar kan ha en dator och direkt göra stickprovs-
kontroller bland människor. Men hur skall polisen
kunna urskilja de som är flyktingar, de som har fått
permanent tillstånd att bo här och de som har adop-
tivbarn etc? Hur skall man kunna skilja ut dem, och
hur skall man kunna utföra dessa kontroller i mobila
polisbilar?
Det dataregister som byggs upp är enormt. 30 000
datorer runt om i Europa är uppkopplade till det här
SIS. 1994 hade 63 myndigheter med ansvar för olika
polisfunktioner tillstånd att göra sökningar i SIS, och
det har utökats otroligt. Tullen har fått tillstånd att
bygga upp ett analysregister - det gäller förspanings-
metoder - och koppla det till polisens register.
Det hemliga SIRENE är ju det som vi inte har sett
vad det innebär. Det är bara en del som har läckt ut.
Av de läckorna, från många säkra källor, ser vi att det
är mycket integritetskränkande uppgifter som kan
registreras. Med tanke på snabbheten på datorerna
och samkörningen i alla dessa länder mellan dessa
myndigheter, kan man fråga: Vad blir det för konsek-
venser av detta? Det har vi inte sett helt.
Det mest allvarliga i detta registersystem är ju un-
derrättelsetjänsten. Det handlar om förspaningsregis-
ter och särskild kontroll av speciella människor som
alltså inte är misstänkta för konkret brottslighet. Det
kan ju innebära att både organisationstillhörighet och
annan tillhörighet kan kontrolleras extra. Vi har nyss
haft en diskussion här i Sverige om SÄPO:s register
och vad de har inneburit för vissa människor. Men det
är ju bara en liten droppe jämfört med den stora flod
som väller över människorna. Rättsosäkerheten ökar.
Den information som lagras enligt olika länders lagar
skall gå att få ut i andra länder. Det är inte något som
är lätt att hålla kontroll på.
Det blir nu mer och mer så att det arbetssätt som
SÄPO har haft fortplantas till den vanliga polisen. Det
traditionella polisarbetet ändrar karaktär. Detta kan
leda till en drastisk utvidgning av antalet personer
som det är möjligt att övervaka.
Vad är det då för hotbilder som finns för att man
skall kunna motivera dessa inskränkningar? Jo, det är
internationell organiserad brottslighet. Är det en an-
stormande öststatsmaffia? Eller är det den organisera-
de narkotikabrottsligheten som skall öka? Det finns
inget som styrker dessa påståenden. Vilka fakta är det
som ni som godkänner Schengenavtalet baserar dessa
antaganden på?
Hos Riksåklagaren finns ingenting noterat om
denna ökning. Och polisen kan inte heller fastställa
den. Sverige är inte ett vakuum som bara väntar på
anstormningen, utan det finns ju redan en viss inter-
nationell kriminalitet.
Sanningen är att de stora problemen är bedrägerier
och korruption inom EU:s fria marknad och inom EU-
strukturen. Det är detta som enligt den riskgrupp,
högnivågrupp, som arbetar är det stora hotet. Da-
tabrottsligheten har ökat, och även mutor och hot mot
tjänstemän har ökat. Det är detta som är problemet.
För detta krävs inte denna registrering, utan det är
andra medel som behövs för det, nämligen skärpt
kontroll inom EU-byråkratin. Man behöver även
använda de lagar och tvångsmedel som i dag finns.
Denna enorma registrering behövs inte.
Jag och Miljöpartiet ser skapandet av en gemen-
sam och centraliserad kontrollapparat som det stora
hotet.
Dessutom kommer det att ställas krav på att den
egna straffrätten skall harmoniseras.
Jag känner igen den samhällsstruktur som byggs
upp med en stark regeringsmakt, en väldig byråkrati
och en stark polismyndighet, där en avdelning sysslar
endast med kontroll och registrering. Känner ni igen
den samhällsstrukturen? Jag kan inte förstå att Social-
demokraterna, Moderaterna och de övriga borgerliga
partierna gå hand i hand och bygga upp denna struk-
tur på ett samhälle och vara så överens. Det betyder
också att de paragrafer som finns är väldigt töjbara
beroende på den politik som man vill föra. Det inne-
bär en stor fara med sådana gummiparagrafer som kan
tolkas på detta sätt.
Avslutningsvis vill jag ställa samma frågor till er
som Jesús Alcalá ställde i en artikel i Dagens Nyheter
i tisdags.
Vilket Europa är det som vi håller på att bygga?
Vilket Sverige är det? Och vet riksdagen verkligen
vad det är som vi tar ställning till i dag?
(Applåder)
I detta anförande instämde Gunnar Goude,
Ragnhild Pohanka och Peter Eriksson (alla mp).